Ett passande gammalt ordspråk.

Publicerat: juni 3, 2009 i Uncategorized

Efter regn kommer sol är ju ett ordspråk som har använts några gånger. Dessutom tillåter jag mig att tvivla på sanningshalten just nu, när det är 8 °C och piskande regn på sniskan utanför kontorsfönstret. Brallorna börjar i alla fall torka så smått efter promenixen hit. Alltid något. Pratade precis med Möja, och där var det inte mycket till regn alls. Känns tryggt inför sommaren. Nu börjar vi förresten få menyn fix och färdig också. Ska väl bara justeras några priser och lite ditt och lite datt. Lägger ut den här så snart vi fått grönt ljus.

På musikfronten inte så mycket nytt. Lyckades missa Elliot Murphy i fredags, men tajmade in Gransten Blues Band på Pub 19 i lördags kväll. Som tur var gick det utmärkt att sitta ute på trottoaren och lyssna, eftersom det var cirka 63 °C där inne. Bandet var som vanligt lysande, och massor av gamla bekanta var på plats. En helkväll.

Något som inte ska missas är Sverige-Danmark på lördag. Lär bli en spännande tillställning. Känns dock lite ovisst, men en 2-0-seger för blågult är väl inte för mycket begärt? Skulle vara kul om Zlatan kunde få stänka in en balja i landslaget också.

Tjuvtränade lite i söndags. Dillkött på klassiskt vis tillagades. Det lät som att ett godkänt betyg delades ut, och maten tog slut. Tjuvträningen fortsatte igår med färsk tagliatelle, kycklingfilé i en krämig sås som avslutas med färsk spenat och lite parmesan på toppen.

Blev lite inspirerad av Magnus R:s spotifyerade regnlista och inleder Berger 63 med en version av gamla ”I can’t stand the rain”. Egentligen är det ju Ann Peebles original som gäller, men den finns tyvärr inte på Spotten. Här har vi en lite soft och annorlunda version med Cassandra Wilson och the late great Chris Whitley. För att uppväga regndeppet finns det även ett par soliga melodier i denna lilla lista.

När Fru Berger, Jossan och jag var i London häromveckan hände något alldeles extraordinärt. New York Dolls, dom gamla rockrävarna var i stan. Dessutom signerade dom sin nya platta på HMV på Oxford Street. Vem stod där som ett fån i kön i minst 45 minuter och väntade på signaturer? Undertecknad, självklart. Jossan passade även på att få några bilder på gubbarna, och blev dessutom ordentligt flirtad av gitarristen Steve Conte. Naturligtvis investerade jag i plattan, för att få den signerad. Efteråt fick jag dock reda på att Jossan och Fru Berger minsann fått sig ett gratis promotionex av plattan. Det är skillnad på olika.

Syl Sylvain och David Johansen, de två kvarvarande originalmedlemmarna i New York Dolls. Dom har antagligen signerat några plattor genom åren, men är lika glada ändå.

Syl Sylvain och David Johansen, de två kvarvarande originalmedlemmarna i New York Dolls. Dom har antagligen signerat några plattor genom åren, men är lika glada ändå.

Ett litet tips: Om ni är i krokarna av Stamford Bridge och behöver få något i magen, ta er till Chelsea Kitchen på Fulham Road. Det ligger några minuters gångväg från stadion, och dom serverar en schysst potatis- och purjolökssoppa för 2,10 pund, en kalvschnitzel för dryga 5 pund, husets vin för 9 pund. Och så vidare. Prisvärt, mer än OK mat och jättetrevlig servis. Vi var tre personer som åt och drack oss tvärmätta och nöjda för under 40 pund. Inte illa.

Nä nu är det dags för andra form av tangentryckningar. Vi hörs.

Annonser
kommentarer
  1. andyberger skriver:

    Finfint Magnus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s