Försommarvibbar, lammracks och lite råckenråll.

För att sätta lite press på mig själv skrev jag i en kommentar till Zigne, på hans utmärkta blogg, att jag ämnade återuppta mitt knattrande här på bloggen. Detta efter jagvetintejhurmånga men jagtrorkansketre månaders frånvaro. Det har varit alldeles för mycket jobb och alldeles för lite inspiration till att sätta sig ner och knattra helt enkelt. Så är det. Dåså. Nu gör vi ett nytt försök.

På väg till revisorn med en försvarlig bunt papper under armen satte vi oss, Mackan, Maria, Uffe, Sune, Billy och jag för en fika på Plaza Cavana. Försommaren var också på plats. Åtminstone kändes det som försommar med svenska mått mätt. Här är det nog mer förvår egentligen. Mycket trevligt, mycket gott kaffe och Sune beställde en skinktoast, som dom serverade med pommes frites till. Only in Spain, pommes till frukostmackan. Ni kanske tycker att vi var väldigt många för att lämna en bunt papper till en revisor och det kan jag hålla med om. Det var egentligen bara Mackan och undertecknad som skulle dit. Dom andra skulle gå och mysa med åsnor. Tror faktiskt att dom gör det i detta nu, på Nerja Donkey Sanctuary, där man tar hand om mobbade åsnor och andra djur som råkat illa ut. En gång i tiden trodde familjen Berger och familjen Garcia Rosendahl att det stod Monkey och inte Donkey i annonsen för detta etablissement, så vi hade ställt in oss på att få mysa med apor. Det sket sig rejält kan jag säga. Kontentan av detta är att man inte ska dricka för mycket caffe y veterano innan man läser annonser i spanska tidningar.

På vår restaurang La Capilla del Mar är nu uteserveringen nymålad nyfixad och nästan klar. VI väntar på att ölgubbarna ska komma med pump och kylar, sen är det bara att gasa fullt. Vi fixar även lite med menyn och har bytt ut oxfilé mot lammracks med chorizo, bondbönor, rosmarinpotatis och en tomat- och paprikasås. Vi plockar även ut Creme Niñon till förmån för serranolindad stekt grön sparris toppad med hyvlad manchego. Känns lite vårigt och lätt sådär.

Har lite funderingar på en sväng till Uppsala runt Valborg, kan bli trevligt att träffa saknade vänner, släktingar och sitta i vårsolen på Nya Glada 19 och Le Parc.

Sitter här och nu och lyssnar på Bap Kennedys senaste alster, lika bra som vanligt. Lyssnade nyss på Kevin Gordons senaste, även den lika bra som vanligt. Fina killar det där.

Har haft en lista som legat och skramlat ett par månader nu, Berger 155. En rätt så välfylld historia, ni får väl kolla själva vad ni tycker om det hela. Har inte hunnit med speciellt mycket musiklyssnande heller på senaste månaderna, men det får väl bli bättre det också.

Hade storfrämmande i förra veckan här nere i Nerja. Kai Nikula aka Storvretakai var här och förgyllde både baren, restaurangen och staden. Dessutom fick han giga i baren tillsammans med Uffe Matlock och den holländske kocken Daniel. Orepat, roligt och spontant. Dessutom dök det upp en otippad irländare och lånade en gitarr. Han drog igång direkt med Rockin” Sidneys ”They call me rockin’”. Den hade jag inte hört live sedan den 14 november 1985, då Omar & the Howlers körde den som extranummer på Rackis. Imponerande. Dessutom var det imponerande att irländaren i fråga var bekant med både Bap Kennedy, Van Morrison och Eric Bell, to name a few. Han kände även Buddy’s farsa. Buddy som i Buddys Irish Pub i Uppsala alltså. Han i sin tur blev imponerad av att jag kände igen låten han spelade. dessutom trodde han att jag inte skulle få höra den live på ungefär 27 år igen. Det kan säkert stämma.

Ett annat kul besök vi hade i förra veckan var Janne ”Isak” Isaksson. Gammal kompis från gymnasietiden och tillika trumslagare extraordinaire. Han var nere och försökte golfa, vilket enligt egen utsago gick sådär. Mycket trevligt att träffa honom och sonen och kompisarna var det hur som helst.

Fotboll. Igår fick Villas Boas foten från Chelsea och ingen är väl direkt förvånad. Ingen högoddsare om man nu kör med andretränaren Di Matteo säsongen ut för att sedan plocka in Mourinho igen. Eller går han till Tottenham månne, portugisen?

Sirius ser bra ut i år verkar det som. Degerfors likaså. Malaga är lite upp och ner tyvärr, men det kommer nog nästa år.

Nej, nu har jag inte dig längre. Uppsala-Nerja-veckan ska planeras vidare, en snabb siesta ska tas och sen är det huvudet före in i köket. Kul att vara tillbaka. Vi ses endera dan.

Självförvållat? Jomenvisst, och trevligt dessutom.

Självförvållat kan man alltid dra till med. Det funkar åtminstonde i väldigt många lägen och situationer. Som till exempel i den situationen jag själv sitter i, i detta nu. Ingen tokig situation alls faktiskt, så jag ska absolut inte klaga. Den enda anledningen till att jag idag kom att tänka på detta Självförvållat är att det är söndag. På söndagar brukar jag vanligtvis vara arbetsbefriad. Så icke denna sabbat, som är fylld av matlagning (trevligt), tvättmaskinsbemästrande (inte trevligt), skrivande av olika typer av listor (halvtrevligt), paus (just nu, trevligt), utskrift av olika menyer, webbuppdatering (trevligt) och slutligen lite mer matlagning och tvätthängning. Med lite tur kanske det är nån schysst fotbollsmatch framåt 22-tiden som jag kan spana in med en sval Cruzcampo stadigt förankrad i den ena handen, och en alldeles egentillverkad burgare i den andra, lite quality time sådär i slutet av veckan helt enkelt. Men nästa söndag, då blir det sofflocket hela dagen lång. Kanske.

Igår kväll efter förrättat värv fick jag äran att följa med Fran, Josete och ett ytterligare par glada spanjorer till en bar här i Nerja, där det vankades livemusik. Bandet hette The Flying Dolphins och bestod av två grånade engelska gentlemen och en maskinpark muy grande, med förinspelat tjosan-hejsan, med vilken gentlemännen lyckades ta livet av den ena klassikern efter den andra. Min gamla favorit ”My girl” av Temptations kommer aldrig att bli sig lik efter deras behandling. Detta fick mig att ytterligare se fram emot besöket i Uppsala i början av december. Den 3:e har jag tänkt lyckas med bedriften att se både Big Road på Pub 19 och senare på kvällen 30-års-jubilerande Steve Eastside Band på Katalin.

Här nedan kommer en skön rulle från Eastsides 20-års-jubileum på Fredmans, undertecknad agerade plattvändare om jag inte minns helt fel.

I mitt förra inlägg lyckades jag i hastigheten att glömma den obligatoriska listan. Därför kommer här två listor. Berger 153 och Berger 154. Check them out för tusan.

Köpt träningsskor. Dom matchade inte overallen, men jag tror inte nån bryr sig. Ut och lufsa i regnet imorgon. För regnet verkar ha bestämt sig för att stanna. Igår hade vi bassäng i hela restaurangen och hann precis svabba undan innan gästerna dök upp.

Chelsea-Liverpool 17.00 idag, måste bli tre ytterst viktiga pinnar för de blå.

Annat viktigt idag, val i Spanien. Enligt José blir det stor fiesta på Balcon Europa om PP vinner. Och det verkar som att det blir så.

Kim Bergstrand tränare i Sirius. Tja, varför inte? Nörd-Göran lär väl vara nöjd misstänker jag.

Storsäljare på La Capilla just nu: Chèvre Chaud, Havsaborre med vermouthsås, Biff med rödvinssås och Chilibearnaise. Och Marcus Passionsfrukt-cheescake med vit choklad och rostad kokos börjar röra på sig ordentligt, en helt fantastisk dessert för övrigt.

Just nu funderar vi på några små ändringar i menyn: In med Gubbröra. Ut med torsk, in med fisk- och skaldjursgryta. Ut med kyckling, in med anka. Ut med gratängen till oxfilén, in med nåt annat.

Finnes denna söndag: Svårartad Trattoria Commedia-abstinens.

Nej nu får det vara färdigslöat, dags att byta grejjer i tvättmaskinen. Vi ses.

 

 

Pubrock, husman och ett litet treårsjubileum.

Ja vad ska man skylla på den här gången. Jo – jag glömde bort att jag har en blogg. Funkar det? Såg idag att det snart är två månader sedan det senaste inlägget. Länge det. Vi drar den där om bot och bättring, så får vi se vad som händer framöver va?

Anyway, det har varit ett gäng sexdagars arbetsveckor nu, och det känns helt OK. Oktober var en bra månad på La Capilla. Första veckan i oktober kan ha varit en av de bättre i mitt 50-åriga liv dessutom. Nästan hela släkten var på plats, en oerhört fantastiskt stor del av vänkretsen från Uppsala dessutom. Det blev en 120-års-fest som nog rankas som numero uno av mig vad gäller fester, ever. Och det var ju släkten och vännerna som gjorde den till just det. Och bandet, eller BANDET ska det vara. Vi börjar väl bakifrån, Ingemar Bergman, trummor, Marc Gransten, bas, Jonatan Stenson, gitarr, Mikael Rickfors, gitarr och sång. Det var första set, och vilket set, med Rickfors alla gamla och nya favoriter, grymt helt enkelt. Andra set, Bergman, Gransten, Stenson och Uffe Matlock (svärson och The Matlocks gitarrist). Uffe gick förresten till vår lokala fiske- och vapenaffär i stan och köpte sig en Strattakopia endast för detta gig, inte illa va. Gäster i andra set: Anders Söderberg inledde med en blytung ”Bad is bad” som Edmunds en gång gjorde odödlig. Den här versionen var inte sämre. Johan von Feilitzen drog både Mustang Sally och Crazy Love vill jag minnnas, dessutom sjön Maria-Helena Persson så klockorna stannade. Och Mackan förstås…och Jonatan med… Sen kommer jag inte ihåg mer, det var ju trots allt fest, Vilket kanske syns på några bilder nedan?

Sitter och lyssnar på en helt lysande pubrock-platta utkommen 2011. The Trouble Boys ”Bad trouble”. Det skulle kunna vara gubbigt och baktungt och allmänt patetiskt. Men se det är det inte. Bra låtar, sväng, skönsång från både Sean Tyla och Billy Bremner. Övriga medlemmar är Tommy Cassemar, Ingemar Dunker och Micke Finell. Inte så konstigt att det låter bra med det uppstället kanske. Köp.

Nästa vecka börjar vi med husman-kvällar på La Capilla del Mar. Onsdagar och torsdagar serverar vi gamla fina svenska favoriter. Wallenbergare med mos, gröna ärtor och skirat smör får inleda. Något som borde få våra vinterboende svenska här i Nerja att skynda till vårt etablissemang.

Noterade att denna anspråkslösa lilla blogg fyller tre år den närmsta veckan. Det var som fan. Grattis till den då eller?

Åker en sväng till Uppsala första veckan i december och har noterat att Steve Eastside Bands 30-årsjubileum på Katalin krockar med Big Road på Pub 19, så det får väl bli första set på 19 och sen springa över till Kattis, stress och hets, aldrig är det nåt annat…

Ska bli trevligt med en sväng till Uppsala, måste passa på att köpa en resväska med isterband att ta med mig ner hit.

Och imorgon blir det sista kvällen med gänget på Paulina’s, sen tar dom en välförtjänt semester i sådär tre-fyra månader, det är dom väl värda.

Nu hoppas vi på en mysig kväll på krogen, med tända ljus, nöjda gäster och Nick Lowes senaste i högtalarna. Går så mycket bättre att laga mat med lite bra musik i bakgrunden…. Ha det bäst där ute.

En sval lördagsmorgon med lite avgaser och några Racing Cars.

Sval må vara en sanning med modifikation. Jag sitter ändå i Nerja, Spain. Men med två dörrar öppna på den franska balkongen, en härlig bris från medelhavet 200 meter bort mixad med en avgasbris från parkeringsgaraget 25 meter bort, så känns det trots allt rätt svalt. Och Racing Cars, by the way, är ett band från Wales som jag knappt hört sedan jag spelade in dom på kassetband från p3:s Tonkraft cirka 1977. Låter lite sådär halvt bedagat och gubbigt, men ändå lite småtrevligt en lördagsmorgon strax innan en välkommen frukost på Anhai. Anhai har förresten den bästa utsikten och den rappaste servisen som går att uppbringa på café i denna lilla stad. Dessutom har dom en croissant man kan gå minst 175 meters omväg för.

Gårdagen blev fin på La Capilla del Mar. Sonen, Fran the Man och undertecknad fick göra rätt för sig. 80% svenska gäster, 10% engelska och 10% spanska. Matgäster that is. Bargäster 75% spanska, 25% engelska. Om man nu är intresserad av procentuell fördelning av härkomst för restaurang-gäster. Jag är det. Av någon underlig anledning. Eller underlig förresten? Vi har rätt mycket svenska gäster och vill även skjuta in oss lite på övriga nationaliteter. Tror vi är på gång rätt så bra med de brittiska faktiskt.

Ständigt denna pepparrot. Vi försöker beställa denna fina rotfrukt av grönsakshandlarna, men dom envisas med att skicka rättika, om dom ens skickar något överhuvudtaget. Imorgon kommer det dock 8 hg prima svensk pepparrot med våra goda vänner Ola och Yvonne från Uppsala. Härligt! Då blir det färskriven till torsken.

Att Nick Lowe släppt sin nya platta ”The old magic” har väl inte undgått någon med minsta intresse för den gamla pubrocken. Nick rullar på i dom uppkörda hjulspåren från de senaste tre, fyra plattorna. Det är soft, lite småpoppigt på sina håll och väldigt behagligt och trevligt. Men frågan är om han kanske skulle skaka loss, ta en cigg och en bitter och rocka lite nån enstaka gång kanske? Herr Lowe hävdar dock att han ”inte rockar längre”, men konstigare saker har ju hänt än att en musikant ändrat sig?

Har klämt ihop en lista i vanlig ordning. Berger 152 levereras härmed.  Extra plus i kanten för Svenne Z & The Beat from Palookaville, Refreshments distade sång på Cadillac woman, Greg Kihn (mer Kihn på Spotten tack) och nya bekantskapen Tom Foolery.

Greg Kihn (kartläsare) och hans band ute och glajdar i sin nya turnébubbla. Cirka 1978.

På fotbollsfronten händer det lite grejor i helgen. De blåklädda gossarna från Stamford Bridge åker till Manchester och lirar lite mot United imorgon. Tur att söndagen är vilodag här. Dessutom kommer Sonens Liverpoolare att spela på en tv nära oss. Det blir engelsk fotbollssöndag för svenskarna i Spanien helt enkelt. Idag tar Degerfors emot Jönköping på Stora Valla, där hoppas vi såklart på tre sköna hemmapoäng. På en tv i en bar på Calle la Cruz no 16 kommer det ikväll att visas Barcelonas bortamatch mot Osasuna (tror jag det var). Detta till barmannen Fran the man’s stora förtret. Barcelona är inte värda många bruna pengar i den här stan. Här är det Real Madrid och inget annat som gäller. Vissa talar väl kanske lite försiktigt positivt om Malagas lag, men även om Malaga bara är sådär 5-6 mil bort är man rätt ointresserad. Som sagt, det är Real, och inget annat som gäller. Mycket märkligt.

Nu är det bara dryga två veckor kvar till det som i Nerjas framtida historieböcker kommer att kallas ungefärligen ”Octubre invasión de Uppsala”. Cruzcampo jobbar övertid och vintramparna går på speed för att få fram dryckerna dessa Upsaliensare kräfva.

Och sist men inte minsd –  endast 8 dagar kvar tills dess att Fru Berger anländer. I will count the minutes.

Nej, fan, nu ropar den där croissanten på mig. Vi ses och hörs sen dårå.

Tapas, rockenråll och fotboll.

Såg precis att det var två månader sedan mitt förra inlägg på denna lilla blogg. Time flies, och så vidare. Så vad har hänt? Jo, den sista juli dök ett plan ner i Malaga, planet i fråga var lastat med alldeles för tunga väskor, stora delar av den Bergerska familjen, goda vännerna Ericsson af Almunge och andra vänner. Senare under dagen anlände även fler delar av släkten. Dessutom fylldes det på med lillebror Magnus af New York efter några dagar. Självklart dök även familjen Garcia upp och förgyllde tillvaron. Plus en hel del andra bekanta. Vi pratar alltså invasionen av Nerja här. Men en trevlig sådan. Vi har kört lugnt och fint på La Capilla under augusti. Mestadels Tapas- och barverksamhet. I övermorgon söndag dyker sonen Marcus upp, så i veckan som kommer kickar vi igång med full à la carte-meny. Fru Berger återvände ner hit förra torsdagen, tyvärr åkte hon tillbaka till Uppsala igår, så nu ses vi väl inte förrän i slutet av september. Även övriga delar av familjen stort här nere. Men som man säger, det är bara att bryta ihop och gå vidare. Nu satsar vi på en fullspäckad höst med mycket glada gäster, god mat och dryck.

På programmet idag står tillverkning av sex st olika tapas, städning, vattning av alldeles för många blommor och säkert lite mer pappersvändande. Många papper blir det.

Och så var det det där med rockenråll, jag har svängt ihop en rätt omfattande lista vid namn Berger 151. Där kan man hitta mycket dumheter. John Paul Keith, The Stukas, Steve Cropper & Delbert McClinton och mycket mycket mer. Check it out.

En av mina favoriter Bill Kirchen har släppt till några album på Spotten nyligen förresten. Bland annat det här.

När vi ändå håller på så kan vi ju dela med oss av listan Gott&Blandat, som går varm här på La Capilla. Så ni vet vad ni har att vänta er.

Rockpile. Vad ska man säga om Rockpile som inte redan är sagt? Jo, att det nu faktiskt finns en officiell liveplatta från Montreaux här. Och att den är, tja, bäst, typ.

Rockpile back in the days.

Det finns listor och så finns det listor. För rätt så länge sedan började jag pula med en lista under namnet Memories. Nu har det fått 100 låtar, och jag bestämde mig att det får räcka så. Självklart är detta låtar som jag har speciella minnen till. Det är såklart inte bara låtar av 5-stjärnig kvalitet (enligt mitt eget tycke) men det är låtar som man förknippar med vissa saker, platser eller vad det än må vara.  Ser fram emot att få liknande listor från er, kära vänner.

Efter detta lilla VM i listor kommer jag osökt in på EM i fotboll. Ikväll är det kval. Frågan är hur man ska kunna se Sveriges match mot Ungern här nere. Det kanske streamas nånstans på internätet? Måste undersökas. Annars får man väl kolla in Bulgarien-England i brist på bättre. Vi hoppas väl hur som helst på att våra svenska gossar fixar till det här. Kanske Zlatan skulle kunna få stänka in ett par? Det lär väl bli herr Granqvist som ersätter skadade Mellberg? Annars håller jag minst en tumme för Jonas Olsson på den platsen, han har ju rockat på rätt bra i inledningen av Premier League.

Nu är det dags för en sväng till matvaruaffären Mercadona.

Kom just att tänka på att en hel del av er dyker upp här i oktober. Fett najs som Jossan brukar säga. Vi ses och hörs hörrni.

 

Bouillabaisse, soft music och en supertrevlig chardonnay…

Efter lördagens jobb i köket passar det utmärkt att spendera en stund i den svala matsalen tillsammans med ovanstående ingredienser. Fiskgrytan kokades ihop av sonen, ipodlistan av undertecknad och vinet av en herre vid namn McWilliams, tror han bor i Australien nånstans.

Nu har vi spenderat nära tre veckor här på Sheep Island, men det känns som ungefär tre dagar. Tiden rusar iväg, och det är halvtid på måndag. Igår kväll fick vi en liten glimt av hur fulvädret på ön kan vara, ett gäng blixtar, lite dunder och ett intensivt regn. Mysigt att sitta på verandan med hela gänget, en påse godis och ett glas rött och bara kolla på naturens krafter. Detta vädrets skådespel följdes som vanligt upp av Tour de Fårhagen. Denna cykeltävling går av stapeln 14 dagar i veckan, sju gånger åt ena hållet, sju gånger åt det andra. Detta blir totalt en veckostrecka av 39,2 km. Inte så mycket, men ändå något.

Ingemar Bergmanveckan börjar närma sig sitt slut här på ön. Detta innebär att man inte behöver försöka steka hamburgare på 49 sekunder därför att en skock ryggsäcks- och toffelbeklädda striphåriga kulturtanter med Fib Kulturfront under armen kommit på att dom behöver äta innan filmvisningen, som alltid börjar om 5 minuter i biografen här bredvid.

Degerfors leder superettan.

Så värst mycket musiklyssnande har det inte blivit den senaste tiden. Stugan vi bor i är inte direkt överladdad av elektricitet, och vi kommer hem mer tidigt än sent varendaste kväll, somnar innan huvudet landat på kudden och vaknar med ett ryck exakt 08.30 följande morgon.

Har dock snokat runt lite snabbt på Spotten de senaste dagarna, och funnit att det kommit ut en fantastiskt trevlig liten hyllning till the late great Buddy Holly. Bland tolkarna hittar vi namn som Nick Lowe, Paul McCartney, Lou Reed, She & Him, och många fler. Det får bli till att fördjupa sig i och inhandla denna platta, helt klart. Maccas tolkning av ”It’s so easy” skramlar förresten på riktigt fint, och herr Lowes bidrag doftar rockabilly hela vägen till fårhagen.

Badrestaurangen presenterar Eldkvarn. Detta inträffad den 15:e juli, får nog försöka ta mig dit och se dom för 97:e gången typ.

Carlssons Restaurang är nu begåvad med dubbelt så många vedugnar som tidigare, två stycken. Mer pizza åt folket.

Chelsea har ny tränare, han heter André Villas-Boas och är endast 33 år gammal.

Garlands nya, every home should have one.

Ett litet list-jubileum, Berger 150 dyker upp här. Vi börjar med en gammal husgud, Garland Jeffreys, och ett spår från hans nya lysande platta ”The King of Inbetween”. Garland har jag lyssnat på sedan lumpartiden, vill minnas att Åke M och jag nötte hål i huvudet på våra medmilitärer på luckan med hans klassiska platta ”Escape Artist”. Det dyker upp lite andra gubbstruttar här också, med namn som Bremner, Watkins och Perkins. Plus en hel del annat kul. Om man är lagt åt det hållet alltså. Och det är jag.

Så var det med det, nu inväntar vi spänt om det blir storfrämmande från lärosätet Uppsala, vi hoppas bland annat på besök av Ingemar ”Yeah Right” Bergman och Sonny ”Mr Bassman” Forsberg. Ha det så trevligt, det har vi.

Ett sista besök på Stans Skönaste Italienare, lite Smultron och rätt mycket Lingon.

Det var familjen, det var goda vänner och det var jävligt varmt på stans skönaste italienare. Maten var, som vanligt, god. Först en antipastitallrik med salami, kronärtskockor och lätt soltorkade tomater. Därefter en stekt röding. Det känns nu lite märkligt att kunna konstatera att det inte blir något besök på Trattorian det närmsta året, typ. På Smultron mullrade det så mycket av Kung Henry att vår nya vän Tudor, Portugisisk vattenhund, föredrog att gå till Hotellets andra uteservering, den lugna och fina innergården. Där serverades vi både kaffe, brandy och pilsner.
Efter denna trevliga och lugna stund varvades det upp tvärs över gatan på Lingon, där The Sullivans matade på med festvänlig musik. Dessutom var ungefär alla bekanta man kan tänka sig på plats. Mycket trevligt, lite pilser och, faktiskt, en liten Gotlandsbittar. Försmak inför sommarens äventyr liksom. Tack för den Doktorn!

Vi gjorde igår alltså vårt allra  bästa för att fira att det nu bär av från sveriges fjärde stad för en sex veckors mellanlandning på Fårös bästa Carlssons. Kom gärna ner och hälsa på, meny och lite annan info hittar du här. Sidan är dock inte riktigt klar ännu, det ska till lite nya bilder och annat.

Efter Fårö blir det som ni säkert redan vet  straight down to business in España. Det jobbas en hel del med detta lilla projekt, annonsering, menyer, hemsida och en miljard andra prylar håller på att styras upp.

Konstaterar glatt att Degerfors hänger kvar i toppen på Superettan, tvåa i dagsläget efter en oavgjord historia mot Värnamo i helgen.

Hot Tuna har jag aldrig brytt mig om att lyssna på. Förrän igår. Då upptäckte jag att detta gamla band haft den goda smaken att göra en cover på en av världens bästa låtar. Nämligen ”If this is love (can I get my money back)” av den eminente Charlie Pickett. Detta för mig osökt in på min senaste lista. Berger 149. Du hittar även andra storheter som t.ex. Burrito Deluxe, NRBQ (ny platta som är kanon), Big Bob Young, Resentments och muchos annat. En riktig höjdare är förresten Sigge Hill & Dr. Feelgood från samlingsplattan Rendezvous . Sigge ylar på som en prärievarg på speed och Doktorerna öser för livet.

Dirty Strangers byter Royal Albert Hall mot Kutens Bensin. Trevliga ställen båda två om du frågar mig.

Det är bara ungefär två och en halv månad kvar nu. I september släpps Nick Lowes nya album ”The Old Magic”. Känns som att man inte får nån riktig ro i kroppen förrän den ligger i spelaren.

Kutens Bensin på Fårö har några riktiga höjdare inbokade i sommar. Vid midsommar kommer ingen mindre än Seasick Steve och rasslar på gitarren. Den 22:a och 23:e juli dyker engelsmännen The Dirty Strangers upp. Inte illa! Jag har nån gammal vinylplatta med dom, där både Keith Richards och Ron Wood medverkar minsann. Den finns även här. Så man ska nog fasen kunna få sig lite riktig musik till livs i sommar också, eller vad säger Tobbe? Lär bli en helkväll den 22:a va?

Sitter förresten och lyssnar på The Cash Brothers sjukt bra platta ”A brand new light”. Dom kunde dom bröderna.

Detta om detta, kära vänner. Nu tror jag det är dags att lata sig lite på schäslongen med den här, innan maten ska lagas. En söndagstradition så god som någon. Vi hörs och ses.