Beyond the sea.

Publicerat: februari 8, 2009 i Uncategorized

Så heter en utmärkt film som gick på svt i går kväll. Filmen handlar om sångaren Bobby Darin och hans alltför korta liv. Den är producerad av Kevin Spacey, som även spelar huvudrollen. För många här hemma är väl Bobby mannen bakom ett par populära låtar från sent 50- och tidigt 60-tal, som t.ex. ”Splish Splash” och ”Dream lover”. Borta i USA var han större än så. Hans stora dröm och mål var att bli större än Frank Sinatra, att vara kungen av Las Vegas. Bobby föddes med ett hjärtfel, vilket gjorde att han spenderade stora delar av sin ungdom sängliggandes. Detta märkte man dock inte mycket av när han äntrade scenen. Efter diverse grubblerier, lite politiskt engagemang och en lätt misslyckad karriär som singer-songwriter i Dylan-stil bestämde sig Bobby för att göra ett comeback-försök i Vegas. Där lyckades han att kombinera det bästa av två världar, han tog helt enkelt sin lite Sinatra-färgade repertoar och blandade med den senaste tidens singer-songwriter-stuk. Det visade sig fungera riktigt  bra, med gospelkör och stort band på scenen var han på banan igen. Till slut orkade dessvärre hans ansträngda hjärta inte mer, Bobby dog på operationsbordet 1973. Det finns dock en fantastisk platta som dokumenterar den senare delen av hans Las Vegas-gig. ”Live at the Desert Inn” heter den. Den finns både i handeln och på iTunes, dessutom här på Spotify. Det är en platta som borde passa dom flesta som gillar t.ex. Sinatra, Beatles, Blood Sweat & Tears och , ja, lite av varje. Inspelad 1971 med ett riktigt schysst band. Tim Hardins ”If I were a carpenter” finns här i en av de bättre versionerna jag hört. Check it out, vetja.

Bobby Darin, ett tag var han kungen av Vegas.

Bobby Darin, ett tag var han kungen av Vegas.

Eftersom orken igår inte räckte ända till Katalin och ”Winter Rock” spenderades kvällen mestadels på en så kallad schäslong tillsammans med en bok av Lennart Person, ett glas rött och lite jordnötsringar. På tv:n, som jag försökte gömma bakom boken, var det ett fasligt liv. En dam i silverfärgad klänning for runt och skrek som en amfetaminstinn duracellkanin. Och de få ”skämt” jag hörde henne dra lät som att dom kom från nånting i den vägen. Naturligtvis var det melodifestivalen. ”Musiken” hörde jag inte så mycket av, men det gjorde antagligen inte så mycket. Förutfattade meningar? Ja. Men det har jag så gärna ibland. Särskilt när jag vet att jag har rätt.

Ikväll blir det nåt nytt Jamie Oliver-program på tv där han ska lära okunniga engelsmän laga mat. Kan bli stor komik.

En annan sak: Spotinews – en utmärkt blogg där du kan gå in och kolla vilka nya plattor som rullat in på Spotify. Inte illa va?

Till sist ska jag bara skryta lite om gårdagskvällens matlagning här hemma. Testade att fylla en kotlettrad med murkelpaté, och serverade detta med en rödvinssås förstärkt med Cumberlandsås. En sallad med spenat och fetaost plus lite ugnsstekta grönsaker. Not bad at all. Vi hörs.

Annonser
kommentarer
  1. Lasse W skriver:

    Amfetaminstinn Duracellkanin var namnet!
    Själv hade jag stängt in mej med Office space (värdelös film), så jag missade Beyond the Sea.
    Fan, Andy sådant skall du ju flagga för i tid.

    Kotlettrad brukar bli succe här hemma också.
    Vill nog ha en närmare beskrivning på hur du gick tillväga för att fylla den med murkelpate.

  2. andyberger skriver:

    Lasse W: Tyvärr upptäckte jag att filmen skulle visas ungefär en kvart innan det var dags. Återkommer till dig med kotletthistorien lite senare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s