Några listor och några rader på årets näst sista dag.

Sådärja, det var väl en inspirerad rubrik? Julen är över, det har jobbats lite, och nu är det stugsittning med ett lättare sjukdomstillstånd i familjen. Bäst att hålla sig inom hemmets väggar, så man orkar med både business och pleasure imorgon, på 2009 års sista dag. Vad säger man förresten, 00-talet eller möjligen 0-talet. finns det någon språkvårdare där ute som kan lösa detta problem?

Ska vi summera lite då? Här kommer några av de plattor från 2009 som jag lyssnat mest på. Detta bör indikera att det är några av de plattor jag gillat mest och bäst under det gångna året. Någon av dessa kan naturligtvis vara utgiven redan 2008, men den smällen får vi ta. Ingen speciell rangordning finnes här.
John Paul Keith & the One Four Fives – Spills and Thrills
Ian Gomm and Jeb Loy Nichols – Only Time WIll Tell
Mark Stuart & the Bastard Sons – Bend in the Road
Buddy & Julie Miller – Written in Chalk
Chuck Prophet – Let Freedom Ring
Dave Alvin – Dave Alvin & the Guilty Women
Magnus Lindberg – Ett Eget Liv
Pat Todd & the Rankoutsiders – Holdin’ On to Troubles Hand
Daniel Lemma – Rebound
Deadstring Brothers – Sao Paolo
Dan Baird – Dan Baird & Homemade Sin
J.D. Souther – If the World Was You
Chris Laterzo – Juniper and Pinon
Eric Lindell – Gulf Coast Highway
Terry Anderson & the Olympic Ass Kicking Team – National Champions

John Paul Keith & the One Four Fives tog sig in på min årsbästalista hur lätt som helst. Om det är därför dom ser så glada ut, och dessutom går på tivoli får vi låta vara osagt.

Det var det. Såg förresten att en av våra så kallade kvällstidningar under avdelningen ”sport” lät meddela den kioskvältande nyheten att Wayne Rooney lärt en papegoja av arten Grå Jacko säga sin sons namn. Nu snackar vi idrottsliga nyheter av högsta rang. För er sin inte är intresserade av idrott kan jag meddela att ovan nämnda Wayne, när han inte dresserar djur, spelar fotboll i den framgångsrika engelska klubben Manchester United. Jag vill inte på något sätt förringa Waynes instats, men vet sedan gammalt att just arten Grå Jacko är en av de mest lättlärda av papegojarter. I min familj hade vi förresten en Blåpannad Amazonpapegoja. Den kunde säga jävla kärring. Inte så dåligt det heller. Det gick dock inte speciellt bra ihop med att den bodde i min mors damklädesaffär.

Annars verkar idrottarna ha lite ledigt dom också. Fick höra från Fenomenmannen att både Zlatan och Ljungberg syntes i vimlet i Åre. Hoppas dom inte ger sig ut i backarna bara, det skulle nog inte uppskattas i herrarnas respektive klubbar.

Eftersom det snart är ett nytt år, och dessutom årtionde, kommer här inte bara en, utan två nya Spotifylistor. Berger 103 och Berger 104. Till min glädje finns nu en platta med Ducks Deluxe på Spotten. Det är i och för sig en ganska ordinär platta med demos och alternativa tagningar, men ändå. Dessutom finns ”Wolftracks” en fin samling med Los Lobos på plats. Plus en massa annat förstås. Kolla in Spotinews för den bästa infon om nyheter.

Ikväll är det den tredje och sista akustiska spelningen med Magnus Lindberg på Katalin. Har tydligen varit riktigt trevligt där borta. Om familjen frisknar till med en farlig fart skulle det kunna bli en liten liten sväng dit ikväll kanske kanske kanske.

Förresten var Love Shack på juldagen en fest av sällan skådat slag. Tur att vi befann oss i det så kallade VIF-rummet hela kvällen kan jag säga. Mycket trevligt, och massor av vänner och bekanta.

Nu hoppas vi även på ett storslaget nyårskalas på KB imorgon, fullsatt är det, festligt blir det med största säkerhet. Först matlagning med Köks-Per, sen plattvändning med Nörd-Jonas. Ett ständigt flöde av bubbel förväntas.

Vi hoppas även att dom har lagat Balkong Europa där nere i Nerja, så att nyårsfirandet kan gå av stapeln som vanligt. Och att den äldre delen av Familjen Garcia mår bra, det var visst nån slags vintävling på Paulinas igår såg jag i ett mms när jag vaknade i morse…

Ja, gott nytt år då, och må alla ha det bäst.

En Captain Christmas, några hårda paket och en Rambler American.

Ifall någon undrar så är årets juldryck här, och Captain X-mas är dess namn. Man tager 4 cl Captain Morgan Black Rum, blandar detta med julmust av bästa kvalisort och några cl av sin egnhändigt kokade kanelsockerlag (gör en sockerlag på fifty-fifty socker och vatten, där du även lägger i ett gäng kanelstänger som får åka med). Några isbitar i glaset och julen är räddad. Skål. Om man inte orkar/har lust att tillreda detta själv, så går man till Konsertbaren och låter den göras där. Funkar dock inte på julafton, då detta etablissemang håller stängt.

Idag har man gått runt på stan och känt sig som en väldigt duktig morfar, bärandes på två kassar från en av stadens leksaksaffärer.

Frank Lampard fick slå en straff tre gånger igår, inte illa. Var det nån slags för tidig julklapp från domaren eller? Ändå fick de blå grabbarna bara 1-1 mot Zolas West Ham.

Läste att isen sprack på Studan när det var 16 grader kallt. Vad är det för skitis som inte tål kyla? Det är väl själva grejen med is, att den ska hålllas kall, eller?

Efter Stortomtarnas framfart i fredags var man lite matt i pallet, men det åtgärdades under lördagen med en fin DJ-session tillsammans med Halvnorsken, som nu även hotar med att medverka i nyårsaftonens plattvänderier. Kan bli farligt kul.

Martin Belmont är gitarrist extraordinaire, bland annat i Ducks Deluxe, The Rumour och med Nick Lowe under en period. Han senaste platta ”The Guest List” finns nu på Spotify. Och gäster finns det också, bland andra Paul Carrack, Geraint Watkins, Graham Parker, och ovan nämnda Nick. Så den måste förstås lyssnas på. I Spotifylistan Berger 102 kan ni kolla hur Martin låter tillsammans med herr Carrack. Det finns även en del annat krafs att lyssna in på denna lista, som till exempel hjälten Ben Vaughn med låten ”7 days without love” från hans platta ”Rambler 65”. Denna skiva spelades för övrigt in helt och hållet i, just det, Ben’s Rambler American från 1965. Fråga mig inte varför, men han verkar vara rätt så fäst vid sin bil…

Ben Vaughn lägger på lite akustisk gitarr i baksätet.

Snart ska man väl fundera på vad som är årets plattor också. Två stycken som bör lägga sig på min Top 10 är John Paul Keith & the One Four Fives ”Spills and thrills” och Ian Gomm & Jeb Loy Nichols ”Only time will tell”. Två helt olika men helt fantastiska skivor fyllda av tidlös musik.

En god sill till jul. Gör en 1-2-3-lag (1.5 dl ättiksprit (12%), 3 dl strösocker, 6 dl vatten, koka upp och låt svalna), häll i 1 dl glögg i lagen, skiva en röd lök i fina tunna ringar, skär inläggningssill i lagom stora bitar, lägg dessa grejor i lagen när den svalnat. Låt stå och dra i 24 timmar. Ätes med fördel på julafton. Själv vill jag nog ha en inte så söt hemgjord citronsnaps och lite hårt bröd med lagrad ost till också. Goda grejor.

Är det konstigt om man undrar vart världen är på väg när ens moder får en tatuering i julklapp? Dessutom av sin make.

Nej, nu ser vi fram emot en dagenförejulaftonskväll på Tilltugg.

I år anlitas en professionell Tomtefar för att skrämma husets yngsta. Klassas detta som en hushållsnära tjänst? Och slipper man betala om barnen grinar? Dessa frågor bör helst utredas före dopparedan känner jag.

”The Look” i rockabillyversion med ett band kallat The Baseball är en lite kul bagatell.

Nej, nu avslutar vi med en liten julbonus. Se Dave Edmunds i ”Crawling from the wreckage” och, förstås i dessa tider, ”Run Rudolph Run” nedan. Vi ses, förhoppningsvis innan jul.

Svart inne, vitt ute, och några sköna pseudonymer.

Hasar jag mig bara ner för spiraltrappan och tänder takbelysningen jämnar vi ut det hela lite grand, till kanske grått inne och vitt ute, men det får kvitta. Rätt så trevligt med lite halvdunkel ibland. Däremot skulle en trapphasning ner mot kaffemaskinen vara ett bra tilltag.

Igår kväll var det en sån där kväll med bullbak, halvåttahosmig, tvättstuga och annat hemtrevligt. Passade då på att vispa ihop listan Berger 100. Eftersom den heter något så jämnt som just 100, tänkte jag att det skulle behövas något extra. Detta löste jag genom att välja ut en låt från var och en av de 99 tidigare listorna, och av detta göra en enda lista. Då blev det ju bara 99 låtar, och lista nr 100 bör såklart innehålla 100 låtar, eller hur? Därför fick listan avslutas med en extra låt från lista nr 1. Inte mer än rätt. Det är dessutom ”Bip Bop Boom”. Och det är väl det rockmusik handlar om? Bip, Bop, Boom? Och möjligen lite Be Bop a Lu La, Tutti Frutti och andra otydligheter. Hur som helst, det blev en hundring av det hela.

Satt i morse o flippade runt lite på Spotten, och hittade där något som jag tidigare missat. Justin Currie, från gamla fina skotska bandet Del Amitri har tillsammans med bröderna Kevin och Jim McDermott spelat in en platta under gruppnamnet The Uncle Devil Show. Justin kallar sig i bandet Jason Barr. Kevin heter Langton Herring, och Jim går kort och gott under namnet Terrence. Det låter som att grabbarna hade kul under inspelningen. Ni kan ju spana in det hela i denna lista Berger 101. I låten vid namn Gilbert O’Sullivan, förklarar Jason Barr sin kärlek till, just det, Gilbert O’Sullivan.

Och ett fantastiskt smakfullt omslag fick dom till också.

Förresten, KB på fredag, från 17.00 – se nedan.

För er som undrar kan jag avslöja att MC Stig (känd från Klasses julkalender) även går under namnet Olle, och DJ Tore (Känd från julen -72) vanligtvis lystrar till Ingmar. Pseudonymer igen alltså. För er med starka nerver bifogar jag här även grabbarnas egenhändigt ihopsnickrade PowePoint-presentation över vad som hända skall fredag kväll, från 17.00 på Konsertbaren. Men innan ni kikar, kom ihåg att jag varnat er. KB Julmingel

Igår kväll doftade det i vår trappupgång som det en gång gjorde i min barndoms trappupgångar på 60-talet. Förklaringen till detta var att det i det Bergerska hemmet serverades Kalops. Inte illa. Yngsta dottern var dock måttligt imponerad, kulturskymning.

Som vanligt när det blir lite nederbörd i form av snö börjar tågen mellan Uppsala och Stockholm strejka. Undrar vad detta fenomen beror på? Skulle tro att det räcker att någon tappar en glass på perrongen för att tågen ska börja krångla. Tappa en Piggelin=Lokfel. Tappa en 88=Signalfel. För övrigt är det helt bedrövligt att man på en av Sveriges mest lönsamma tåglinjer (Uppsala-Stockholm) väljer att lägga ner tåget vid kl 23. Service? Äh, vi plockar in degen under rusningstid, och skiter i resten. Och med detta inlägg var dagens gubbgnäll avklarat.

Ser med stor tillförsikt fram emot juldagens Love Shack på V-dala. Det var några år sedan man bevistade denna tillställning. Lär väl vara både en och annan bekant på plats.

Nu börjar ett lunchmöte närma sig, så det är väl dags för avslut. Ha det bra där ute, och glöm inte broddarna.

Juliga listor, 13 dagar på raken och några vilsna snöflingor.

Sådärja, nu verkar den ständigt återkommande rödtonade högtiden närma sig med stormande rensteg. Ett gott tecken är att det ramlade in ett par sköna jullistor från Magnus och Tobbe. Det tackar jag för, mycket trevligt fanns det där att lyssna på. Själv har jag i mån av tid den senaste tiden jobbat på en liknande sak. Den kommer här. Verkar vara en del gemensamma nämnare i dessa tre listor… Uutanför köksfönstret irrar i detta nu några lätt konfunderade snöflingor omkring, dom får nog skärpa till sig rätt så ordentligt om det ska bli nån vit jul här på V. Järnvägs. Shit the same egentligen, det är ju ändå mest bara mörkt, och man håller sig inomhus. Det bästa skulle ju så klart vara om man satt på till exempel Paulina’s och sippade på en god Kaffe & Veterano runt jul, men det får bli en annan gång. Dessutom finns det bekanta på plats som kan sköta det där.

Efter 13 dagar på raken in da kitchen blev det idag ett så kallat tillfälligt avbrott på grund av en lite gnällig kista. Så därför kan man nu sitta här med en kopp te, och varva ner en aning.

Det har förresten även knåpats ihop en ”vanlig” lista vid namn Berger 99. Personliga höjdpunkter: ”Drop down and get me”  med Del Shannon från plattan med samman namn. En grym sak producerad av Tom Petty, och inspelad med hans Heartbreakers. Annat som inte går av för hackor är Sam Roberts, Los Super Seven och Dean Martin (förstås, med en av mina absoluta favoritmelodier). Listan avslutas naturligtvis med ”Johnny 99”, fast inte med Brucan.

Del visar Tom några gamla trick på guran.

Chelsea vacklar lite. Men det gör å andra sidan Man U också. Som tur är.

Hästarna springer som vi vill. Nästan.

Zlatan gör mål. Ola Toivonen gör mål. Och Sebastian Larsson gör flera stycken på frispark. Härliga tider.

Blev en skön liten stund på Tilltugg med Fru Berger igår, länge sen man var där senast.

För er som gillar mat kommer här nedan en riktig klassiker – Tänk på vad och hur mycket ni stoppar i er för tusan.

.

Tisdag: Julbord med kollegor. Årets enda julbord, eftersom jag tyvärr missade Fenomenmannens årliga happening som brukar vara något alldeles extraordinärt.

Fredag: Ingo & Olle spinner plattor på KB iförda tomteluvor. Inget för känsliga personer om man ska döma efter inbjudan.

Lördag: Undertecknad och Herr Larsson (a.k.a. Han som nästan körde på Benny Andersson med sin moped härom veckan) vänder plattor. Kan bli lite vad som helst, och lite hur som helst, och det blir det också.

Nej nu jäklar blir det snart storfrämmande från Herr Garcia. Kaffe måste bryggas. Vi ses.

En pepparkaka, ett glas rött och lite Willy Clay.

Ja, det visar sig i detta nu vara en riktig vinnarkombo. Efter en hård vecka i köksregionerna hamnade jag till slut vid ett tangentbord med detta trevliga sällskap. Ska försöka att inte blanda tangentbord och rött vin, det har jag provat tidigare, och man kan säga att det gifte sig väl inte riktigt.

Musik, vänner, musik. I dagens spotifylista som heter Berger 98, finns både glädjande nyheter och glädjande gammalheter. En nyhet är förstås Willy Clay Bands nya platta ”Blue” på spotten. Lysande. En annan är Chuck Mead, från BR-49, som har gjort ett riktigt schysst album vid namn Journeman’s Wager. På gammelfronten finns en riktig vinnare, som jag en gång i tiden köpte på vinyl för sådär 9,95 på Broddmans i Uppsala. Det rör sig om Blondie Chaplin och hans självbetitlade album som gavs ut 1977. Han brukar ju ofta vara med och hjälpa Stones med gitarrspelandet och körandet när dom är ute och turnerar. Desutom spelade han gitarr på David Johansens platta ”Here comes the night”, har spelat med Beach Boys, The Band, Jennifer Warnes och många fler. En riktig räv helt enkelt. Och plattan är kanon. Richard Manuel från The band är med, Ricky Fataar är med och många många fler kända namn. Är ni på lite blueshumör tycker jag att ni ska låna ett öra till Lazy Lester & Jimmie Vaughan också förresten. Bland damerna kan nämnas Barbara Keith med sin melodi ”Detroit or Buffalo”. En lysande låt som jag tidigare endast hört med en av mina absoluta favoriter Neal Casal (som inte finns representerad på Spotten, tyvärr). Trodde faktiskt att den var skriven av Neal, men så var alltså inte fallet.

Det har för övrigt varit en spännande helg – med kapsejsad ugn, dito kylbänk och en fritös nära ättestupan. Men annars var det väldigt trevligt allting.

Ikväll blir det lite fotboll och pilsner i Casa Garcia. Mycket Trevligt. Men nu fick jag precis ett samtal från Konsertbaren, att Kock-Per sitter i skiten, så jag får väl hoppa upp på min svarta järnhäst och trampa ner dit och hjälpa till helt enkelt. Annars hade jag tänkt skriva några rader till, men det får väl bli i morgon då…

Och nu är jag hemma igen, och ser att Lasse The Man, sett att jag inte lagt in länken till den senaste listan. Tack för det! Nu ska det funka.

Några fina konserter, ett bragdguld och en ny meny.

Jodå. Det ser lovande ut med musikutbudet på Katalin framöver. Några exempel på konserter under första halvan av 2010: Rickie Lee Jones, Torsson, Elliott Murphy, Sator, Roy Hargrove, Svenne Zetterberg. Och en massa annat. Rickie Lee lär väl bli en riktig höjdare, biljetterna släpps mån 7 dec.

Såg precis att SvD:s bragdguld gått till en Helena Jonsson, skidskytt. Är inte så bevandrad i denna sport, men hon är säkert duktig. Annars kan jag upplysa om att Zlatan vann skytteligan i den italienska fotbollens högsta division förra säsongen. Det 25:e  och avgörande målet klackade han för säkerhets skull in. Kunde också varit en presumtiv bragdguldvinnare kanske? Senast innan dess en svensk vann skytteligan i Italien var 1955, då var det Gunnar Nordahl. Som väl vann den fem gånger har jag för mig. Svårslaget.

Efter en trevlig lunch på 19 med Blomman idag blev det så dags att färdigställa Spotifylistan Berger 97. Några fynd har gjorts. Till exempel Jon Allen och Clarence Bucaro (tack för tipset Rootsy). Ett annat fynd, fast ett nygammalt sådant är Tom Pettys nya, Live Anthology (4 CD) finns även den på Spotten. Här har jag valt låten ”Surrender” som Petty själv aldrig givit ut tidigare, däremot lånade han ut den till Phil Seymour (R.I.P.), som spelade in den för sin andra soloplatta. Man slås förresten här på Live Anthology av vilket grymt bluesband Pettys Heartbreakers kan vara om dom har lust. Å andra sidan är dom ett rätt grymt band på dom flesta sätt och i rätt många genrer. Så det så.

Tom Petty säger hej till publiken.

Just nu håller vi förresten på och fixar lite med några små nyheter på Konsertbarens meny. Bör vara klart vilken dag som helst. Ska bli kul att se hur det faller ut. Och imorgon är det dags för lite opluggad musik på KB, med Soul Spark, som jag inte känner till alls, men det blir säkert trevligt, 21.00 är det dags.

Sirius verkar ha nåt på gång i bandyn. Man kanske får ta sig ner till Studan nån kväll och hålla utkik efter bollen. Det får väl bara bli lite vinter först. Regnmatcher i bandy är inte nån riktig höjdare.

Hemma har det idag producerats julköttbullar. Farligt tidigt tycker jag, kan tänka mig att Frun i huset kommer bli tvungen att göra en batch till om det ska finnas några på själva julafton.

Undrar vad det i övrigt ska finnas på julbordet i år. Dom stackars djur som ska bli skinka verkar inte ha haft det så kul i sina stior. Apropå det, jag håller helt och hållet med Olsson i hans söndagskrönika, där han bland annat skriver om grisfösare och travhästar. Man får inte fösa hästar, men man får alltså fösa grisar? Konstigt, mycket konstigt.

Och Angie Stone kommer till Uppsala Konsert och Kongress. Fredag 26 januari är det dags.

Igår gjorde Berger Jr och jag lite middag åt Crime Night-besökarna. Kalvfärsbiffar med potatiskaka med chèvre, och rödvinssås med oliver. Biffarna var inga konstigheter, kalvfärs, grädde, ströbröd, salt och peppar. Steka och sen klart. Potatiskakan blev till genom att: koka potatis, pressa potatis, blanda i några ägg, smula i chévreost, blanda ihop och krydda lite med salt och peppar. Stansa ut potatiskakor av moset, lägg kakorna på en plåt, pensla ovansidan med äggula, in i ugnen så att dom får färg. Och rödvinssåsen, gör en rödvinssås på vanligt vis, hacka i lite svarta oliver. Lägg upp. Ät. Gott.

Fick förresten en film från han som en gång kallades Lill-Anders, med en skön bluessnubbe vid namn Little Victor. Den tycker jag ni ska kika på.

Nej. Nu ska jag nog ta och lyssna på lite Sator på alldeles för hög volym. Ha en fortsatt trevlig dag.