Arkiv för september, 2009

Tisdag är det nya måndag.

Publicerat: september 29, 2009 i Uncategorized

Så känns det i alla fall denna vecka, även om solen skiner genom fönstret. Gårdagen som var måndag tillbringades till stor del på vinmässan ”Spanska vindagen” på Operaterassen. Mycket trevligt, goda viner, finfin spansk buffé, och dessutom fick man ju lära sig en del. Spanska vindagen känns, åtminstone för min del, som klart mer relevant att hänge sig åt än till exempel ”Kanelbullens dag”. Denna tveksamma dag ska tydligen firas på söndag. Tror dock inte att undertecknad och hans tre kamrater kommer att hinna det. Mycket tveksamt om herrar Basisten, Fenomenet eller Sonen kommer att stressa runt i London för att hitta några ”swedish cinnamon buns”? Känns som att det inte kommer att hända. Speciellt som schemat under söndagen komprimerats ytterligare, vi ska försöka klämma in ett Nine Below Zero-gig i Camden vid 22-tiden, efter att vi ska ha klarat av Chelsea-Liverpool och Sticky Fingers strax innan. Tveksamt om NBZ släpper in mig förresten, dom har antagligen inte glömt min 40-års-fest ännu, men det är definitivt en annan historia.

Nine Below Zero fyller 30 år på söndag. Det ska vi fira.

Nine Below Zero fyller 30 år på söndag. Det ska vi fira.

Det var en bedrövlig fotbollshelg. Chelsea torskade mot Wigan, och Degerfors torskade mot Brage. Det blir inte mycket värre. I och för sig vann Barca, men det var ju inte direkt oväntat. Som tur var åkte även Valsta Syrianska dit i Norrettan, så Degerfors och Brage ligger trots allt riktigt bra till.

Det blev förresten en rätt så livad skivspelarafton på KB i fredags, när Sören G och jag gjorde det bästa för att väsnas, blanda och ge. Allt från Buzzcocks till Stevie Wonder spelades, och lite till. Kvällens intressantaste fråga fick jag från en dam: Varför spelar ni musik när man inte kan dansa? Själv spelar jag i princip alltid musik, fast jag inte kan dansa ett dugg. Nu hoppas vi på fler såna kvällar, gärna med andra hågade plattvändare. Dessutom projekteras det för lite fler unplugged-gig där borta.

Kom på en sak igår, när vi på ett lyckat sätt avslutade vår spanska dag på Tilltugg. Bättre sitta på krogen och titta ut, än gå förbi krogen och titta in. Kändes verkligen så när det började blåsa upp och dom mörkgrå molnen hopade sig över Konsertburken på andra sidan gatan. Självklart började det regna precis när vi stack ut näsorna för att gå hemåt. Ett hösttecken fick vi också. Tilltuggs snygga kuddar blåste omkring på Vaksalagatan som överviktiga höstlöv. Då måste det fan vara höst.

Gjorde några fina fynd på Spotten förresten. Gamle Deke Leonard från Man till exempel. Han har gjort några utmärkta soloplattor i lite skön pubrockstil sådär. Bland annat en vid namn ”Before your very eyes”. Här medverkar bland andra Dave Edmunds, Billy Bremner och Terry Williams. Enough said. Dessutom dök gamla fina popgruppen The Boys upp. Och franska favoriterna The Dogs, kanske inte med sina bästa inspelningar, men dom är där i alla fall. Det verkar dock finnas nån slags rapgrupp med samma hundnamn så det blev lite rörigt där ett tag, men det kan man reda ut. Såg Dogs ett par tre gånger i Uppsala på 80-talet och det var alltid en fröjd. Sångaren Dominique Laboubee gick dock tyvärr bort härom året. The Boys däremot, verkar ge sig ut och spela fortfarande när andan faller på. Dessutom kör ju grabbarna i bandet lite andra grejor också uförtiden. Casino Steel har ju en schysst soloplatta ute, och Honest John Plain frontar The Last Rock & Roll Band. Värt att kolla upp om man gillar pubbig poppig rock. Här kommer förresten Berger 80, med lite av det som avhandlats här.

Nej, nu är snart dags att bege sig iväg på ett litet möte, därefter kan det bli lunch med Kock-Mats, och dagen avslutas med lite flyttassistans.

Laters.

Sådärja. Hemmasittning vid datorn idag. Med lite schysst Zoega och en gammal Rockin’ Sidney-platta går ju det alldeles utmärkt. Sidney var förresten mannen som försedde världen med klassikern ”You ain’t nothin’ ‘but fine” som Rockpile senare gjorde odödlig på deras enda album. Hela det albumet får nog förresten klassas som odödligt. Finns tyvärr inte på Spotten, men det behövs kanske inte. Antar att alla hus som kan kallas hem innehåller både vinyl- och CD-utgåvan av denna platta? För att återgå till herr Sidney, så fick jag precis tag på hans gamla fina album ”They call me rockin'”, så det är denna platta som gått varm här på morgonkvisten. Omslaget ser förresten ut som ett omslag ska se ut. Se nedan.

The King of Swamp Pop, Rockin' Sidney, med stilig huvudbonad dessutom.

The King of Swamp Pop, Rockin' Sidney, med stilig huvudbonad dessutom.

Turban är en högst underskattad huvudbonad i rock & roll-sammanhang. En annan stolt bärare av denna är ju förresten Barrence Whitfield. Honom tror jag ni kan checka upp på Spotten. Kom förresten precis på att Omar & the Howlers avslutade sin konsert den 14:e december 1985 på Rackis, just med Sidneys ”They call me rockin'”. Det var faktiskt så att dom till och med höll på att intesluta spela den kvällen, eller natten snarare. Ett riktigt klassiskt Rackis-gig som jag tror det tjatats om här förut.

Londonresan börjar se späckad ut. Bill Wymans krog Sticky Fingers på söndagen är bokat, liksom Gordon Ramsays The Warrington. Glen Matlock blir förband till Mott the Hoople. Snabbar man sig från Mott-giget kan man se James McMurty på Borderline också samma kväll… Risken finns att vi blir utbrända och måste ta semester efter den långhelgen.

Idag får det bli Wallenbergare till lunch, på en restaurang på en gata längs ån.

Ikväll blir det plattvändning med Sören G dessutom. KB är stället, 22 är tiden, Soul, blues, rock, country, pop, punk, new wave  och säkert nåt annat som jag glömt är musiken.

Lite hästundersökning får väl göras också innan det är dags för ifyllande av kupong på Plock i morgon förmiddag. Ordentligt ska det göras. Förra omgången dog en av de hästar vi spelade på, så vi får nog plocka in en veterinär i tipsbolaget också om det här ska funka.

Spotify-lista under namnet Berger 79 kommer här. Några nya namn att avlyssna: Band of Heathens, helt grymt gäng i nån slags TheBand/Black Crowes-stuk. The Storys (poppigt så det förslår)och till exempel Ernie Halter. Dessutom lite gammalt, och fett bra (som en något yngre släkting kanske skulle uttryckt det) Tuff Darts, Willie Egan och The Lurkers förstås. Och lite till.

Seriefinal i helgen: Brage-Degerfors. Vi hoppas väl på ungefär 0-3 där. Fast masarna är nog lite revanschsugna efter missen i Karlstad förra helgen, så Degerforsarna får nog passa sig lite.

Geraint Watkins på Akkurat på söndag. Det vore trevligt, men helgen ser tyvärr lite väl späckad ut. Det får nog bli en schysst söndagmiddag i hemmet istället. Och Refreshments jubilerar för andra kvällen på CC-Puben i Gävle ikväll, med bland andra Billy Bremner på scenen. Skulle varit något det.

I senaste numret av Uncut kan man hitta en fyllig artikel avhandlandes Dr. Feelgood, ett av undertecknads absoluta favoritband, ever. Intervju med Wilko och de andra två orignalmedlemmarna som är i livet. Har inte hunnit läsa den ännu, men det måste ju bara vara stor läsning.

För er med en fäbless för Powerpop av rang rekommenderas denna utmärkta blogg. Risken är överhängande att man fastnar där bara, så se till att ha gott om tid… Nej, man kanske skulle våga sig ner på stan en sväng nu då. Ha en trevlig helg hörrni.

Och därmed har jag sagt mitt i den  enorma mediarusning som uppstått kring ett golddigger-åkerspöke av sällan skådat slag.

Ducks Deluxe däremot, dom håller ju i alla väder, även om några av gubbarna säkerligen även de skulle kunna tjänstgöra som åkerspöke såhär på ålderns höst. Deras senaste, 6-spårs-ep (eller vad det kan kallas nu för tiden) finns att inhandla på iTunes. Inte så tokig, men självklart inte lika vildsint bra som deras två ”riktiga album” från mitten av 70-talet. Här kan ni se bandet i all sin glans (nåja) från BBC, när dom manglar sitt paradnummer ”Coast to coast”. Och här kommer en inspelning från Akkurat i Stockholm 2009, där dom tar sig igenom gamla ”Paris 9″. Det var förresten en rätt trevlig konsert som jag hade turen att bevista.

[2] Ankor, som är en tamfågel, föds upp för köttet eller äggens skull. Hannen kallas andrake, drake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka och ungarna ankungar eller ällingar. Den vanligaste ankrasen för produktion i Sverige är Pekinganka[3], en stor ankras på ungefär 5-6 kilogram som är vit med gul eller röd näbb. Denna ras härstammar från Kina. Det är detta utseende som utgör sinnebilden av begreppet anka.”]Ankor är den domesticerade formen av gräsänder.[1][2] Ankor, som är en tamfågel, föds upp för köttet eller äggens skull. Hannen kallas andrake, drake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka och ungarna ankungar eller ällingar. Den vanligaste ankrasen för produktion i Sverige är Pekinganka[3], en stor ankras på ungefär 5-6 kilogram som är vit med gul eller röd näbb. Denna ras härstammar från Kina. Det är detta utseende som utgör sinnebilden av begreppet anka.

För övrigt åt jag en utmärkt god anka nere på Ågatan 11 i söndags kväll. En händelse som ser ut som en tanke, eller?

Såg förresten precis på fejjan att Gransten Blues Band spelar upp till dans för att ackompanjera en så kallad bartömning på restaurang Lingon på lördag kväll. Låter som att det kan bli en rätt ordentlig fiesta av det. Och samma kväll, cirka 75 meter söderut på Svartbäcksgatan, spelar Arnesen Blues Band på Pub 19. Lokalkonkurrens, någon? Men det går ju att springa mellan också om man skulle vilja. Två grymt bra band är det hur som helst.

Proppen gick ur rätt så rejält i Malmö igår kväll. Spännande att se fortsättningen på detta, om Rolle fått ordning på manskapet. Och Chelsea gjorde vad dom skulle och lite till mot Tottenham i söndags, extra skön 3-0-seger när det var derby och allting. Nu får vi hoppas att Drogba inte är så allvarligt skadad, han behövs där framme.

Man vet att det borde intagas en bättre frukost, när lunchen börjar hägra redan vid 10-tiden. Skärpning nu. Skulle kanske dessutom försöka ta mig ut i motionsspåret imorgon bitti, efter ett sommarlångt uppehåll. Men javisstja, träningsoverallen ligger ju i smutstvätten…

Något annat som borde göras är väl plattvändning på KB. Det var verkligen ett tag sen nu. Dessutom finns det en damduo, med ett redan legendarist debut-DJ-gig på 1&1 som nästan välte stället, som står och stampar och vill spela. Tror jag ska gå dit och skriva upp dom i bokningspärmen ikväll… Är det någon annan där ute som är sugen på att spela plattor hos Gary en fredag- eller lördagkväll är det bara att gå dit och skriva upp sig, eller maila info@konsertbaren.se.

Det är ingen överdrift att säga att man längtar till lite sydligare nejder när man tittar ut genom fönstret. Men det får vänta. Forhoppningsvis dock inte så överdrivet länge. Nästa måndag värmer vi dock upp lite med en spansk vinprovning i kungliga huvudstaden. Onekligen ett trevligt sätt att göra sig av med en måndagkväll på.

Och, jodå, jag har skramlat ihop en liten lista på Spotten igen, Berger 78. Några för mig nya namn som kanske kan vara värt att kolla upp lite mer finns med. John Sieger och Jack Logan till exempel. Och en ganska skönt höstig version av ”Walk on the wild side”, tycker jag i alla fall.

Ja just det, apropå fjäderfän – Flamingo Bay, rätt gott rött och prisvärt vin.

Vi ses sen då.

Som vanligt var det ett tag sen. Det där med att skärpa till sig och knattra ner texter lite oftare verkar svårare gjort än sagt. Men men, vi får se om det blir bättre nu när hösten snart lagt sig som en sur gammal filt över oss. Den senaste veckan har blandats med bland annat ett par flyttvändor modell mindre åt vän och åt släkting. Några besök i dom uppländska skogarna med upphittande av kantareller har också hunnits med. Dessutom ett besök på Katalin igår, där Mats Ronander med sitt nya band Stockholm Stoner spelade. En något avslagen historia, tyvärr. Dessutom lite halvdassigt ljud, i alla fall där vi satt, på den av oss nydöpta gubbhyllan. Annars var väl Malla rätt så charmig, och möjligen lite lätt salongsberusad. Eller kanske bara lite gubbigt förvirrad, vad vet jag. Det blev dessutom en trevlig liten middag på Trattorian dessförinnan. Myyycket gott som vanligt. Ikväll blir det söndagmiddag med Frun Ågatan 11, väntar bara på att hon ska ta och måla färdigt lite köksmöbler. Och därefter  laga färdigt maten och baka degen till nåt Aftonbladsreportage som ska plåtas imorgon. Jag får väl försöka roa mig så gott jag kan på egen hand så länge. Funderar på att ta ett glas av det utmärkta Penfolds Rawsons Retreat så länge.

Deadstring Brothers i London fredag 2 oktober. Inte illa. Har du inte hört dom, så leta rätt på dom. Hittades inte på spotten tyvärr, men dom finns på iTunes. Annan trevlig musik från iTunes just nu: Senaste Black Crowes (Before the Frost/Until The Freeze) måste vara det bästa dom gjort i mannaminne. I alla fall mitt mannaminne. Inspelat hemma hos Levon Helm om jag inte missminner mig. Dessutom: Chuck Prophets nya (Let Freedom Ring). Båda dessa plattor  (och även Deadstring-brödernas plattor) är kungar i den lekhage som en gång Stones och Faces var tuffast i. Köp köp köp.

Deadstring Brothers, rockers med skägg och tokiga hattar. Blir nog en helkväll det där.

Deadstring Brothers, rockers med skägg och tokiga hattar. Blir nog en helkväll det där.

Det rullar på rätt skönt för Zlatan där nere i Spanien verkar det som. Tre mål på tre ligamatcher, hyfsad start. Några andra som det rullar på för är Degerfors IF. Nästa söndag är det liten seriefinal mot Brage. Vinst där och Degen leder med nio poäng före tvåan.

Konsertbarens nya runda Grundig-högtalare är det coolaste man skådat och hört på väldigt länge. Dom funkade extra fint igår kväll tillsammans med kombinationen J.D. Souther, Boz Scaggs, goda vänner, en Jim Beam och en Carlsberg.

Gubbhyllan på Katalin förresten, en utmärkt uppfinning. Är dock lite lätt oroad över den nya, låga bardisken utan barstolar. Men man vänjer sig väl.

Krafsade ihop en liten spotifylista i veckan förresten. Så här kommer Berger 77. Låna gärna ett extra öra åt Chris Laterzo, The Chevelles och du, Åke M, Cracker? Lite Petty-varning där va? Fick mig en påminnelse om Space Age Baby Jane i en Cee-Jay-krönika häromsistens. Ett fint och lite bortglömt band från Dalom det. Så dom är naturligtvis med här med låten ”Barcelona”.

Apropå Dalom, så verkar dom ha börjat spela hockey igen. Mitt i värsta fotbollssäsongen, men det ser lovande ut för vårt kära Leksand, och det är ju huvudsaken.

Storfavoriterna Los Lobos har spelat in en platta med enbart Disney-film-låtar. Kan det va nåt undrar jag. Vi får väl hoppas det. Olsson lät via mail meddela att han skulle se bandet ifråga i Woodstock, Vermont idag. Avundsjuk, moi?

Såg precis på expressen.se att Michael Owen stänkte in 4-3-målet i Manchester-derbyt. Är inte speciellt förtjust i United, men på något vis är det lite kul att just Owen verkar fått upp ångan igen. Och just precis nu har Chelsea spelat 29 minuter mot Tottenham. Inget dumt derby det heller antagligen.

Så var det med det. Vi hörs, förhoppningsvis rätt så snart.

Det frågas och googlas mycket konstigheter här ute på den wärdswidawäwen har jag förstått. Någon nyfiken varelse har till exepel googlat frågan ”Är isbjörnar vänsterhänta” och därmed hamnat på min lilla blogg. Isbjörnen Björne nämndes vid något tillfälle i somras här vill jag minnas. Det som gjorde mig nyfiken kring detta är väl främst varför man undrar om isbjörnar är vänsterhänta. Och hur kan någon människa veta om nu så är fallet? Jag tvivlar starkt på att man har skickat ut en enkät till samtliga levande isbjörnar. Och även om man nu gjort det, så har jag ännu svårare att tro att samtliga av dessa behagat svara på denna eventuella enkät. Det vet man ju själv hur det är med enkäter, roligare kan man ju ha än att sitta och fylla i såna. Hur som helst, jag googlade även själv denna isbjörnsfråga. Och svaret kom som ett så kallat brev på posten. Någon där ute påstår att alla isbjörnar är vänsterhänta. Eftersom jag själv är vänsterhänt tycker jag att det är trevligt med lite likasinnade, men jag betvivlar ändå att samtliga björnar testats. Om någon av er där ute kan informera mig om hur det egentligen står till i detta ärende är jag tacksam.

Vänsterhänta, vi? Ingen aning, men dom flesta av oss är i alla fall högerfotade.

Vänsterhänta, vi? Ingen aning, men dom flesta av oss är i alla fall högerfotade.

Satt och lekte med Spotify igår, och letade lite Tom Petty. Hittade då några låtar som hette just Tom Petty. Det var väl ett fint namn på en låt? Lade i listan Berger 76 med låten Tom Petty med bandet Leatherbag. Skinnväska, liksom. Kan ett band heta vad som helst eller? Bra låt var det ju, men skinnväska… Ja vet inte. Det är bättre om band heter lite tuffare prylar, som till exempel Terry Anderson & the Olympic Ass Kicking Team. Där snackar vi namn. Ett annat namn som känns rätt definitivt är The Last Rock & Roll Band. Deras låt ”If the phone don’t ring” är ganska skön bakåtsträvande rockenroll i mitt tycke. Gruppen innehåller bland andra Casino Steel och Honest John Plain från den lysande gamla gruppen The Boys. Lillebror Magnus driver förresten en tidning borta i New York som heter The Last Magazine, han kanske skulle ta och lyssna på The last Rock & Roll Band?

Sverige hade visst satt ris á la Maltan i halsen strax före match. Det är den enda förklaring jag kan hitta till det som måste klassas som en av de sämsta matcher som någonsin spelats av ett svensk landslag. Eller så hade dom gjort en klassisk utekväll på stan, som gubbarna i svenska laget vid Mexico-VM 1970. Enligt välunderrättad källa (som var på plats med laget) kom där vissa spelare direkt från krogen till en av matcherna.

Tack för igår förresten, KB. Det var en riktigt trevlig unpluggedkväll med Mariahelena, Kjelle och Anton. Även om jag så flera kablar och grejor. Så opluggat var väl inte riktigt hela sanningen. Men bra var det hur som helst, och mycket folk dessutom.

Fredagen den 2:a oktober spelar favoritbandet Deadstring Brothers i London. Som tur är finns underteckand där då. Lättar upp lite efter Jools Holland/Dave Edmunds-missen dagen innan.

Ikväll blir det en skön hemmakväll för frun och mig, detta med fetaostfyllda köttbullar i tomatsås, potatiskkroketter och ett glas rött. Under tillagningen av denna måltid kommer det ur kökshögtalarna att ljuda storheter som Bap Kennedy, Todd Snider och Heybale. Och det börjar väl snart bli dags ser jag på klockan. Laters, och glöm inte Katalin imorgon kväll.

Du vet dom där runda små chokladkulorna man inte kan sluta äta när man väl börjat. Och Ris á la Malta? Och Malteserhundar? Dom verkar ha fullt upp där på ön. Vi får hoppas att dom har det ikväll också, när våra käcka svenska gossar ska försöka ösa in mål i Valetta. I och för sig verkar Maltas landslag jobba och finslipa smådetaljer rätt ordentligt. Detta grundar jag på att deras lagkapten blivit petad och ställd utanför truppen på grund av att han en dag dök upp på träningen med rosa hår i frisyr modell Mohikan på knoppen. Skulle kanske annars varit ett fint litet knep att förvirra våra svenska spelare med? Det tyckte tydligen inte tränaren. Hur som helst. Vi får väl hoppas att Zlatan och grabbarna trycker in sådär 7-8 baljor ikväll.

På Spotify kan man numera lyssna på tre album med en av mina favoriter, Eric Lindell. Mycket trevligt. Gör det, du blir inte missnöjd.

Imorgon torsdag kan man bege sig till Konsertbaren här i Uppsala och lyssna på Mariahelena Unplugged. Det utlovas låtar från bland andra Eva Cassidy, Eagles och andra storheter. Boka bord för säkerhets skull, tel 10 09 10. Musiken beräknas starta vid 21-tiden sådär. Som sällskap på akustiska gitarrer och hjälpsång finns Kjelle Haraldsson och Anton Lindsjö. Gary på KB räknar med att fortsätta boka unplugged-akter framöver, så känner ni er opluggade och tajta, hör av er på info@konsertbaren.se.

Kulturnattens kväll bör man, som jag tidigare påpekat tillbringa på Katalin. Ett gäng bra band och säkerligen mycket trevliga bekanta i lokalen.

Endera dagen öppnar den nya krogen Brasserie Höganäs i delar av Konsertbarens gamla lokaler. KB är som bekant tillbaka i sin lilla mysiga lokal på hörnet. Det ska bli kul att se vad det innebär. Dessutom, tre krogar på rad på Vaksalagatan. Lilla Ströget eller?

Annat gott: Ny meny på Trattoria Commedia, trolig start, när som helst…

Ny lista finnes på Spotten. Bergers 75. Låten ”Two left feet” med Richard Thompson tillägnas förra lördagens danskungar. Inga namn nämnda.

Man blir aldrig riktigt nöjd. Landar i London 2 oktober 15.20. 1 oktober spelar Jools Holland & his Big Band med special guest Dave Edmunds på Ronnie Scott’s i nämnda stad. Bad timing eller? Men så är det ju alltid när man ska nånstans. Men man kan ju alltid trösta sig med det här.

Visst är det väl lite konstigt att vissa människor tycker det är kul att kasta sten på poliser, elda upp grannens bil, förstöra brandbilar och bussar med mera? Är det inget bra på TV, eller vad är problemet?

Annat konstigt. Sirius tränare sa i radiointervju imorse att han ändå var ganska nöjd med matchen mot Sundsvall igår kväll. Sundsvall vann med 2-0. Hmm… Kanske därför Sundsvall ligger i topp och Sirius lite mer söderut i tabellen?

Willie Nile. Jag är inte bara posör, jag är musikant också.

Willie Nile. Jag är inte bara posör, jag är musikant också.

Förresten. Willie Nile verkar ha gjort sin bästa platta sedan ”Vagabond moon”. ”House of a thousand guitars” heter den och finns på Spotten. Hej på er.

Igår befann vi oss plötsligen stående stadigt i den uppländska myllan, tillsammans med ett 80-tal andra festdeltagare. I en rockande lada hölls det ett ordentligt kalas med rockabilly och rock & roll som huvudingredienser. En sidoingrediens var dessutom ett försvarligt antal kalla pilsner. Mycket passande. På scenen stod ett utmärkt rockande band vid namn Jukebox. En klassisk trio med ståbas, lagom många trummor och en halvakustisk Gretsch. Det rockade på så pass bra att till och med ”Two Left Feet Berger” tvingades upp på dansgolvet. Då har det gått långt. I vanliga fall brukar undertecknad slussas hem av sin förstående fru innan det gått just så långt. Turligt nog hade jag arbetsuppgifter som plattvändare, så det blev ingen direkt överdos av egendans. Dessutom fanns det gäster som kunde dansa, så det var väl inte mer än rättvist att dom fick ha golvet för sig själva. En mycket trevlig kväll ordad av jubilaren Royne. Det tackar vi för.

Och medan vi roades oss kungligt gjorde Zlatan och Mellberg jobbet. Vi tackar för det också.

Förutom alla klassiska treackordsstänkare som pumpades ut i Ekebyladan igår, måste nog Brendan Bensons ”Garbage day” vara helgens låt. Kommer från hans senaste platta, ”My old, familiar friend”. Powerpop när den är som bäst. Ligger med här på Bergers 74 förresten.

Apropå bäst. Det finns även en platta där på Spotten med gamle Deep Purple-killen Jon Lord och hans Hootchie Cootchie Men. Den är inte så dum heller. Fast det bästa med plattan är nog ändå titeln. ”Danger, white men dancing”. På något sätt känner jag mig träffad…

I fredags kräftor, kantarellpaj och ädla drycker. Igår kväll grillad entrecôte. Hur ska vi toppa det idag? Tips emottages tacksamt.

Ytterligare en helgens låt är förresten gamla uttjatade ”Que sera”. Fast i sin kanske definitiva version med gamla Blasters-hjälten Dave Alvin & the Guilty Women. Finns att inhandla på iTunes.

Min gamle vän Richard Andersson tutar munspel och sjunger i det smått lysande bandet Unkool Hillbillies. Deras nya platta finns på Spotten. Missa inte.

På lördag vankas det kulturnatt i Uppsala. Då gäller det att hålla sig undan. Alla som inte letar sig ut på stadens gator och etablissemang i vanliga fall är nämligen där och ivägen. Men så får man inte säga, då tror man att man är nåt. Fast en sväng till Katalin får det nog bli ändå. På scenen kommer det att vankas schyssta grejor som Linda Brandemark med band, Route Corazon och sist men inte minst Sweet Emma & the Mood Swingers.

Om någon mot förmodan undrar vad en blivande 48-åring vill ha i födelsedagspresent så kan jag här lämna en liten ledtråd. Chelsea-Liverpool, Stamford Bridge, 3 oktober 15.00.

Undrar om det sitter en kock i en soffa i centrala staden med träningsvärk i dansmuskeln? Undrar även var dansmuskeln sitter. Min amputerades antagligen vid födseln.

Det känns sorgligt att veta att det aldrig mer kommer en nyinspelad Willy de Ville-platta. Kolla den här också. Inget annat än lysande.

Men man kan förstås köpa en ny lysande historia med Louie & the Lovers. Utgiven på Bear Family och ett måste för alla som till exempel gillar Doug Sahm. Sir Doug har förresten producerad en hel del av materialet på plattan. Läs mer om detta här:

Sverige mot Malta. Det ger mig flashbacks till 1973 när Sverige med Edström och Sandberg på topp spelade iförda så kallade träningsskor på en sand/grusplan på Malta. Kommer ihåg att jag tyckte det såg störande töntigt ut med ett landslag som sprang omkring och fjollade utan riktiga fotbollsskor. Men det gick vägen ändå, seger med 2-1 vill jag minnas. Vore skönt med en riktig storseger mot Malteserna nu.

Mott the Hoople, jag säger bara det. Mott the Hoople.

Ha en fin söndag på er. Over & Out.