Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

Söndag morgon i Nerja. Att säga att solen lyser är lite som att säga att Beatles är ett bra band, eller att Pelé var en fotbollsspelare. Halvligger i soffan med en kaffe Ur ljudboxen strömmar den. Låten. If I used to love you, Daniel Lemma. En låtarnas låt. Blir mjuk och lös  och behaglig i hela kroppen så fort jag hör den. Trots att den hörts så många gånger. Så är det med en del låtar. Om trettioåtta minuter ska fru Berger och jag ta en liten tapasrunda med Aki och Catherine, förberedande matintag inför en härlig eftermiddag på El Varadero – The Boatyard Bar – där stadens mest ihärdiga rockduo, The Flying Dolphins,  ska få till ett russindisco grande. Det brukar bli låtar från 50-talet och framåt, oftast med stopp på 90-talet, och framåt 17-tiden när det runnit ner en hel försvarlig del öl och vin i pensionärernas strupar dansas det och tjoas vilt och glatt.

På La Capilla, vårt lilla ställe här i Nerja, har Aki spelat två kvällar tillsammans med vår goda granne Benna. Väl valda covers with a twist. Fantastiskt trevligt och mycket glada människor. Det är otroligt kul med musik-kvällarna här, och det märks att det inte bara är fru Berger och undertecknad som tycker det. Vi hoppas att Aki och Catherine kommer tillbaka framöver. Det blir såklart mer musik längre fram i år. Det som är planerat är bluesgitarristen Thomas Arnesen i mitten av maj, och till Nerjaveckan 8-12 oktober kommer Billy Bremner och Micke Finell ner och spelar. Dessutom blir det ett besök av Uppsalas finest, Mantix, som ska rocka Capillan ett par tre kvällar i november.

Apropå besök, det är en härlig strid ström av vänner som dyker upp här nere. Vår gode vän Mats från Malmö dök upp härom veckan, och det blev några sköna dagar, kvällar och nätter med kul samvaro, god mat och mycket snack om allt och lite till. Ett skönt minne från den veckan var att hitta en nattöppen Indisk-Nepalesisk restaurang vid sådär 01-tiden. Där serverades det gladeligen specialiteter från Nepal av en entusiastisk, väl förfriskad och glad hovmästare trots den sena timmen.

Apropå ingenting så kommer det snart en ny platta med Peter Wolf, den gamle frontmannen i J. Geils Band. Hans två senaste är ju helt kanon så förväntningarna är höga. Annat trevligt på musikfronten just nu är såklart Boz Scaggs senaste, ”A fool to care”, med eminenta gäster som t.ex. Bonnie Raitt och Lucinda Williams. Ytterligare en gamling som fortfarande levererar är Dion. Hans senaste alster ”New York is my home” är nog det bästa han gjort sedan den Edmunds-producerade ”Yo Frankie”, som kom 1989. På titellåten NY is my home gästar förresten Paul Simon. En pigg 77-åring den där Dion.

Kulan i luften igår, allsvenskan och superettan är igång. Vi hade en fotbollslördag som startade 13.00 igår förmiddag med Malmö-Norrköping och som avslutades vid midnatt med Celta Vigo-match. Idag är det dock lite viktigare än så, Degerfors hemmapremiär för året mot AFC United. Vi hade förresten storfrämmande härom veckan av gamle DIF-kämpen Leif Olsson med entourage, ett mycket  trevligt gäng. Nu väntar vi bara på att DIF-vimpeln ska dimpa ner i brevlådan så vi får lite riktiga grejor på väggen.

Eftersom vi snittar sådär 60.70 timmar var per arbetsvecka här på krogen, tycker jag att det är extra trevligt med några days off som dom säger i Englandet, och varför inte spendera dessa med trevliga vänner på trevliga etablissemang? Måndag lunch kommer antagligen att innebära ett besök på Bruxelles, för intag av moules mariniere, musslor, belgian style. Märker förresten att undertecknad blivit något av en vanemänniska, måste vara åldern. Det går knappt en helg utan ett besök hos dessa belgare.

Hoppsan, helt plötsligt är det nu måndag! Söndagen gick i de stora leendenas och stora ölens tecken. Helt grymt kul på Boatyard, sen blev det indiskt hos stabila Jaipur och därefter en ganska onödig sista öl hos Rack & Ruin. Sov gott därefter. Sitter nu o kikar ut på ett småspiksregnigt och mörkgrått Nerja, rätt mysigt faktiskt. Don Henley sjunger Warren Zevons ”Searching for a heart” i Marshallen. Det kunde vara värre. Snart ringer dörrklockan, Aki och Catherine är på ingång för fortsättning på ledighetsäventyret.

4blondes

4 blondes enjoying The Flying Dolphins at the Boatyard Bar. Åsa, Åsa, Helene och Catherine.

Ser med stor nyfikenhet fram emot en snabbvisit i Manchester 21-23 april. Vi ska kolla in inga mindre än Flamin’ Groovies, det legendariska San Fransisco-bandet. Nu med originalsångaren Roy Loney. Kan bli hur bra som helst. Vi ska även träffa Janne Oldaeus och ta en pint, mycket trevligt. Och dessutom ha ett möte med Liam Grundy, engelsk sångare, pianist och låtskrivare. Han har skrivit låtar som bl.a. Dave Edmunds spelat in, och spelat med Billy Swan, Scotty Moore och D.J. Fontana plus många fler namnkunniga musikanter. Ska försöka få honom att komma ner och rocka Capillan. Vore inte helt fel med honom och herr Oldaeus i oktober tillsammans med redan klara Billy Bremner och Micke Finell. Vi får se vad som händer. Hursomhelst, kul blir det. Därefter tar vi svängen över Uppsala från Manchester för att träffa barn, barnbarn, vänner, Sivan och kaninerna. Valborg i Uppsala, det var inte igår.

Chelsea vann en match i lördags, inte illa. Däremot förlorade mitt andra lag, Degerfors premiären, 0-2 mot AFC United. Mitt tredje lag, Sirius, har en tuff hemmapremiär ikväll mot Halmstad, men det kan gå vägen.

Apropå ingenting, lyssna på den här, Kjell Gustavsson: excellent trummis med ett helt grymt band, har släppt ett par tre plattor som måste höras. https://open.spotify.com/track/0X2m737Bef1cINJNbMQKRu

Breaking news: på fredag kommer våra irländska favoriter, duon The Keys till La Capilla och spelar tillsammans med Benna. Kan inte bli annat än kanon. Förhoppningsvis dyker Tim Lawrence upp och spelar på lördag kväll också.

För er som inte bevistar vår restaurang kommer här en liten spotifylista som rullar här på kvällarna.

Nej, nu är det dags att gå ner i köket och lägga spisen i blöt. Hasta Luego på er.

Dagen som idag är San Juan (den spanska midsommaraftonen) har hittills avlöpt i ett fantastiskt lugnt tempo. Till frukost matjesilltårta och en kopp te. Ett dopp i poolen. En kopp kaffe och jordgubbstårta till lunch. Dusch. Håkan Nesser på SVD. Diskberg. Emmylou & Rodney i högtalarna.  Ett glas vitt. Detta i väntan på att gå ner till Burriana Beach för att fira midsommar tillsammans med goda vänner och såna som vi inte känner.

Eftersom vi är svenskar firade vi naturligtvis även svensk midsommar i fredags. Eller firade och firade, om man kan kalla restaurangarbete för firande, så okej. Det var däremot fullsatt och lapp på luckan, små grodorna, sill, grillspett, tårta, nubbe, you name it.

Måste tjata lite om Bo Walton. Har ni inte plattan så skaffa den. Nu. Rock & Roll i sin ädlaste form. 

Många av er vet att det ibland kan vara både fascinerande, underhållande och lite konfunderande att jobba på krogen. En sak som är lite extra fascinerande är när folk blir arga, eller förnärmade, för att restaurangen är fullsatt. ” – Men det där bordet är ju tomt” ”Ja, men de som haft förstånd att boka bord kommer om en liten stund och sätter sig där”, säger man såklart inte, men kanske att man tänker det, lite grand sådär. Det verkar finnas en never ending fear för att boka bord om man ska ut och äta hos rätt många människor. Mycket märkligt. Speciellt märkligt om det kommer ett gäng på 15-20 pers. Ja ja, nu fick jag tjöta lite om det också.

Fredagen den 28:e juni kommer det Irländska bandet ”The Keys” och spelar på La Capilla, ska bli kul som tusan. Senast vi såg dom var på S:t Patricks Day på en irländsk bar här i Nerja. Med lite tur blir det både ”Moondance” och ”These boots are made for walking”… Dom drar igång vid 22-tiden, så är ni i stan hinner ni både äta och dricka er fina innan dansen tar över. Boka bord…Eller hur var det.

Det sägs förresten att det är midsommartradition att hoppa i havet med kläderna på, vid 24.00 för ett renande bad. Det behöver jag dock inte, eftersom jag både simmat i poolen och duschat idag. Skönt att slippa det.

Och här kommer en lista också. Berger 159. Kanske kan vara något att varva upp inför arbetsveckan/semestern med? Lite nytt, lite gammalt, och som vanligt, lite lätt bakåtsträvande.

Nej, jag tror inte att det blir mer än såhär nu, det vita vinet börjar bli ljummet, Emmylou & Rodney sjunger som aldrig förr och snart börjar nog fru Berger göra sig i ordning för avgång. Vamos a la playa compadres.

Äntligen får jag lov att säga. Det har varit en lång vinter och en trög vår. Men det är synd att klaga, vi bor inte precis på Nordkalotten om man säger så. Idag känns det dock som att sommaren är här för att stanna. På riktigt. Fru Berger ligger på solsäng med bok och en sval blandning av Lambrusco och Fanta i glaset. Jag har detsamma i mitt glas, men är stationerad i soffan lyssnandes på en rätt grym livekonsert med Dave Edmunds Band från en ”Live at the BBC-session” inspelad 1982. Framåt 14-tiden bär det av mot Kronox Cafe, för en mellanlandning innan eftermiddagens happening på Nerja Donkey Sanctuary. Åsnetvätten kallad bland oss initierade Nerja-veteraner. Där ska det ställas till med välgörenhetskalas för att stödja åsnor, grisar med flera. Levande musik utlovas, mat och bar ska finnas. Kvällens höjdpunkt får bli Brasilien-England på Ola’s. Därefter kraftsamling inför en stundande arbetsvecka.

Musik i mina högtalare den senaste tiden: Boz Scaggs senaste snurrar fortfarande. Del Lords likaså. Gamla svenska namn som Daffodils och Deeptone har dessutom hittat in på Spotten vilket ju är trevligt. Och ett gäng 70-tals-album med Steve Gibbons likaså. Joe Fournier har dock inte hittat dit, men man kan köpa hans senaste album ”Rants, Rockers and Ruination” på hans hemsida, lika bra som vanligt. Jag har förresten snackat lite med Joe, han planerar för Europaturné i höst, och kommer isåfall och spelar hos oss på La Capilla del Mar, vilken grej!

Vad händer annars? Jo, fotbollssäsongen (den engelska och spanska alltså) går mot sitt slut, så vi får kika på lite VM-kval i veckan och hoppas att di svenske tar tag i det här nu på allvar. 
Något annat som hänt är att Expressens bilaga Leva och bo på landet gjort ett reportage över 7-8 sidor om oss och vårt liv i Spanien, vilket var jättekul. Fanns ute i butikerna under typ halva maj månad. Det verkar även som att det ska bli en artikel i UNT under juni någon gång.

Vi hade förresten en rätt fantastisk vecka härförleden med musik på krogen. Gil Edwards, David Carlson och Benna Sörman spelade tre kvällar. Grymma musiker, smetfull restaurang och hög stämning, precis som det ska vara. Nu ser vi fram emot Mikael Rickfors med band i oktober. Nerjaveckan startar 7 oktober i år, så boka biljett och boende i tid.

Image

Andra saker att se fram emot: en viss lillebror ska fylla 40, kalas ska hållas i Toscana. Två goda vänner ska gifta sig, bröllop i Uppsala. Detta betyder två veckors semester i augusti. Latmasken i mig sitter redan och längtar. Men det kommer att hända mycket kul innan dess, massor av vänner och bekanta är på väg hit i juni och juli. Vi är otroligt glada och tacksamma för att vi får så mycket besök. För det kan väl inte bara bero på att Nerja är så trevligt, eller?

Lite kultur: Vår gode vän, konstnären Mikael Schmidt, har hängt ett antal av sina alster på La Capilla, spana in dom här om ni inte kan komma och hälsa på oss. Coola grejjer.

Dessutom har vår fantastiska dotter Maria börjat måla. Hennes coola tavlor kan ni spana in och köpa här: Vi har fått en fantastisk målning av henne som hänger på bästa platsen på krogen såklart.

Knypplade ihop en lista. Berger 158 is the name, enjoy.

Och. Just det. The Connection är ett fantastiskt band. Deras senaste singel heter The Connection – Crawling from the Wreckage ( Of a Saturday Night ) Single”. Bara en sån sak. Laters.

Så är det. Som dom säger i Sala. Fick härom veckan en liten hint om att det var exakt ett år sedan denna blogg uppdaterades. Nu duger inga ursäkter som att ”tiden går fort när man har roligt” eller ”dygnet har bara 24 timmar”. Jag säger istället så här ”Javisstja” (klassiskt Berger-uttalande). Men låtom oss försöka knacka ner några rader igen.
Utanför skiner solen as if it’s no tomorrow. Kallare inne än ute. Vi tar igen oss efter en holmgång utan dess like på vår kära restaurang La Capilla del Mar. Folk bara vällde in, för att äta dricka och inte minst se på den (med facit i hand) rätt misslyckade VM-kvalmatchen mellan Sverige och Irland. Kvällen blev dock allt annat än misslyckad. Gästerna satt, stod, trängdes och trivdes. Precis i vart enda hörn av lokalen.
Det har hänt en hel del det senaste året, känslan är att vi kör åt rätt håll. Hela tiden nya glada och nöjda gäster, som dessutom återkommer. Levande musik ska vi försöka satsa mer på. I maj kommer David Carlson (Raj Montana Band m.m.) Benna Sörman (Pugh, Uggla m.m.) och Gil Edwards ner för att spela ett gäng kvällar. Bland annat 15 maj på kvällen, denna dagen är en enda stor fest i Nerja. San Isidro-fiestan med parad genom stan. Vi kikar även på lite mer levande musik under juli. Dessutom blir det såklart Nerja-vecka, start 7 oktober. Då jobbar vi på att få ner Mikael Rickfors för tredje året i rad.

Dessutom ser det ut som att alla våra tre barn och två barnbarn kommer och hänger med oss i maj, vilket ju är fullständigt lysande.

Uppehåll i Premier League i helgen, vilket gör att vi inte kan sitta på Ola’s och avnjuta en Crabbies med is och se Chelsea. Det får helt enkelt bli en grillning med goda vänner istället. Om  de blåtröjade hjältarna kan hålla i nu så kanske vi kan få en tredjeplats i ligan åtminstone. Nystart med (igen) ny tränare efter säsongen, vi får väl rikta in oss på att vinna ligan nästa säsong…

Gjorde ett par Spotifylistor förra året, som jag tänkte slänga in. Lyssnar på dom nu, och det duger åt mig iallalfall. Så här kommer dom, ska försöka göra en färskare lista till nästa inlägg, som förhoppningsvis inte dröjer 383 dagar. Mitt mål är att få ut en text per vecka, måndag känns som en bra dag att skriva lite på. Anyway, listor var det:
Berger 156 • Berger 157

Vad gäller det musikaliska så känner jag att tiden inte räckt till så mycket. Mest lite Music While You Work, typ. Men det som lyssnats mest på den senaste tiden är väl Emmylou Harris & Rodney Crowells grymma platta ”Old Yellow Moon”, Southside Johnny & the Poor FoolsSongs from the Barn” och den helt fantastiska Bo Walton ”Waiting On a Dream” med Micky Gee på gitarr (hans sista inspelning) och John David på bas och produktion, genuin Wales-rock & roll.
Nej, nu är det dags för en kaffe, därefter promenad ner på stan och förberedelser inför kvällens övningar. Hasta Luego compadres.

För att sätta lite press på mig själv skrev jag i en kommentar till Zigne, på hans utmärkta blogg, att jag ämnade återuppta mitt knattrande här på bloggen. Detta efter jagvetintejhurmånga men jagtrorkansketre månaders frånvaro. Det har varit alldeles för mycket jobb och alldeles för lite inspiration till att sätta sig ner och knattra helt enkelt. Så är det. Dåså. Nu gör vi ett nytt försök.

På väg till revisorn med en försvarlig bunt papper under armen satte vi oss, Mackan, Maria, Uffe, Sune, Billy och jag för en fika på Plaza Cavana. Försommaren var också på plats. Åtminstone kändes det som försommar med svenska mått mätt. Här är det nog mer förvår egentligen. Mycket trevligt, mycket gott kaffe och Sune beställde en skinktoast, som dom serverade med pommes frites till. Only in Spain, pommes till frukostmackan. Ni kanske tycker att vi var väldigt många för att lämna en bunt papper till en revisor och det kan jag hålla med om. Det var egentligen bara Mackan och undertecknad som skulle dit. Dom andra skulle gå och mysa med åsnor. Tror faktiskt att dom gör det i detta nu, på Nerja Donkey Sanctuary, där man tar hand om mobbade åsnor och andra djur som råkat illa ut. En gång i tiden trodde familjen Berger och familjen Garcia Rosendahl att det stod Monkey och inte Donkey i annonsen för detta etablissement, så vi hade ställt in oss på att få mysa med apor. Det sket sig rejält kan jag säga. Kontentan av detta är att man inte ska dricka för mycket caffe y veterano innan man läser annonser i spanska tidningar.

Image

På vår restaurang La Capilla del Mar är nu uteserveringen nymålad nyfixad och nästan klar. VI väntar på att ölgubbarna ska komma med pump och kylar, sen är det bara att gasa fullt. Vi fixar även lite med menyn och har bytt ut oxfilé mot lammracks med chorizo, bondbönor, rosmarinpotatis och en tomat- och paprikasås. Vi plockar även ut Creme Niñon till förmån för serranolindad stekt grön sparris toppad med hyvlad manchego. Känns lite vårigt och lätt sådär.

Har lite funderingar på en sväng till Uppsala runt Valborg, kan bli trevligt att träffa saknade vänner, släktingar och sitta i vårsolen på Nya Glada 19 och Le Parc.

Sitter här och nu och lyssnar på Bap Kennedys senaste alster, lika bra som vanligt. Lyssnade nyss på Kevin Gordons senaste, även den lika bra som vanligt. Fina killar det där.

Har haft en lista som legat och skramlat ett par månader nu, Berger 155. En rätt så välfylld historia, ni får väl kolla själva vad ni tycker om det hela. Har inte hunnit med speciellt mycket musiklyssnande heller på senaste månaderna, men det får väl bli bättre det också.

Hade storfrämmande i förra veckan här nere i Nerja. Kai Nikula aka Storvretakai var här och förgyllde både baren, restaurangen och staden. Dessutom fick han giga i baren tillsammans med Uffe Matlock och den holländske kocken Daniel. Orepat, roligt och spontant. Dessutom dök det upp en otippad irländare och lånade en gitarr. Han drog igång direkt med Rockin’ Sidneys ”They call me rockin'”. Den hade jag inte hört live sedan den 14 november 1985, då Omar & the Howlers körde den som extranummer på Rackis. Imponerande. Dessutom var det imponerande att irländaren i fråga var bekant med både Bap Kennedy, Van Morrison och Eric Bell, to name a few. Han kände även Buddy’s farsa. Buddy som i Buddys Irish Pub i Uppsala alltså. Han i sin tur blev imponerad av att jag kände igen låten han spelade. dessutom trodde han att jag inte skulle få höra den live på ungefär 27 år igen. Det kan säkert stämma.

Ett annat kul besök vi hade i förra veckan var Janne ”Isak” Isaksson. Gammal kompis från gymnasietiden och tillika trumslagare extraordinaire. Han var nere och försökte golfa, vilket enligt egen utsago gick sådär. Mycket trevligt att träffa honom och sonen och kompisarna var det hur som helst.

Fotboll. Igår fick Villas Boas foten från Chelsea och ingen är väl direkt förvånad. Ingen högoddsare om man nu kör med andretränaren Di Matteo säsongen ut för att sedan plocka in Mourinho igen. Eller går han till Tottenham månne, portugisen?

Sirius ser bra ut i år verkar det som. Degerfors likaså. Malaga är lite upp och ner tyvärr, men det kommer nog nästa år.

Nej, nu har jag inte dig längre. Uppsala-Nerja-veckan ska planeras vidare, en snabb siesta ska tas och sen är det huvudet före in i köket. Kul att vara tillbaka. Vi ses endera dan.

Självförvållat kan man alltid dra till med. Det funkar åtminstonde i väldigt många lägen och situationer. Som till exempel i den situationen jag själv sitter i, i detta nu. Ingen tokig situation alls faktiskt, så jag ska absolut inte klaga. Den enda anledningen till att jag idag kom att tänka på detta Självförvållat är att det är söndag. På söndagar brukar jag vanligtvis vara arbetsbefriad. Så icke denna sabbat, som är fylld av matlagning (trevligt), tvättmaskinsbemästrande (inte trevligt), skrivande av olika typer av listor (halvtrevligt), paus (just nu, trevligt), utskrift av olika menyer, webbuppdatering (trevligt) och slutligen lite mer matlagning och tvätthängning. Med lite tur kanske det är nån schysst fotbollsmatch framåt 22-tiden som jag kan spana in med en sval Cruzcampo stadigt förankrad i den ena handen, och en alldeles egentillverkad burgare i den andra, lite quality time sådär i slutet av veckan helt enkelt. Men nästa söndag, då blir det sofflocket hela dagen lång. Kanske.

Igår kväll efter förrättat värv fick jag äran att följa med Fran, Josete och ett ytterligare par glada spanjorer till en bar här i Nerja, där det vankades livemusik. Bandet hette The Flying Dolphins och bestod av två grånade engelska gentlemen och en maskinpark muy grande, med förinspelat tjosan-hejsan, med vilken gentlemännen lyckades ta livet av den ena klassikern efter den andra. Min gamla favorit ”My girl” av Temptations kommer aldrig att bli sig lik efter deras behandling. Detta fick mig att ytterligare se fram emot besöket i Uppsala i början av december. Den 3:e har jag tänkt lyckas med bedriften att se både Big Road på Pub 19 och senare på kvällen 30-års-jubilerande Steve Eastside Band på Katalin.

Här nedan kommer en skön rulle från Eastsides 20-års-jubileum på Fredmans, undertecknad agerade plattvändare om jag inte minns helt fel.

I mitt förra inlägg lyckades jag i hastigheten att glömma den obligatoriska listan. Därför kommer här två listor. Berger 153 och Berger 154. Check them out för tusan.

Köpt träningsskor. Dom matchade inte overallen, men jag tror inte nån bryr sig. Ut och lufsa i regnet imorgon. För regnet verkar ha bestämt sig för att stanna. Igår hade vi bassäng i hela restaurangen och hann precis svabba undan innan gästerna dök upp.

Chelsea-Liverpool 17.00 idag, måste bli tre ytterst viktiga pinnar för de blå.

Annat viktigt idag, val i Spanien. Enligt José blir det stor fiesta på Balcon Europa om PP vinner. Och det verkar som att det blir så.

Kim Bergstrand tränare i Sirius. Tja, varför inte? Nörd-Göran lär väl vara nöjd misstänker jag.

Storsäljare på La Capilla just nu: Chèvre Chaud, Havsaborre med vermouthsås, Biff med rödvinssås och Chilibearnaise. Och Marcus Passionsfrukt-cheescake med vit choklad och rostad kokos börjar röra på sig ordentligt, en helt fantastisk dessert för övrigt.

Just nu funderar vi på några små ändringar i menyn: In med Gubbröra. Ut med torsk, in med fisk- och skaldjursgryta. Ut med kyckling, in med anka. Ut med gratängen till oxfilén, in med nåt annat.

Finnes denna söndag: Svårartad Trattoria Commedia-abstinens.

Nej nu får det vara färdigslöat, dags att byta grejjer i tvättmaskinen. Vi ses.

 

 

Ja vad ska man skylla på den här gången. Jo – jag glömde bort att jag har en blogg. Funkar det? Såg idag att det snart är två månader sedan det senaste inlägget. Länge det. Vi drar den där om bot och bättring, så får vi se vad som händer framöver va?

Anyway, det har varit ett gäng sexdagars arbetsveckor nu, och det känns helt OK. Oktober var en bra månad på La Capilla. Första veckan i oktober kan ha varit en av de bättre i mitt 50-åriga liv dessutom. Nästan hela släkten var på plats, en oerhört fantastiskt stor del av vänkretsen från Uppsala dessutom. Det blev en 120-års-fest som nog rankas som numero uno av mig vad gäller fester, ever. Och det var ju släkten och vännerna som gjorde den till just det. Och bandet, eller BANDET ska det vara. Vi börjar väl bakifrån, Ingemar Bergman, trummor, Marc Gransten, bas, Jonatan Stenson, gitarr, Mikael Rickfors, gitarr och sång. Det var första set, och vilket set, med Rickfors alla gamla och nya favoriter, grymt helt enkelt. Andra set, Bergman, Gransten, Stenson och Uffe Matlock (svärson och The Matlocks gitarrist). Uffe gick förresten till vår lokala fiske- och vapenaffär i stan och köpte sig en Strattakopia endast för detta gig, inte illa va. Gäster i andra set: Anders Söderberg inledde med en blytung ”Bad is bad” som Edmunds en gång gjorde odödlig. Den här versionen var inte sämre. Johan von Feilitzen drog både Mustang Sally och Crazy Love vill jag minnnas, dessutom sjön Maria-Helena Persson så klockorna stannade. Och Mackan förstås…och Jonatan med… Sen kommer jag inte ihåg mer, det var ju trots allt fest, Vilket kanske syns på några bilder nedan?

Sitter och lyssnar på en helt lysande pubrock-platta utkommen 2011. The Trouble Boys ”Bad trouble”. Det skulle kunna vara gubbigt och baktungt och allmänt patetiskt. Men se det är det inte. Bra låtar, sväng, skönsång från både Sean Tyla och Billy Bremner. Övriga medlemmar är Tommy Cassemar, Ingemar Dunker och Micke Finell. Inte så konstigt att det låter bra med det uppstället kanske. Köp.

Nästa vecka börjar vi med husman-kvällar på La Capilla del Mar. Onsdagar och torsdagar serverar vi gamla fina svenska favoriter. Wallenbergare med mos, gröna ärtor och skirat smör får inleda. Något som borde få våra vinterboende svenska här i Nerja att skynda till vårt etablissemang.

Noterade att denna anspråkslösa lilla blogg fyller tre år den närmsta veckan. Det var som fan. Grattis till den då eller?

Åker en sväng till Uppsala första veckan i december och har noterat att Steve Eastside Bands 30-årsjubileum på Katalin krockar med Big Road på Pub 19, så det får väl bli första set på 19 och sen springa över till Kattis, stress och hets, aldrig är det nåt annat…

Ska bli trevligt med en sväng till Uppsala, måste passa på att köpa en resväska med isterband att ta med mig ner hit.

Och imorgon blir det sista kvällen med gänget på Paulina’s, sen tar dom en välförtjänt semester i sådär tre-fyra månader, det är dom väl värda.

Nu hoppas vi på en mysig kväll på krogen, med tända ljus, nöjda gäster och Nick Lowes senaste i högtalarna. Går så mycket bättre att laga mat med lite bra musik i bakgrunden…. Ha det bäst där ute.