Arkiv för juli, 2009

Det tog ett tag innan dom flottiga fingrarna fick slå sig ner på Macbookens tangenter, men så kan det vara när burgare ska flippas, frukostar ska färdigställas och andra ätbara prylar fram. Sommarlov kallar en del det, men det vete fan. Här kör vi 08-22. Eller som Kock-Mats säger, vi gör jobbet. Uppförsbacken var rätt brant den första tiden, men nu känns det som att ett visst mått av flyt infunnit sig, roller har hittats och den erbarmeliga radion i köket har bytts ut mot en ny. Det är fortfarande rockenroll som gäller när det preppas för kvällspasset för övrigt.

Vad som hänt i den stora världen utanför ön vet jag inget om. Förutom att Zlatan verkar bli Tapasgubbe, det ska bli kul. Eller vad säger Madridarna in the Garcia Family? Tyvärr har även nyheten om  att allas vår Willy de Ville verkar vara ordentligt krasslig, nått oss. Cancer i bukspottskörteln om jag inte är helt felinformerad. Mycket mycket tråkigt.

Ikväll hade vi en lugn restaurang, lunchen däremot var rätt het. Kock-Mats och jag har fått god hjälp av i tur och ordning Malin, Marcus och Maria i köket och det är mycket tacksamt. I helgen kör vi själva, och det blir nog fett mycket att göra som de yngre förmågorna skulle uttrycka det hela.

Just nu när klockan visar 00.42 regnar det dock extraordinärt mycket utanför det mörka fönstret, jag får höja ”Loup Garou” ett snäpp för att överrösta smattret mot rutan, men lite mysigt är det allt…

Sommarens hittills intressantaste beställning är nog ”Jag skulle vilja ha lite köttbullar med räkor”. Svårslaget. Möja Surf & Turf eller? En annan fin variant är ”Kan man få räksallad med stuvad potatis?” Smaken är delad.

Los Lobos i Stockholm på tisdag. I wish.

Fru Bergers födelsedag firades på ett mycket trevligt sätt med kyckling, risotto, Mumm Cordon Rouge och Bagarens Bästa Tårta, alla barn och det coolaste av barnbarn, Sune var på plats. Bättre blir det inte.

Nä fy fan vad det regnar nu. Och Willy de Ville sjunger ”All in the name of love”. Tror jag måste sitta uppe en stund till ändå. Går ju inte på förrän vid tio.

Har rasslat ihop några listor förresten. Men det var ju så länge sedan, så jag vet inte vilken som är den senaste. Slänger in Bergers 7o här, så får vi se vad det blir av det hela. Har även börjat på 71:an, men det får vi ta sen.

Eftersom ni säkerligen vill ha något att titta på så får ni även en bild från ”luckan” en dag i början av juli. Det var visst några typer som ville ha sig en burgare vid femtiden…

Varm mat i Luckan för helvete.

Varm mat i Luckan för helvete.

Om några veckor sitter man som gäst på Paulinas med en sval öl och tittar på tiden som går förbi. Det blir fint.

Förresten så var Sweet Emma & the Mood Swingers här och förgyllde ön med sin musik härom lördagen. Det var nog inget annat än succé. En trevlig kväll i gammal fin dansbanestajl. På lördag spelar något som heter Nurse Diesel. Bagarn rekommenderar. Vi kanske får inspektera detta om vi orkar efter köket stängt. Ha det så bra så länge, förhoppningsvis ska denna lilla blogg uppdateras lite oftare framöver. Att vilja men inte kunna heter det va? Eller hur var det? Vi hörs.

Annonser

Kikade precis ut genom fönstret över gästhamnen. Friden har helt klart lägrat sig där nere, och en fett fräsch fullmåne lyser genom bladverket. I Spotten lyssnas på Alf. Tack för tipset Cee-Jay. Riktigt bra svensk pop.

Sitter här och gläder mig rätt ordentligt åt att Degerfors sopade Valla med Enköpings fotbollsgossar. Tennissiffror blev det, 6-1. Smått imponerande mot ett lag som även dom spelade i superettan förra året. Jesper Blomqvist börjar nog hänga lite löst i Sveriges Närmaste Stad. Synd i och för sig på en så sympatisk kille, och stor spelare. Men kanske inte stor tränare, vad vet jag. Har sett att det grumsats lite om hans vara eller icke vara i klubben, men så är det ju i idrottens värld.

Som vanligt har jag petat ihop en liten Spotifylista, Berger 69. Lite gammalt, lite ännu äldre, och lite som är nytt för mig åtminstone. Något som gladde mig på Spotten idag är att Ben Vaughn nu är representerad med några plattor. En stor pop- och rocksmed minsann.

Fick mail från Rockin’ Roine häromdagen, och han lät meddela att Webb Wilder släppt en ny platta. Finns på iTunes och i välsorterade skivbutiker, om det nu finns några sådana längre. Hur som helst så inleddes plattan med Jim Fords klassiska Ju Ju Man, som Dave Edmunds en gång gjorde den definitiva versionen av på plattan Get It, 1977 närmare bestämt. Den köpte jag förresten på HMV på Oxford Street när jag var på så kallad språkresa 1978. Vill minnas att jag köpte så mycket skivor där att det var tvunget att telegrafera hem till modern efter mer pengar, och då hade vi inte ens varit på språkresa mer än högst ett par veckor. Så kan det gå när man hamnar på en välsorterad skivbutik.

Kommande helg får vi besök av Sweet Emma & the Mood Swingers här på Ön. Plastbroder Anders frontar detta swingande och bluesande band. Kolla in dom på http://www.sweetemma.se. Två plattor har dom i bagaget och live är det alltid kul att se. Så ta er ut till Möja Dansbana på lördag (11 juli) för tusan.

Idag har förresten Kock-Mats och underteckad satt namn på vår senaste idé som antagligen kommer att rosa marknaden rätt så rejält framöver. Detta bantings- och komiformtips kommer garanterat att dominera kvällstidningarnas söndagsbilagor framöver, så kom ihåg var ni läste det först. Här handlar det inte om klassikern ät som en myra och skit som en elefant, utan om MI-metoden. EllerMöja-Intense som vi valt att kalla det. Det går ut på följande: Jobba cirka 12 timmar per dygn i ett kök som håller 43 °C. Ät ingenting under dagen förutom de provsmakningar du måste göra på den mat som tillreds. När kvällen är slut, ta en, eller möjligen två Ejö (efterjobbetöl). Upprepa detta en gång per dag  i cirka 12 veckor. Thats it. Själv börjar jag tappa byxorna så smått redan (hörde något om gällivarehäng igår), och det har bara gått fyra veckor. Världsklass, och helt ovetenskapligt framtaget. Vi ber att få återkomma med en ”fyllig” efterstudie i ämnet någon gång i slutet av oktober när vi vilat upp oss och översenioren i sällskapet kommit hem från sin fyllajämntresa.

Ja, mer än så var det inte. Imorgon får jag besök av en släktdelegation, det ska bli trevligt. Vi hörs.

Det fanns en gång ett band.

Publicerat: juli 2, 2009 i Uncategorized

Mosquitos hette dom. Det var bland annat Janne Oldaeus från Rost och Bengt Kirschon från Madhouse. Två fina gamla rockenrollgäng som man såg både en och tre gånger. Hur som helst skulle man önska att Mosquitos kom ut hit till ön och blåste iväg lite schysst myggskrämmarrock. För mygg både finns och blir över. Kl 21.o0 varje dag infinner sig en svärm, eller ett stim eller vad det heter nere vid krogen och gör sitt bästa för att äta upp de kvarvarande gästerna och krogarbetarna som kan tänka sitta och avnjuta sin ejö (efterjobbbetöl). Målarn säger att Möja är en omskrivning för Myggön, och fan vet om han inte har rätt. Det konstiga (eller sköna) är att här 25 meter upp på Berget i Berg är det inte alls så mycket som nere i swampen en halv minuts promenad bort. Skumt. Förstår inte hur odjuren tänker, orkar dom inte flyga upp för backen eller?

Eftersom jag varit rätt usel på att uppdatera denna anspråkslösa blogg de senaste veckorna ska jag väl försöka skärpa mig. Men det går rätt mycket tid till att få ägg kokta, lägga strömmingar på varann, dricka lingondricka, bära bröd från B till K. Och lite annat. Som att hålla fritösen fri från vatten till exempel. Men det är en helt annan historia.

Skramlade ihop en liten spotifylista igår kväll när jag satt här och sög på en kylskåpskall Hallonsoda och fick flashacks till en svunnen barndom när man satt på Rutans Trappa i Bengtsfors och väntade på att drickabilen skulle glajda upp för Torsgatan. Då kunde man köpa ett stycke 33 cl Hallonsoda av Prippen som han hette, chauffören. Priset låg nån stans runt 1:25 sådär vill jag minnas. När den var urdrucken gick vi till Domus och snattade tennisracketar, men det är både preskriberat och konfidentiellt. Men på något vis är jag fortfarande lite mallig över vårt raffinerade snattningstrick. Hela Spaldinghyllan tömdes minsann av ett gäng ohängda 12-åringar. Sen gick vi uppför backen till Levis hus och slog golfbollar med tennisracketarna åt alla håll. Golfbollarna hade vi hittat på golfbanans driving range. Usch och fy. Hoppas inte mina barn läser det här. Eller föräldrar för den delen. Men vi gjorde mycket bra saker också. Som tillexempel att planka in på Långevi (fotbollsanläggningen) och slog straffar dagarna i ända på A-lagsplanen, och sprang i vattenspridarna. Vi slog bättre straffar än Roland Grip i Sirius kommer jag ihåg att vi fastslog. Javisst ja, listan var det. Bergers 68.

Just idag har jag ingen musik att rekommendera. Och definitivt inte det som spelades live igår. Enligt Kock-Mats skar sig grönpepparsåsen när dom drog igång. Jag kan dock inte verifiera detta eftersom jag vid nämnda tillfälle hade fullt upp men nån strömming eller burgare.

Nej nu blir det inget mer för idag. Måste nog ladda för en ny dag. Och imorgon kommer Hon som jag hade 20-årig bröllopsdag härom veckan med hit. Det är verkligen efterlängtat. Högtidsdagen hoppas jag vi lite försenat får fira med en Los Lobos-konsert den 28:e juli på Berns. Helst med middag på Prinsen innan.

Ha det så bra i värmen och må myggorna falla döda ned vid era fötter.