Igår kväll efter förrättat värv fick jag äran att följa med Fran, Josete och ett ytterligare par glada spanjorer till en bar här i Nerja, där det vankades livemusik. Bandet hette The Flying Dolphins och bestod av två grånade engelska gentlemen och en maskinpark muy grande, med förinspelat tjosan-hejsan, med vilken gentlemännen lyckades ta livet av den ena klassikern efter den andra. Min gamla favorit ”My girl” av Temptations kommer aldrig att bli sig lik efter deras behandling. Detta fick mig att ytterligare se fram emot besöket i Uppsala i början av december. Den 3:e har jag tänkt lyckas med bedriften att se både Big Road på Pub 19 och senare på kvällen 30-års-jubilerande Steve Eastside Band på Katalin.

Här nedan kommer en skön rulle från Eastsides 20-års-jubileum på Fredmans, undertecknad agerade plattvändare om jag inte minns helt fel.

I mitt förra inlägg lyckades jag i hastigheten att glömma den obligatoriska listan. Därför kommer här två listor. Berger 153 och Berger 154. Check them out för tusan.

Köpt träningsskor. Dom matchade inte overallen, men jag tror inte nån bryr sig. Ut och lufsa i regnet imorgon. För regnet verkar ha bestämt sig för att stanna. Igår hade vi bassäng i hela restaurangen och hann precis svabba undan innan gästerna dök upp.

Chelsea-Liverpool 17.00 idag, måste bli tre ytterst viktiga pinnar för de blå.

Annat viktigt idag, val i Spanien. Enligt José blir det stor fiesta på Balcon Europa om PP vinner. Och det verkar som att det blir så.

Kim Bergstrand tränare i Sirius. Tja, varför inte? Nörd-Göran lär väl vara nöjd misstänker jag.

Storsäljare på La Capilla just nu: Chèvre Chaud, Havsaborre med vermouthsås, Biff med rödvinssås och Chilibearnaise. Och Marcus Passionsfrukt-cheescake med vit choklad och rostad kokos börjar röra på sig ordentligt, en helt fantastisk dessert för övrigt.

Just nu funderar vi på några små ändringar i menyn: In med Gubbröra. Ut med torsk, in med fisk- och skaldjursgryta. Ut med kyckling, in med anka. Ut med gratängen till oxfilén, in med nåt annat.

Finnes denna söndag: Svårartad Trattoria Commedia-abstinens.

Nej nu får det vara färdigslöat, dags att byta grejjer i tvättmaskinen. Vi ses.

Anyway, det har varit ett gäng sexdagars arbetsveckor nu, och det känns helt OK. Oktober var en bra månad på La Capilla. Första veckan i oktober kan ha varit en av de bättre i mitt 50-åriga liv dessutom. Nästan hela släkten var på plats, en oerhört fantastiskt stor del av vänkretsen från Uppsala dessutom. Det blev en 120-års-fest som nog rankas som numero uno av mig vad gäller fester, ever. Och det var ju släkten och vännerna som gjorde den till just det. Och bandet, eller BANDET ska det vara. Vi börjar väl bakifrån, Ingemar Bergman, trummor, Marc Gransten, bas, Jonatan Stenson, gitarr, Mikael Rickfors, gitarr och sång. Det var första set, och vilket set, med Rickfors alla gamla och nya favoriter, grymt helt enkelt. Andra set, Bergman, Gransten, Stenson och Uffe Matlock (svärson och The Matlocks gitarrist). Uffe gick förresten till vår lokala fiske- och vapenaffär i stan och köpte sig en Strattakopia endast för detta gig, inte illa va. Gäster i andra set: Anders Söderberg inledde med en blytung ”Bad is bad” som Edmunds en gång gjorde odödlig. Den här versionen var inte sämre. Johan von Feilitzen drog både Mustang Sally och Crazy Love vill jag minnnas, dessutom sjön Maria-Helena Persson så klockorna stannade. Och Mackan förstås…och Jonatan med… Sen kommer jag inte ihåg mer, det var ju trots allt fest, Vilket kanske syns på några bilder nedan?

Sitter och lyssnar på en helt lysande pubrock-platta utkommen 2011. The Trouble Boys ”Bad trouble”. Det skulle kunna vara gubbigt och baktungt och allmänt patetiskt. Men se det är det inte. Bra låtar, sväng, skönsång från både Sean Tyla och Billy Bremner. Övriga medlemmar är Tommy Cassemar, Ingemar Dunker och Micke Finell. Inte så konstigt att det låter bra med det uppstället kanske. Köp.

Nästa vecka börjar vi med husman-kvällar på La Capilla del Mar. Onsdagar och torsdagar serverar vi gamla fina svenska favoriter. Wallenbergare med mos, gröna ärtor och skirat smör får inleda. Något som borde få våra vinterboende svenska här i Nerja att skynda till vårt etablissemang.

Noterade att denna anspråkslösa lilla blogg fyller tre år den närmsta veckan. Det var som fan. Grattis till den då eller?

Åker en sväng till Uppsala första veckan i december och har noterat att Steve Eastside Bands 30-årsjubileum på Katalin krockar med Big Road på Pub 19, så det får väl bli första set på 19 och sen springa över till Kattis, stress och hets, aldrig är det nåt annat…

Ska bli trevligt med en sväng till Uppsala, måste passa på att köpa en resväska med isterband att ta med mig ner hit.

Och imorgon blir det sista kvällen med gänget på Paulina’s, sen tar dom en välförtjänt semester i sådär tre-fyra månader, det är dom väl värda.

Nu hoppas vi på en mysig kväll på krogen, med tända ljus, nöjda gäster och Nick Lowes senaste i högtalarna. Går så mycket bättre att laga mat med lite bra musik i bakgrunden…. Ha det bäst där ute.

Gårdagen blev fin på La Capilla del Mar. Sonen, Fran the Man och undertecknad fick göra rätt för sig. 80% svenska gäster, 10% engelska och 10% spanska. Matgäster that is. Bargäster 75% spanska, 25% engelska. Om man nu är intresserad av procentuell fördelning av härkomst för restaurang-gäster. Jag är det. Av någon underlig anledning. Eller underlig förresten? Vi har rätt mycket svenska gäster och vill även skjuta in oss lite på övriga nationaliteter. Tror vi är på gång rätt så bra med de brittiska faktiskt.

Ständigt denna pepparrot. Vi försöker beställa denna fina rotfrukt av grönsakshandlarna, men dom envisas med att skicka rättika, om dom ens skickar något överhuvudtaget. Imorgon kommer det dock 8 hg prima svensk pepparrot med våra goda vänner Ola och Yvonne från Uppsala. Härligt! Då blir det färskriven till torsken.

Att Nick Lowe släppt sin nya platta ”The old magic” har väl inte undgått någon med minsta intresse för den gamla pubrocken. Nick rullar på i dom uppkörda hjulspåren från de senaste tre, fyra plattorna. Det är soft, lite småpoppigt på sina håll och väldigt behagligt och trevligt. Men frågan är om han kanske skulle skaka loss, ta en cigg och en bitter och rocka lite nån enstaka gång kanske? Herr Lowe hävdar dock att han ”inte rockar längre”, men konstigare saker har ju hänt än att en musikant ändrat sig?

Har klämt ihop en lista i vanlig ordning. Berger 152 levereras härmed.  Extra plus i kanten för Svenne Z & The Beat from Palookaville, Refreshments distade sång på Cadillac woman, Greg Kihn (mer Kihn på Spotten tack) och nya bekantskapen Tom Foolery.

Greg Kihn (kartläsare) och hans band ute och glajdar i sin nya turnébubbla. Cirka 1978.

På fotbollsfronten händer det lite grejor i helgen. De blåklädda gossarna från Stamford Bridge åker till Manchester och lirar lite mot United imorgon. Tur att söndagen är vilodag här. Dessutom kommer Sonens Liverpoolare att spela på en tv nära oss. Det blir engelsk fotbollssöndag för svenskarna i Spanien helt enkelt. Idag tar Degerfors emot Jönköping på Stora Valla, där hoppas vi såklart på tre sköna hemmapoäng. På en tv i en bar på Calle la Cruz no 16 kommer det ikväll att visas Barcelonas bortamatch mot Osasuna (tror jag det var). Detta till barmannen Fran the man’s stora förtret. Barcelona är inte värda många bruna pengar i den här stan. Här är det Real Madrid och inget annat som gäller. Vissa talar väl kanske lite försiktigt positivt om Malagas lag, men även om Malaga bara är sådär 5-6 mil bort är man rätt ointresserad. Som sagt, det är Real, och inget annat som gäller. Mycket märkligt.

Nu är det bara dryga två veckor kvar till det som i Nerjas framtida historieböcker kommer att kallas ungefärligen ”Octubre invasión de Uppsala”. Cruzcampo jobbar övertid och vintramparna går på speed för att få fram dryckerna dessa Upsaliensare kräfva.

Och sist men inte minsd –  endast 8 dagar kvar tills dess att Fru Berger anländer. I will count the minutes.

Nej, fan, nu ropar den där croissanten på mig. Vi ses och hörs sen dårå.

På programmet idag står tillverkning av sex st olika tapas, städning, vattning av alldeles för många blommor och säkert lite mer pappersvändande. Många papper blir det.

Och så var det det där med rockenråll, jag har svängt ihop en rätt omfattande lista vid namn Berger 151. Där kan man hitta mycket dumheter. John Paul Keith, The Stukas, Steve Cropper & Delbert McClinton och mycket mycket mer. Check it out.

En av mina favoriter Bill Kirchen har släppt till några album på Spotten nyligen förresten. Bland annat det här.

När vi ändå håller på så kan vi ju dela med oss av listan Gott&Blandat, som går varm här på La Capilla. Så ni vet vad ni har att vänta er.

Rockpile. Vad ska man säga om Rockpile som inte redan är sagt? Jo, att det nu faktiskt finns en officiell liveplatta från Montreaux här. Och att den är, tja, bäst, typ.

Rockpile back in the days.

Det finns listor och så finns det listor. För rätt så länge sedan började jag pula med en lista under namnet Memories. Nu har det fått 100 låtar, och jag bestämde mig att det får räcka så. Självklart är detta låtar som jag har speciella minnen till. Det är såklart inte bara låtar av 5-stjärnig kvalitet (enligt mitt eget tycke) men det är låtar som man förknippar med vissa saker, platser eller vad det än må vara.  Ser fram emot att få liknande listor från er, kära vänner.

Efter detta lilla VM i listor kommer jag osökt in på EM i fotboll. Ikväll är det kval. Frågan är hur man ska kunna se Sveriges match mot Ungern här nere. Det kanske streamas nånstans på internätet? Måste undersökas. Annars får man väl kolla in Bulgarien-England i brist på bättre. Vi hoppas väl hur som helst på att våra svenska gossar fixar till det här. Kanske Zlatan skulle kunna få stänka in ett par? Det lär väl bli herr Granqvist som ersätter skadade Mellberg? Annars håller jag minst en tumme för Jonas Olsson på den platsen, han har ju rockat på rätt bra i inledningen av Premier League.

Nu är det dags för en sväng till matvaruaffären Mercadona.

Kom just att tänka på att en hel del av er dyker upp här i oktober. Fett najs som Jossan brukar säga. Vi ses och hörs hörrni.

Nu har vi spenderat nära tre veckor här på Sheep Island, men det känns som ungefär tre dagar. Tiden rusar iväg, och det är halvtid på måndag. Igår kväll fick vi en liten glimt av hur fulvädret på ön kan vara, ett gäng blixtar, lite dunder och ett intensivt regn. Mysigt att sitta på verandan med hela gänget, en påse godis och ett glas rött och bara kolla på naturens krafter. Detta vädrets skådespel följdes som vanligt upp av Tour de Fårhagen. Denna cykeltävling går av stapeln 14 dagar i veckan, sju gånger åt ena hållet, sju gånger åt det andra. Detta blir totalt en veckostrecka av 39,2 km. Inte så mycket, men ändå något.

Ingemar Bergmanveckan börjar närma sig sitt slut här på ön. Detta innebär att man inte behöver försöka steka hamburgare på 49 sekunder därför att en skock ryggsäcks- och toffelbeklädda striphåriga kulturtanter med Fib Kulturfront under armen kommit på att dom behöver äta innan filmvisningen, som alltid börjar om 5 minuter i biografen här bredvid.

Degerfors leder superettan.

Så värst mycket musiklyssnande har det inte blivit den senaste tiden. Stugan vi bor i är inte direkt överladdad av elektricitet, och vi kommer hem mer tidigt än sent varendaste kväll, somnar innan huvudet landat på kudden och vaknar med ett ryck exakt 08.30 följande morgon.

Har dock snokat runt lite snabbt på Spotten de senaste dagarna, och funnit att det kommit ut en fantastiskt trevlig liten hyllning till the late great Buddy Holly. Bland tolkarna hittar vi namn som Nick Lowe, Paul McCartney, Lou Reed, She & Him, och många fler. Det får bli till att fördjupa sig i och inhandla denna platta, helt klart. Maccas tolkning av ”It’s so easy” skramlar förresten på riktigt fint, och herr Lowes bidrag doftar rockabilly hela vägen till fårhagen.

Badrestaurangen presenterar Eldkvarn. Detta inträffad den 15:e juli, får nog försöka ta mig dit och se dom för 97:e gången typ.

Carlssons Restaurang är nu begåvad med dubbelt så många vedugnar som tidigare, två stycken. Mer pizza åt folket.

Chelsea har ny tränare, han heter André Villas-Boas och är endast 33 år gammal.

Garlands nya, every home should have one.

Ett litet list-jubileum, Berger 150 dyker upp här. Vi börjar med en gammal husgud, Garland Jeffreys, och ett spår från hans nya lysande platta ”The King of Inbetween”. Garland har jag lyssnat på sedan lumpartiden, vill minnas att Åke M och jag nötte hål i huvudet på våra medmilitärer på luckan med hans klassiska platta ”Escape Artist”. Det dyker upp lite andra gubbstruttar här också, med namn som Bremner, Watkins och Perkins. Plus en hel del annat kul. Om man är lagt åt det hållet alltså. Och det är jag.

Så var det med det, nu inväntar vi spänt om det blir storfrämmande från lärosätet Uppsala, vi hoppas bland annat på besök av Ingemar ”Yeah Right” Bergman och Sonny ”Mr Bassman” Forsberg. Ha det så trevligt, det har vi.

Vi gjorde igår alltså vårt allra  bästa för att fira att det nu bär av från sveriges fjärde stad för en sex veckors mellanlandning på Fårös bästa Carlssons. Kom gärna ner och hälsa på, meny och lite annan info hittar du här. Sidan är dock inte riktigt klar ännu, det ska till lite nya bilder och annat.

Efter Fårö blir det som ni säkert redan vet  straight down to business in España. Det jobbas en hel del med detta lilla projekt, annonsering, menyer, hemsida och en miljard andra prylar håller på att styras upp.

Konstaterar glatt att Degerfors hänger kvar i toppen på Superettan, tvåa i dagsläget efter en oavgjord historia mot Värnamo i helgen.

Hot Tuna har jag aldrig brytt mig om att lyssna på. Förrän igår. Då upptäckte jag att detta gamla band haft den goda smaken att göra en cover på en av världens bästa låtar. Nämligen ”If this is love (can I get my money back)” av den eminente Charlie Pickett. Detta för mig osökt in på min senaste lista. Berger 149. Du hittar även andra storheter som t.ex. Burrito Deluxe, NRBQ (ny platta som är kanon), Big Bob Young, Resentments och muchos annat. En riktig höjdare är förresten Sigge Hill & Dr. Feelgood från samlingsplattan Rendezvous . Sigge ylar på som en prärievarg på speed och Doktorerna öser för livet.

Dirty Strangers byter Royal Albert Hall mot Kutens Bensin. Trevliga ställen båda två om du frågar mig.

Det är bara ungefär två och en halv månad kvar nu. I september släpps Nick Lowes nya album ”The Old Magic”. Känns som att man inte får nån riktig ro i kroppen förrän den ligger i spelaren.

Kutens Bensin på Fårö har några riktiga höjdare inbokade i sommar. Vid midsommar kommer ingen mindre än Seasick Steve och rasslar på gitarren. Den 22:a och 23:e juli dyker engelsmännen The Dirty Strangers upp. Inte illa! Jag har nån gammal vinylplatta med dom, där både Keith Richards och Ron Wood medverkar minsann. Den finns även här. Så man ska nog fasen kunna få sig lite riktig musik till livs i sommar också, eller vad säger Tobbe? Lär bli en helkväll den 22:a va?

Sitter förresten och lyssnar på The Cash Brothers sjukt bra platta ”A brand new light”. Dom kunde dom bröderna.

Detta om detta, kära vänner. Nu tror jag det är dags att lata sig lite på schäslongen med den här, innan maten ska lagas. En söndagstradition så god som någon. Vi hörs och ses.

Efter denna trevliga middag tågar vi vidare mot Pub 19 för att kolla in Linda Brandemark med band (tidigare Malmström) med band. Det blir väl som vanligt, bra alltså. Kan inte bli mycket annat med det bandet faktiskt. Det gäller att passa på med en utgång nu, för snart bär det iväg på arbetsresa till ön med alla fåren.

Hammarby gjorde tydligen ett riktigt konstmål igår på Söderstadion. Men vad hjälpte det, när Degerfors gjorde två mål? Rödvita laget är uppe på andra plats nu, åtminstonde ett litet tag.

På listfronten kan här och nu Berger 148 presenteras. Steady Rollin’ Bob Margolin får inleda med Movin’ South, och det passar ju mig bra i dessa tider. Peter Wolf med sånghjälp av Shelby Lynne framför en av förra årets bästa låtar. Javier Escovedo, Alejandros bror om jag inte är helt ute på cykeltur, har gjort en riktigt fin poppig platta som jag hittade på spotten igår. Den får bidra med ett spår. Sen kan du ju undersöka resten själv.

Det var länge sedan jag åt något så gott som det jag åt i söndags. Det är snart en vecka sedan, men dom friterade risottobollarna med kycklingballotine á la Gordon, och smörsås med salvia och citron, kommer nog att sitta kvar i smaklöksminnet ett bra tag till. Tur att vi ska ha det på vår meny i Spanien kan jag säga. Apropå det börjar vi faktiskt komma en bra bit på väg med menykomponerandet, sonen och jag. Mycket trevligt.

På Hotellet finns ett ölmärke vid namn Innis & Gunn, som jag tycker är väldigt trevligt. Har dock fått tips från ölkännare Wängermark om ännu trevligare ölsorter, så det får nog bli till att prova dessa också. Vi har lite funderingar på att plocka in lite mer än bara Cruzcampo och San Miguel i vårt ölsortiment på La Capilla del Mar.

Det är mycket tokstollar som går på fotboll. Skulle man inte bara kunna låta bli att släppa in dom? Hur svårt kan det vara att se till att dom inte har med sig en massa fyrverkerier, knallskott och annan skit? Olsson har sunda åsikter i detta ärende, som vanligt. Min åsikt är att det borde spelas inför tomma läktare tills problemet är så åtgärdat det kan bli.

Sir Douglas Quintet, numera med Doug Sahms son Shawn som frontman.

Sir Douglas Quintet på Akkurat imorgon, som vanligt så missar jag. Det känns som att jag missar typ varenda konsert jag vill se. Synd är vad det är om mig. En helkväll i Stockholm imorgon kväll är vad det borde blivit. Först middag på PA & Co med fru Berger, sen konsert på Akkurat och därefter en övernattning på fint hotell. På så vis skulle nästa arbetsvecka kunnat börja med en lång fin hotellfrukost. Men icke. Bitter? Nej inte alls. Det kan säkert bli nån annan gång. Kanske hösten 2021 vad vet jag. Näe, nu ska jag inte sitta här och gräva ner mig i det. In i duschen istället. Vi ses, kanske redan ikväll på 19, vem vet?

Förra veckan ägnades åt kontraktsskrivningar, inskrivningar i den spanska kommunen, vätskekontroller, planeringar för lägenheter, restaurangplanering, fotboll, möte med hostalägare och ett och annat restaurangbesök. Dessutom hann vi med att träffa både gamla och nya bekanta, spela boule och avnjuta Josés fantastiska Paella. Rejäl bondbränna införskaffades också.

Delar av familjen (alla fick inte plats på bilden ) firar kontraktsskrivningen på favoritstället Paulinas.

Nu blir det Uppsala i några veckor, sen bär det alltså av till Fårö igen. Vi har dessutom fått med oss en trevlig tredje kock som ska hjälpa oss igenom den gotländska högsäsongens vedermödor, mycket bra. Den 31 juli går sedan resan mot Spanien igen, öppning av restaurang där nere är satt till måndag den 8:e augusti.

Mitt i allt menymakande, hemsidesmakande och annat krafs passar jag även på att lyssna på lite musik. Som nu till exempel. Det som rullar ut i högtalarna är en ny bekantskap vid namn Waldner. Han har ett förnamn också, David, men det verkar han inte vilja använda sig av. Det är lite soft och finurlig pop, och jag tror han kommer från Canada. Snubblade över honom nånstans på nätet. Låter dock mycket bra så här vid första lyssningen, prova själv vetja.

Vi hann precis sätta oss på Runda Baren i Nerja och få in en sval stor öl, så gjorde Man U mål på Chelsea, sen var den sagan all som det heter. Nya tag nästa säsong. Men Degerfors trummar på riktigt bra, tvåa nu.

Jag brukar sitta och tänka på, och iakttaga, olika saker på flygplan. Det är ju lätt att det blir så, man har ju inte överdrivet mycket att pyssla med där uppe. En sak jag tänkt på många gånger är – när piloten ber alla passagerare sätt sig ner och spänna fast bältena, för nu går vi in för landning – då reser sig ungefär en tredjedel av människorna i kabinen och börjar gräva i hyllorna efter fanvetvad. Det slår aldrig fel. Vad är grejen med det? Har dom sitt tuggumi i handbaget, eller ska dom kanske gräva fram en störtkruka? Om någon där ute har ett bra svar på detta kulle jag gärna vilja veta.

Sir Douglas Quintet på Katalin på torsdag. Hoppas verkligen jag jobbat klart till klockan 21.00. I bandet, Shawn Sahm, Augie Meyers, Speedy Sparks, Ernie Durawa, och Louie Ortega. Herr Ortega har ju även gjort en hel del grymma grejor med Louie & the Lovers. Vi får hoppas att han får köra åtminstonde ”Little Georgie Baker”, eller hur va? Det fick han ju på Rackis dom där två grymma kvällarna 1:a och 2:a maj 1984. Det känns inte riktigt som att det är 26 år sedan, men så är det väl. Andra kvällen fick bandet starta utan Doug Sahm kommer jag ihåg, Augie öppnade med låten ”Someday” och efter ett tag kom Doug småspringandes in i lokalen ivrigt tittandes på sitt armbandsur och bärandes på en attachéväska. Varför jag kommer ihåt det? Fråga inte mig. Jag kommer ihåg så lite annat, antagligen för att det ligger en massa konserter och b-sidor lagrat där uppe på den mossiga hårddisken.

Jahaja, vi tar väl och avrundar det hela med en lista. Berger 147 innehåller t.ex. ett spår från Band of Heathens nya, grymt bra band måste jag säga. Annat som kan nämnas är att Alex Chilton svänger till det, att Buddy Miller blivit rätt bra representerad på Spotten och att Steve Forbert väldigt sällan går av för hackor. Dessutom är det såklart lite annan gammal skåpmat, lite nytt som låter som gammal skåpmat, och, ja, du vet väl ungefär vid det här laget.

Vi ses när vi hörs.

2011-pop från New Jersey, det är gamla favoriterna The Smithereens som samlat ihop sig och gjort ett nytt album. Verkligen på tiden. Köpte deras första platta någon gång under första halvan av 80-talet, en mini-lp med sådär 5-6 låtar. Därefter har jag troget följt bandet, förutom när dom gjort sina hyllningsplattor till The Beatles och The Who, kändes lite överflödigt. Deras nya, betitlad just ”2011″ är som vanligt fullsmetad med luftig pop, ringande Rickenbackers och välsydda sångstämmor. Bara att investera alltså. Lyssna på Spotify går också att göra.

The Smithereens. Popkungar från New Jersey. Om jag inte minns fel så är det sångaren Pat Dinizio som är i hatten.

Det hände något intressant för en dryg vecka sedan. Fru, son och undertecknad tog sig till en krog i centrala Uppsala för att kolla in en minversion av det utmärkta bandet Big Road. Vi kom lagom till andra set,  det var ett mycket trevligt set dessutom. Sonen och jag tog några öl, fru Berger tog ett glas rött. Eller förresten, glas? Den ”hemtrevliga” krogen serverade sitt vin i plastglas. Så nu vet vi det, nästa gång (om det blir en sån) tar vi väl med oss ett glas. Jag kanske bara är gammaldags. Man kanske beställer ”ett plast vin” nuförtiden istället för ”ett glas vin”. Har inte varit ute så mycket på senaste tiden kanske? Nej, där tycker jag nog att the bottom is nådd.

Imorgon blir det DM i gratänger här i huset.

I mitt lilla huvud snurrar det okontrollerat runt saker hela tiden. Hotell, Fårö, Spanien, fixa tillstånd, boka resor, fixa kopior, skriva inbjudningar, göra webbsidor, visitkort, flyers, laga mat, hyra lägenhet, hyra ut lägenhet. Hinner inte ens se på fotboll. Sus i kupan är bara förnamnet. Häromnatten vaknade och trodde att jag glömt sådär 60 stycken Crème Brulée i ugnen på en restaurang som jag inte ens vet vilken det är. Strange, very strange.

Snart är det Valborg också. Det kan ju bli trevligt och man går hem i tid. Alltså vid sådär 17.00-tiden. Tyvärr kan det nog inte bli tal om att följa traditionen och ta en kvällspizza från grannpizzerian. Där har det bytts ägare och kvalitén har sjunkit från en bit över medel till en mil under medioker.

Skärtorsdag på Katalin firas med The Refreshments. Man kanske kan lura med sig svärfar dit? I lördags hade dom Fatboy på senen, men mitt jobbpass var inte slut förrän 23.00 och då hade Fetgossarna redan lagt ner.

Allsvenskan har kommit igång och jag känner mig för tillfället totalt ointresserad av detta. Får helt enkelt försöka komma in i matchen. Spanska, italienska och engelska ligan verkar ju vara i stort sett avgjorda nu.

Höll på att glömma en sak. Listan. Berger 146 kommer här.

Den 29:e april är Los Lobos på Nalen. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv. Det ska jag nu sitta och lite halvtjurigt begrunda. Vi ses.

Vi börjar väl helt enkelt med att berätta att tre generationer Berger, – min far Sune, Åsas och min son Marcus och undertecknad tog en söndagsflight från Västerås till Malaga (för exakt en vecka sedan faktiskt). Vidare taxibilade vi oss från Malaga till familjens favoritstad Nerja, där vi inkvarterade oss på Via Real numero 3. I kikaren hade vi inte bara en fyradagars semester, vi tänkte även undersöka möjligheten att kunna förvärva en av stadens finare (om vi får vara lite partiska) krogar. La Capilla del Mar som restaurangen heter, har fru Berger och jag själv bevistat ett antal gånger och alltid trivits bra på. Den drivs av eldsjälen José och hans trevliga familj. Nu är det dags för José att gå i pension och dessutom driva sin ”Fixarbyrå” på heltid. Därför har han beslutat att sälja sin fantastiska krog. Eftersom stora delar av vår familj jobbar i mat- och krogbranschen tyckte vi det var värt att göra ett besök hos José för att se om det kunde tänkas bli affär. Och det har det blivit. Kontrakt är påskrivet, och överenskommelsen är att vi tar över rörelsen från 1 augusti 2011. Smack dab in the middle liksom, snabba ryck. Vi har väl inte riktigt ”landat” i det här ännu, men det börjar väl klarna lite i knoppen på några av oss att det faktiskt blir verklighet med ett eget ställe ganska snart. Dessutom i soliga Nerja, en av våra absoluta favoritstäder i världen, där vi tillbringat så mycket tid. Detta är förresten min mor hennes makes förtjänst, eftersom de hade den goda smaken att skaffa sig ett hus där nere för dryga tio år sedan. Tack för det morsan.

Så nu vet vi alltså vad vi ska pyssla med de närmsta 20 åren, typ.

Det här är förstås ett ypperligt tillfälle att hälsa alla vänner och bekanta välkomna till en av spaniens trevligare små städer, och självklart till La Capilla del Mar. Så – hjärtligt välkomna allihop! Jag piper till när vi uppdaterat hemsida, menyer med mera, men det blir som sagt framåt slutet av sommaren. Tills dess jobbar vi på här hemma med Hotell Linné, Uppsala. Och i juni och juli förstås –  Carlssons på Fårö igen – det ska bli fantastiskt kul att komma ner dit igen också.

Annars då? Jotack, lite skön musik skadar ju aldrig. Här kommer Berger 145. Som vanligt är det lite gammalt, lite nytt, lite nygammalt också förresten. Har lyssnat en hel del på Michael Monroes senaste soloplatta, inte dum alls. Dessutom med bland andra Steve Conte i kompet. New York Dolls nya är inte tokig den heller förresten. Annat trevligt på Spotten så här års – Kursaal Flyers, Lucinda Williams, Gentleman Jesse och varför inte Kelly Kessler (tack för tips igen Kai) och Docenternas nya?

Vi pratar inte så mycket fotboll idag eftersom Stoke fick 1-1 mot mina blåklädda Londonpojkar.

Här finns det som vanligt lite fin söndagsläsning. Ingen söndag är fullständig utan detta uppslag.

Nej, nu är det dags för den slutliga återhämtningen efter en alldeles för sen kväll på Hotellet igår. Stans godaste pizza – på Trattoria Commedia förstås. Frågan är hur man ska klara sig utan den i Spanien!?!?

Ha det så bra hörrni, det tänker jag ha. Vi ses och hörs. Och förresten, är det nån som vill rensa ogräs på en spansk bakgård är det bara att höra av sig …