Arkiv för november, 2008

Lördagsmässig musik

Publicerat: november 29, 2008 i Uncategorized

Vissa melodier passar bättre än andra en rå, fuktig och mörk lördagseftermiddag. Kom och tänka på det alldeles nyss när spotify spelade ”Beautiful Maria of my soul” med den eminenta orkestern Los Lobos. Det är när man hör en sån låt som man skulle kunna förklara för äldsta dottern varför hon bär just namnet Maria. En efterhandskonstruktion förvisso, men ingen dålig sådan. Där snackar vi passform av rang. Att denna låt sen följs av ”Om en hund mådde så här” med Wilmer X gör inte saken sämre. Denna komposition får mig osökt att tänka på kall öl. Tror det ligger en i kylen förresten. Eftersom hästarna inte riktigt springer som jag vill denna dag kanske man ska övergå till lite hästjazz? Commander Cody med ”Family bible” är då ett utmärkt alternativ. Ett lite mer upptempoalternativ skulle på hästfronten även kunna vara Casino Steel med ”There’s a tear in my beer”, fett fräsch som vissa säger. Nu börjar det snart bli dags för avgång mot Konsertbaren, där bjuder Sören G och jag ikväll på musikunderhållning i form av soul, soul, soul och lite r&b (riktig r&b, inte den fjolliga avarten som ynglen av idag kallar just r&b). Och imorgon ska Chelsea köra över Arsenal, det bör bli trevligt. Dessutom ska det adventfikas så det står härliga till.

Kvällens soulklassiker: Lets live, Aaron Neville. Fina grejor.

Trevlig kväll på er.

Annonser

Guitar Bass and Drums var namnet.

Publicerat: november 25, 2008 i Uncategorized
Nick, Jim och Ry. Dessutom är det oroande många blanka huvuden i publiken. Åldersgräns 40 eller?

Nick, Jim och Ry. Dessutom är det oroande många blanka huvuden i publiken. Åldersgräns 40 eller?

Vad kan då detta vara? Jo, två dagar i början av oktober spelade Nick Lowe, Ry Cooder och Jim Kelter i San Fransisco under detta namn. Anledningen till detta var att keyboardisten Austin de Lone varje år håller en välgörenhetsgala för människor drabbade av sjukdomen Prader Willis Syndrom, något som hans son Richard är drabbad av. Bandet spelade alltså två kvällar, biljetterna kostade 100 dollar per kväll, men det var det säkert värt. Dessutom gick ju pengarna till välgörenhet. Kolla upp länken här för en konsertrecension.

I söndags lagades det Osso Bucco så det stod härliga till i det Bergerska Palatset. Dessutom dök det upp så kallade krogmänniskor och åt av det hela. Inte utan att det var lite nervöst. Jag har dock fått livstecken från de flesta av de medverkande, vilket måstes betecknas som positivt. Eftersom det tar ett tag att laga Osso Bucco (kalvlägg på italienskt vis) hade jag gott om tid att testa vilken typ av musik som passar bäst till detta tillagande. Kom fram till att Muddy Waters ”Mannish boy” funkade riktigt bra, dessutom gick det utmärkt med Colin Linden och ”Broke down engine”. Lite lätt bluesbaserat till kalvlägg alltså. Och serverar man Osso Bucco med saffransris, som vi gjorde i helgen, så kallas det Osso Bucco Milanese. Det fick jag lära mig av en mycket lärd och berest kvinna under middagens gång. Recept på denna rätt kan du hitta här.

Apropå lägg: Imorgon ska jag ta mig en titt på veckans V75-omgång, vi får hoppas att hästbenen travar som vi vill den här veckan. Jag är något av en travexpert numera. Förra fredagen träffade jag Kock-Mats över en öl på Plock, Mats tog ut förra veckans V75:a, och jag fastnade givetvis för en häst vid namn ”Purple Haze” i listan. Den måste helt enkelt vinna. Den åkte dock inte med i systemet, men självklart gick segern till just nämnda häst. Har hört från säker källa att det ska finnas en del snygga hästnamn den här veckan också, så det kommer nog bli relativt enkelt att dra in förmögenheten.

En Osso Bucco i all sin prakt. Inte min, men en antagligen nästan lika bra.

En Osso Bucco i all sin prakt. Inte min, men en antagligen nästan lika bra.

Och vill ni ha en dos riktig rock & roll från Wales föreslår jag att ni kollar upp det här: Men håll i hatten.

Slutligen: Det gick tydligen hyfsat för Henke Larsson i plastbandyn. Han stod även för ett ganska charmigt uttalande i kvällspressen. ”Jag är 37 år och jag gör vad jag vill”. Det låter lite som sånt som ynglingar i moppeåldern annars brukar kunna haspla ur sig.

Hejrå.

Förresten…

Publicerat: november 23, 2008 i Uncategorized

Att Henke Larsson idag gör debut i högsta innebandyserien verkar vara veckans hetaste idrottsnyhet. Vad det säger om det svenska idrottslivet vet inte jag, men det känns väl lite sådär. Men det skulle förstås vara kul om den gamle gick in och dominerade. Kul för honom åtminstone, kanske inte lika kul för plastbandysverige?

Det var ju trevligt att Liverpool var snälla nog att spela 0-0 igår, när nu mina grabbar i Chelsea inte heller lyckades med mer än så. Sörens killar i Arsenal borde nog försöka få i sig något energifyllt till nästa match, verkar lite lätt trötta.

Stuck in the spotify…

Publicerat: november 23, 2008 i Uncategorized

Det är bara att konstatera. Efter att ha läst Halvars utmärkta blogg där han hårdpushar för Spotify, har även jag sålt min själ till detta intressanta alternativ för musiklyssnande. Spotify är en sajt (www.spotify.com) där man kan välja mellan att lyssna gratis, eller köpa sig en premium-prenumeration för 99 kr/mån. Jag köpte in mig på en månad i morse, och började genast kolla utbudet. Det finns helt klart mycket mer att välja på än vad jag väntat mig.

Eftersom jag idag har ansvaret för att svänga ihop en söndagmiddag för cirka 10-12 pers, är det väl bäst att jag släcker datorn nu, och tar tag i kökstjänsten. Men först, dagens top 5, idag med musik från hmmm… Spotify.

Cinderella – DMZ – Skönt distat garageskrammel från Boston cirka 1977

Someday – Sir Douglas Quintet. Texassväng med sång och slide av Augie Meyers.

Um, um, um, um, um, um – Don Covay & Angela Strehli. Souligt och bluesigt från en hyllningsplatta till Curtis Mayfield.

You’re so good – Box Scaggs & Band. Bluesballad med en av våra allra största sångare.

Girl don’t make me wait – Bunny Sigler. Upptemposoul av klassiskt 60-talssnitt.

Ha en trevlig söndag hörrni.

Hipshakin’

Publicerat: november 21, 2008 i Uncategorized

Är väl inget man pysslar med speciellt ofta. Senast var väl på 40-årskalaset, när 9 below 0 stod på scenen. Och det är ju ändå drygt 7 år sedan. Men just nu rullar låten ”Hipshakin'” i lurarna. Verket framförs av Mike Henderson & the Bluebloods, och det är ett påställ utan dess like. Inte utan att det kliar lite i de stela knälederna. Herr Henderson har, vad jag vet, gjort tre plattor under eget namn. Det är en sällsamt skön mixtur av slirig slideblues, rock & roll av klassiskt snitt och en och annan countrystänkare. Han spelar gitarr så att Mark Knopfler vaknar ur dvalan och Hound Dog Taylor klarvaket sätter sig upp där nere. Plattorna finns att köpa på amazon.com och andra välsorterade nätbutiker, dessutom på mikehenderson.com. När Mike inte spelar under eget namn skriver han låtar åt Dixie Chicks, spelar med Emmylou Harris och Solomon Burke bland andra. Check him out. Det var bara det. Trevlig fredagskväll på er.

mikehenderson

Trodde jag…

Publicerat: november 21, 2008 i Uncategorized

Efter en rockig Highway to Helg igår kväll önskade jag mig en lugn och fridfull fredag. Det började bra, men nu drar det ihop sig. Strax lunch på Lingon. Därefter gå och jobba sig lite hos en trevlig kund. Sedan försöka klämma in en fredagsöl med KockMats. Sen handla 13-års-present till Jossan-kossan. Sen handla mat, laga mat, äta mat. Och slutligen kanske självdö i soffan? Vad vet jag? Eller man kanske kan ta en liten kvälls-session på KB, om den hårt arbetande frun orkar. Annars kanske man ska ta och försöka lista ut det här med Spotify.

Gårdagens och dagens 5 signaturmelodier:
He’s gotta live up to his shoes – Steve Forbert
Bip bop boom – Mickey Hawks
Today won’t last forever – The Sleep
If sugar was as sweet – Rockpile
If a dog felt like this – Sulo

Det föll sig som så att medan jag idag rörde ihop en middag bestående av skinka med ostsås, grönsaker och pasta, lyssnade på ett litet urval av väl valda covers. Ett band vid namn ”The mystic Knights of the Sea” tolkade Bruce Springsteens ”Johnny 99”, som väl är från Nebraska-plattan om jag inte minns fel. En platta som ofta omnämns med ord som ”Mästerverk” ”Fantastisk” med mera. Själv tycker jag att den är bedövande tråkig. De bästa låtarna därifrån är överlägset bättre med andra artister. Till exempel ”Reason to Believe” med Beat Farmers. Den hamnar nog på Bergers Hot Hundred Party Tracks. Men nu var det Johnny 99 vi skulle prata om. Jag tyckte nog att sångaren lät lite bekant, men kunde inte riktigt komma på vem det var. Men plötsligt klickade det till under den begynnande flinten. Dan Baird. Det måste vara Dan Baird. Och när man sen hör wacka-wacka-gitarren (var tvungen att studera låten lite närmare på hög volym och i hörlurar) stod det klart. För säkerhets skull googlade jag gruppnamnet. Och mycket riktigt. Det var den gamle hjälten från Georgia Satellites och Yahoos. Skaffa plattan ”Light of Day – A tribute to Bruce Springsteen”. Det dök även upp andra trevliga covers i iTunes-vimlet under matlagningens gång. Eller vad sägs om Lucinda Williams ”Changed the Locks” tolkad av allas vår Tom Petty och hans Hjärtekrossare? Eller ”11 months and 29 days” – Johnny Paychecks gamla dänga – med Dave Alvin (hjälten från Blasters). Där kan man hitta några av mina absoluta favoritrader: ”Keep the Lonestar cold and the dancefloor hot when i’m gone” mannen ska väl iväg på ett litet besök bakom galler kan man misstänka. Hela hyllningsplattan till Johnny Paycheck är förresten rätt så grym. Bobby Bare Jr. gör en alldeles fantastisk ”Motel time again”. Sentimentalt fast osentimentalt på något underligt sätt. Den ska vi nog spinna iväg på Highway to Helg imorgon kväll.

Sen var det fotbollen. Tränarna står som spön i backen. Allmäna Idrottsklubben i Solna funderar på att engagera gamle hjälten Sven ”Dala” Dalkvist, och det vore väl inte fel kanske. Men Roffe Z måste väl med också, så det blir lite rockenroll? Såg precis att Skansenlirarna också kickat ut sina tränare, vem som kommer in där vete tusan. Ett av mina två favoritlag, Degerfors IF, kickade sina tränare – för sent. Förra året kickade dom tränare Milenko Vucsevic. Otroligt korkat. Hade han fått stanna i klubben hade dom spelat i superettan nästa år. Nu blir det inte så. Däremot har dom efter att Stahre flugit sin kos plockat upp Roger Werner och Jonas Lindskog från ungdomsverksamheten till tjänsterna som A-lagstränare. Klart mycket bättre än Stahre får man hoppas.

Javisstja – Little Feats ”Cold cold cold” med Dr John också! Fastän Doktorn var så fruktansvärt trött på Berns förra veckan. Men Madhouse var ju desto piggare, Gabbe var så pigg att han nästan böjde sönder mickstället. En inte bara nostalgisk spelning, den var bra också. Det är inte ofta komponenterna ”bra” och ”nostalgisk” samsas på ett så fint sätt.