Dagen efter kvällen före, eller åren går och lamm blir får.

Publicerat: oktober 2, 2009 i Uncategorized

Två gamla ”lustiga” ordstäv som vi som är födda på 60-talet är bekanta med. Det första härstammar väl från en Roffe Bengtsson-sketch och det andra tror jag kommer från gamla statsministern och centerordföranden Thorbjörn Fälldin. Yngre släktingar ser frågande ut när man använder dessa uttryck, visade dessutom sketchen med Roffe (som finns på youtube) för en dylik släkting häromåret. Behöver jag säga att släktingen i fråga inte på något vis såg det roliga i sketchen. Roffe var ju hur som helst en rätt skön standupsnubbe, tycker jag. Tror faktiskt att även gamle Fårbjörn besatt ett visst mått av humor. Men humor är ju enligt många en färskvara. Det finns dom som tycker att musik även det är en färskvara, men där håller jag inte med. Hittar man en gammal låt från 50- 60- 70- eller whaterver-talet som man aldrig hört, så är den ju för fasen ny. Eller?!?!? Dessutom finns det ju de som pysslar med så kallad ”seriös” musik. Då snackar vi gammalt. Flera hundra år. Fint har det då blivit. Väldigt fint. Vill minnas en gång på 90-talet när underteckad och några bröder drev gratistidning här i Uppsala. Någon av oss bröder skrev om en musikalisk tillställning i Universitetsaulan. Där spelade (och eller sjöng) en av stadens mest berömda musikgrupper. Vi kanske ska lämna deras namn utanför det här, nej förresten, ni kan få efternamnet. Drängarna. Nej visst ja, det är nåt annat. Drängar var efternamnet. Till saken. I vår recension av dessa drängars uppträdande vinklade vi artikeln på ett sätt som framställde musikgruppen som ett coverband. Det tyckte vi var kul. Och adekvat. Dom körde ju i princip bara covers. Skulle vi inte ha gjort. Väldigt känsligt ämne tydligen. Det blev diverse heta utskällningar per telefon till vår redaktion, från både allmänhet och berörda parter vill jag minnas. Men kul var det, tyckte vi, och även en hel del läsare som förstod vår idé med vinklingen av recensionen. Och vart ville jag komma med detta? Ingenstans tror jag, men ska man skriva måste man ju börja någonstans. Dessutom är det dagen efter kvällen före, och eftersom jag blev ett år äldre i går så går bevisligen åren. Dessutom blir lamm får så småningom.

Och annars sitter jag här och lyssnar på Ringo tillsammans med Stevie Nicks just nu. Finns på den senaste listan Berger 81, tillsammans med en hel del annat i en garanterat osalig röra. Något som rekommenderas extra mycket här är Cesar Rosas (Los Lobos), Smithereens, Clarence Carter och kanske även gamle hjälten Hound Dog Taylor, som nu är ordentligt representerad på Spotten.

Ska ta med mig en bunt plattor med plastbroderns band Sweet Emma & the Mood Swingers till London idag, och dela ut på diverse rockiga klubbar under helgen. Kanske kan resultera i nåt gig för gänget där borta. Vore kul. Idag tror jag förresten att dom drar iväg till Tyskland för spelande, lycka till där borta. Deras första finns på Spotten, tyvärr inte den senaste ännu.

Ett glatt gäng, Sweet Emma & the Mood Swingers, som styrt kosan mot Tysklandet.

Ett glatt gäng, Sweet Emma & the Mood Swingers, som styrt kosan mot Tysklandet.

Till sist, tack till hela glada släkten för en trevlig kväll igår. Startade med stans godaste pizza på Trattorian, vidarebefordran till KB, där drygt halva släkten åt god mat tillredd av Sonen och hans kompis Per. Alla var nöjda och glada, kul att träffa gänget. Och Lill-Sune verkar bli en stark kille, körde järnet hela dagen utan sovpaus. Men han är ju inte 48 pannor förstås. Nej, nu ska vi städa lite tror jag. Eller bära in vinterdäck. Vi hörs i mitten på nästa vecka sådär. Ha det så fint.

Annonser
kommentarer
  1. ÅkeM skriver:

    Hahaha, OD ett coverband, den var bra. Är också allergisk mot allt skitnödigt, pretantiöst och låtsasfint. Skall föreslå att Gävlesymfonikerna lär in Sweet home Alabama, för den skall alla coverband kunna, eller hur.

    Och så ett litet försenat grattis och kör hårt i London.

  2. Lasse W skriver:

    Grattis Andy och du, vält inte i kull London nu!

  3. Mojo Martin skriver:

    Hound Dog Taylor! Föddes med sex fingrar på varje hand (se omslagsbilden på liveskivan ”Beware of the Dog”) och skar av högerhandens extrafinger en gång på fyllan med en rakkniv! En Hjälte, helt enkelt…

  4. andyberger skriver:

    Låter som ett bra förslag Åke.
    Lasse, London står kvar, i alla fall valda delar av det.
    Hound Dog är kung, Martin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s