Entrecôte, lite helgkänsla och en 67-åring som bör firas.

Publicerat: november 27, 2009 i Uncategorized

Entrecôten ska kryddas med salt och grovmalen svartpeppar, därefter köras i grillpanna på hög värme och avnjutas med rödvinssky, potatisgratäng och vitlökssmör. Retro så det förslår, men hur gott och rätt som helst. Middag för två i det Bergerska huset, det är inte så ofta, brukar kunna vara åtminstone 3-5 stycken. Men det kanske kan bli en så kalllad romantisk inledning på helgen? Vad vet jag, inte så mycket om sånt i alla fall. Men jag kanske skulle försöka välja ut nån slags ”romantisk” musik till middagen? Vad nu det skulle kunna vara. Nåt som skulle funka är Ricky Fanté. Ung, skönsjungande soulsnubbe med rätt hög retrofaktor på sin musik, dessutom. Annars får det väl bli som det brukar. Dr. Feelgood. Kanske inte. Nej, det där löser sig nog med randomknappen.

Dagens Spottis-lista heter Berger 96. Där samsas namn som Peter Molinari, Catie Curtis och Ian Dury med ett gäng till. Bland dessa hittar vi en man som idag skulle fyllt 67 år. Hans namn var Jimi Hendrix. En av mina första LP-skivor hette nog Jimi Hendrix Experience nånting. Självklart får Jimi avsluta dagens lista, med sin version av ”Killing floor”.

Jimpan när det begav sig. Om han nuförtiden eldar gitarrer några trappor ner, eller seglar på moln är oklart.

Helgkänslan börjar väl infinna sig lite här och var kan jag tänka mig. Ikväll tar vi en råsoft soffkväll, för att imorgon börja med att upprepa Kock-Mats och Grill-Jannes bedrift, trolla till 7 rätt på kusarna. Har funderat en del på om det berodde på att jag inte kunde medverka vid själva hästdressyren. Hur som helst, gick det bra förra helgen, ska det väl kunna göra det den här också. Sen får det väl bli tipsextra, och en runda till i nämnd ordning KB och Pub 19, där det verkar samlas en fin skara gamla bekanta.

Söndag blir en dag med glögg, Trattoria och mötet mellan Barcis och Real. Storfint, som Arne skulle säga.

John Paul Keith & the one, four fives platta ”Spills and Thrills” seglar upp som en av årets fem bästa i min bok.

Förra fredagen kom det post från Dirty Records, ombesörjt av Honky. Ian Gomm & Jeb Loy Nichols ”Only time will tell” var en riktigt fin, rätt så akustisk, countrysoulig upplevelse som gått varm i veckan. Den platsar in på romantiklistan tror jag förresten. Dessutom dök det även upp en platta med för mig obekanta Dropkick. Grymt bra gitarrpoppig, och lite countrydoftande, ja, rock, kanske? Skitbra var det hursomhelst. ”Abelay Hotel” var namnet på det lilla guldkornet. Tack för tipset Honky. Får nog förresten försöka kolla med Dirty Records om D.L. Byron-plattan ”This day and age”, ska tydligen vara återutgiven på CD. En all time favourite, ända sedan den dag min gode vän Ingemar Bergman rekommmenderade den åt mig på gamla Musikörat. Den var nog bara Nicke, Slensan och jag som köpte den i Uppsala, men bra både var och är den fortfarande. Får nog köra vinylen på jetvolym efter middagen ikväll. Fredagsmys. Not. Det är lite den typen av musik som salig Lennart Persson en gång i tiden (på Larm-tiden) rekommenderade att man skulle dansa naken framför en spegel till. Detta kommer dock helt säkert inte att ske. Jag kan nämligen inte dansa.

I tisdags firades kocken Berger Jr av, och det gjordes grundligt. Krogrundan var upplagd så smart att vi lyckades gå på tre krogar, men ändå bara promenera sammanlagt cirka 45 meter under hela kvällen. Krogkungen bjöd på goda drycker på hemmaplan, därefter mat några meter bort,  och slutligen blev det lite mer av de goda dryckerna. I slutändan på kvällen briljerade Kaffeexperten med sina kunskaper i tillredning av Whiskey Sour, det var gott, men behövdes verkligen inte.

Noterade idag att Uppsalas nya ”bandygeneral” (vad nu det är) heter Skott i efternamn. Sirius skulle behövt en sån general i sitt fotbollslag.

Och nu spelar Red Devils en av de absolut bästa r&b-låtarna jag vet. ”Highway man”. Måste gå och höja. Vi hörs.

Annonser
kommentarer
  1. popgiss skriver:

    D.L. Byron’s fantastiska platta »This Day And Age« är mycket riktigt äntligen släppt på CD! En ohyggligt bra skiva som äntligen får uppgraderas från vinyl.

    Bor man i USA kan man hasa in på Barnes & Noble och köpa den för 8 dollar. Ginza vill ha 159 pix.

  2. andyberger skriver:

    Ja Tobbe, den måste införskaffas på CD också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s