Arkiv för maj, 2011

Kvällen som ikväll är lördag kväll, startar med en riktig retrostänkare. Plankstek på Lucullus. Stället där jag för första gången i mitt snart halvvägstillhundraliv för första gången smakade pizza. Det måste ha varit cirka 1972, och det var små jävla salta sardeller på den märkliga italienska anrättningen. Minns att jag tyckte att fiskarna i fråga inte alls var något för mig, men i övrigt var det en helt fantastisk smakupplevelse med den smälta osten och den goda tomatsåsen. För att inte tala om de där brända goda kanterna. Så var det med det. Ikväll blir det alltså planstek, åtminstonde för vissa i sällskapet. Jossan ska göra plankstekspremiär, något som hon har väntat på rätt länge.

Efter denna trevliga middag tågar vi vidare mot Pub 19 för att kolla in Linda Brandemark med band (tidigare Malmström) med band. Det blir väl som vanligt, bra alltså. Kan inte bli mycket annat med det bandet faktiskt. Det gäller att passa på med en utgång nu, för snart bär det iväg på arbetsresa till ön med alla fåren.

Hammarby gjorde tydligen ett riktigt konstmål igår på Söderstadion. Men vad hjälpte det, när Degerfors gjorde två mål? Rödvita laget är uppe på andra plats nu, åtminstonde ett litet tag.

På listfronten kan här och nu Berger 148 presenteras. Steady Rollin’ Bob Margolin får inleda med Movin’ South, och det passar ju mig bra i dessa tider. Peter Wolf med sånghjälp av Shelby Lynne framför en av förra årets bästa låtar. Javier Escovedo, Alejandros bror om jag inte är helt ute på cykeltur, har gjort en riktigt fin poppig platta som jag hittade på spotten igår. Den får bidra med ett spår. Sen kan du ju undersöka resten själv.

Det var länge sedan jag åt något så gott som det jag åt i söndags. Det är snart en vecka sedan, men dom friterade risottobollarna med kycklingballotine á la Gordon, och smörsås med salvia och citron, kommer nog att sitta kvar i smaklöksminnet ett bra tag till. Tur att vi ska ha det på vår meny i Spanien kan jag säga. Apropå det börjar vi faktiskt komma en bra bit på väg med menykomponerandet, sonen och jag. Mycket trevligt.

På Hotellet finns ett ölmärke vid namn Innis & Gunn, som jag tycker är väldigt trevligt. Har dock fått tips från ölkännare Wängermark om ännu trevligare ölsorter, så det får nog bli till att prova dessa också. Vi har lite funderingar på att plocka in lite mer än bara Cruzcampo och San Miguel i vårt ölsortiment på La Capilla del Mar.

Det är mycket tokstollar som går på fotboll. Skulle man inte bara kunna låta bli att släppa in dom? Hur svårt kan det vara att se till att dom inte har med sig en massa fyrverkerier, knallskott och annan skit? Olsson har sunda åsikter i detta ärende, som vanligt. Min åsikt är att det borde spelas inför tomma läktare tills problemet är så åtgärdat det kan bli.

Sir Douglas Quintet, numera med Doug Sahms son Shawn som frontman.

Sir Douglas Quintet på Akkurat imorgon, som vanligt så missar jag. Det känns som att jag missar typ varenda konsert jag vill se. Synd är vad det är om mig. En helkväll i Stockholm imorgon kväll är vad det borde blivit. Först middag på PA & Co med fru Berger, sen konsert på Akkurat och därefter en övernattning på fint hotell. På så vis skulle nästa arbetsvecka kunnat börja med en lång fin hotellfrukost. Men icke. Bitter? Nej inte alls. Det kan säkert bli nån annan gång. Kanske hösten 2021 vad vet jag. Näe, nu ska jag inte sitta här och gräva ner mig i det. In i duschen istället. Vi ses, kanske redan ikväll på 19, vem vet?

 

 

 

Annonser

Jag är inte den planerande typen. I vanliga fall. Nu är dock de närmsta månaderna (för att inte säga åren) på väg att bli rejält utstakade. Fru Berger, som vanligen är den planerande delen av familjen, skriver dessutom kom-ihåg-listor med sån frenesi att den svenska bläck-konsumtionen ser ut att öka med cirka 48 % för år 2011. Pappersindustrin väntas även den få ett rejält uppsving.

Förra veckan ägnades åt kontraktsskrivningar, inskrivningar i den spanska kommunen, vätskekontroller, planeringar för lägenheter, restaurangplanering, fotboll, möte med hostalägare och ett och annat restaurangbesök. Dessutom hann vi med att träffa både gamla och nya bekanta, spela boule och avnjuta Josés fantastiska Paella. Rejäl bondbränna införskaffades också.

Delar av familjen (alla fick inte plats på bilden :-)) firar kontraktsskrivningen på favoritstället Paulinas.

Delar av familjen (alla fick inte plats på bilden :-)) firar kontraktsskrivningen på favoritstället Paulinas.

Nu blir det Uppsala i några veckor, sen bär det alltså av till Fårö igen. Vi har dessutom fått med oss en trevlig tredje kock som ska hjälpa oss igenom den gotländska högsäsongens vedermödor, mycket bra. Den 31 juli går sedan resan mot Spanien igen, öppning av restaurang där nere är satt till måndag den 8:e augusti.

Mitt i allt menymakande, hemsidesmakande och annat krafs passar jag även på att lyssna på lite musik. Som nu till exempel. Det som rullar ut i högtalarna är en ny bekantskap vid namn Waldner. Han har ett förnamn också, David, men det verkar han inte vilja använda sig av. Det är lite soft och finurlig pop, och jag tror han kommer från Canada. Snubblade över honom nånstans på nätet. Låter dock mycket bra så här vid första lyssningen, prova själv vetja.

Vi hann precis sätta oss på Runda Baren i Nerja och få in en sval stor öl, så gjorde Man U mål på Chelsea, sen var den sagan all som det heter. Nya tag nästa säsong. Men Degerfors trummar på riktigt bra, tvåa nu.

Jag brukar sitta och tänka på, och iakttaga, olika saker på flygplan. Det är ju lätt att det blir så, man har ju inte överdrivet mycket att pyssla med där uppe. En sak jag tänkt på många gånger är – när piloten ber alla passagerare sätt sig ner och spänna fast bältena, för nu går vi in för landning – då reser sig ungefär en tredjedel av människorna i kabinen och börjar gräva i hyllorna efter fanvetvad. Det slår aldrig fel. Vad är grejen med det? Har dom sitt tuggumi i handbaget, eller ska dom kanske gräva fram en störtkruka? Om någon där ute har ett bra svar på detta kulle jag gärna vilja veta.

Sir Douglas Quintet på Katalin på torsdag. Hoppas verkligen jag jobbat klart till klockan 21.00. I bandet, Shawn Sahm, Augie Meyers, Speedy Sparks, Ernie Durawa, och Louie Ortega. Herr Ortega har ju även gjort en hel del grymma grejor med Louie & the Lovers. Vi får hoppas att han får köra åtminstonde ”Little Georgie Baker”, eller hur va? Det fick han ju på Rackis dom där två grymma kvällarna 1:a och 2:a maj 1984. Det känns inte riktigt som att det är 26 år sedan, men så är det väl. Andra kvällen fick bandet starta utan Doug Sahm kommer jag ihåg, Augie öppnade med låten ”Someday” och efter ett tag kom Doug småspringandes in i lokalen ivrigt tittandes på sitt armbandsur och bärandes på en attachéväska. Varför jag kommer ihåt det? Fråga inte mig. Jag kommer ihåg så lite annat, antagligen för att det ligger en massa konserter och b-sidor lagrat där uppe på den mossiga hårddisken.

Jahaja, vi tar väl och avrundar det hela med en lista. Berger 147 innehåller t.ex. ett spår från Band of Heathens nya, grymt bra band måste jag säga. Annat som kan nämnas är att Alex Chilton svänger till det, att Buddy Miller blivit rätt bra representerad på Spotten och att Steve Forbert väldigt sällan går av för hackor. Dessutom är det såklart lite annan gammal skåpmat, lite nytt som låter som gammal skåpmat, och, ja, du vet väl ungefär vid det här laget.

Vi ses när vi hörs.