Söndag morgon i Nerja. Att säga att solen lyser är lite som att säga att Beatles är ett bra band, eller att Pelé var en fotbollsspelare. Halvligger i soffan med en kaffe Ur ljudboxen strömmar den. Låten. If I used to love you, Daniel Lemma. En låtarnas låt. Blir mjuk och lös och behaglig i hela kroppen så fort jag hör den. Trots att den hörts så många gånger. Så är det med en del låtar. Om trettioåtta minuter ska fru Berger och jag ta en liten tapasrunda med Aki och Catherine, förberedande matintag inför en härlig eftermiddag på El Varadero – The Boatyard Bar – där stadens mest ihärdiga rockduo, The Flying Dolphins, ska få till ett russindisco grande. Det brukar bli låtar från 50-talet och framåt, oftast med stopp på 90-talet, och framåt 17-tiden när det runnit ner en hel försvarlig del öl och vin i pensionärernas strupar dansas det och tjoas vilt och glatt.
På La Capilla, vårt lilla ställe här i Nerja, har Aki spelat två kvällar tillsammans med vår goda granne Benna. Väl valda covers with a twist. Fantastiskt trevligt och mycket glada människor. Det är otroligt kul med musik-kvällarna här, och det märks att det inte bara är fru Berger och undertecknad som tycker det. Vi hoppas att Aki och Catherine kommer tillbaka framöver. Det blir såklart mer musik längre fram i år. Det som är planerat är bluesgitarristen Thomas Arnesen i mitten av maj, och till Nerjaveckan 8-12 oktober kommer Billy Bremner och Micke Finell ner och spelar. Dessutom blir det ett besök av Uppsalas finest, Mantix, som ska rocka Capillan ett par tre kvällar i november.
Apropå besök, det är en härlig strid ström av vänner som dyker upp här nere. Vår gode vän Mats från Malmö dök upp härom veckan, och det blev några sköna dagar, kvällar och nätter med kul samvaro, god mat och mycket snack om allt och lite till. Ett skönt minne från den veckan var att hitta en nattöppen Indisk-Nepalesisk restaurang vid sådär 01-tiden. Där serverades det gladeligen specialiteter från Nepal av en entusiastisk, väl förfriskad och glad hovmästare trots den sena timmen.
Apropå ingenting så kommer det snart en ny platta med Peter Wolf, den gamle frontmannen i J. Geils Band. Hans två senaste är ju helt kanon så förväntningarna är höga. Annat trevligt på musikfronten just nu är såklart Boz Scaggs senaste, ”A fool to care”, med eminenta gäster som t.ex. Bonnie Raitt och Lucinda Williams. Ytterligare en gamling som fortfarande levererar är Dion. Hans senaste alster ”New York is my home” är nog det bästa han gjort sedan den Edmunds-producerade ”Yo Frankie”, som kom 1989. På titellåten NY is my home gästar förresten Paul Simon. En pigg 77-åring den där Dion.
Kulan i luften igår, allsvenskan och superettan är igång. Vi hade en fotbollslördag som startade 13.00 igår förmiddag med Malmö-Norrköping och som avslutades vid midnatt med Celta Vigo-match. Idag är det dock lite viktigare än så, Degerfors hemmapremiär för året mot AFC United. Vi hade förresten storfrämmande härom veckan av gamle DIF-kämpen Leif Olsson med entourage, ett mycket trevligt gäng. Nu väntar vi bara på att DIF-vimpeln ska dimpa ner i brevlådan så vi får lite riktiga grejor på väggen.
Eftersom vi snittar sådär 60.70 timmar var per arbetsvecka här på krogen, tycker jag att det är extra trevligt med några days off som dom säger i Englandet, och varför inte spendera dessa med trevliga vänner på trevliga etablissemang? Måndag lunch kommer antagligen att innebära ett besök på Bruxelles, för intag av moules mariniere, musslor, belgian style. Märker förresten att undertecknad blivit något av en vanemänniska, måste vara åldern. Det går knappt en helg utan ett besök hos dessa belgare.
Hoppsan, helt plötsligt är det nu måndag! Söndagen gick i de stora leendenas och stora ölens tecken. Helt grymt kul på Boatyard, sen blev det indiskt hos stabila Jaipur och därefter en ganska onödig sista öl hos Rack & Ruin. Sov gott därefter. Sitter nu o kikar ut på ett småspiksregnigt och mörkgrått Nerja, rätt mysigt faktiskt. Don Henley sjunger Warren Zevons ”Searching for a heart” i Marshallen. Det kunde vara värre. Snart ringer dörrklockan, Aki och Catherine är på ingång för fortsättning på ledighetsäventyret.
4 blondes enjoying The Flying Dolphins at the Boatyard Bar. Åsa, Åsa, Helene och Catherine.
Ser med stor nyfikenhet fram emot en snabbvisit i Manchester 21-23 april. Vi ska kolla in inga mindre än Flamin’ Groovies, det legendariska San Fransisco-bandet. Nu med originalsångaren Roy Loney. Kan bli hur bra som helst. Vi ska även träffa Janne Oldaeus och ta en pint, mycket trevligt. Och dessutom ha ett möte med Liam Grundy, engelsk sångare, pianist och låtskrivare. Han har skrivit låtar som bl.a. Dave Edmunds spelat in, och spelat med Billy Swan, Scotty Moore och D.J. Fontana plus många fler namnkunniga musikanter. Ska försöka få honom att komma ner och rocka Capillan. Vore inte helt fel med honom och herr Oldaeus i oktober tillsammans med redan klara Billy Bremner och Micke Finell. Vi får se vad som händer. Hursomhelst, kul blir det. Därefter tar vi svängen över Uppsala från Manchester för att träffa barn, barnbarn, vänner, Sivan och kaninerna. Valborg i Uppsala, det var inte igår.
Chelsea vann en match i lördags, inte illa. Däremot förlorade mitt andra lag, Degerfors premiären, 0-2 mot AFC United. Mitt tredje lag, Sirius, har en tuff hemmapremiär ikväll mot Halmstad, men det kan gå vägen.
Apropå ingenting, lyssna på den här, Kjell Gustavsson: excellent trummis med ett helt grymt band, har släppt ett par tre plattor som måste höras. https://open.spotify.com/track/0X2m737Bef1cINJNbMQKRu
Breaking news: på fredag kommer våra irländska favoriter, duon The Keys till La Capilla och spelar tillsammans med Benna. Kan inte bli annat än kanon. Förhoppningsvis dyker Tim Lawrence upp och spelar på lördag kväll också.
För er som inte bevistar vår restaurang kommer här en liten spotifylista som rullar här på kvällarna.
Nej, nu är det dags att gå ner i köket och lägga spisen i blöt. Hasta Luego på er.
Andyberger's Blog 