Några snabba.

Då var det fredag eftermiddag igen, snart dags att ställa sig vid spisen. Då behövs det såklart lite inspiration i form av musik. Slänger in en fredagsanpassad spotify-lista här. Fullt påställ för det mesta. Blir liksom bäst då. Det har varit lite mankemang med spotify idag, laddning av listor och liknande, men det löser sig väl.

Teenage Head med Flamin' Groovies. En klassiker. Every home should have one.

Skulle egentligen gått på bandy idag med Blomman, men det blir hemmakväll istället. Får ta bandyn en annan dag. Har ju förresten inte hämtat bandyportföljen i förrådet ens…

Har ni inget annat för er så tycker jag att ni ska ta och undersöka ett av världens bästa band, Flamin’ Groovies. Dom inleder listan här ovan. Gräv vidare i deras låtar på spotten vet jag, det är det garanterat värt. Vad blir det till middag då? Jo, det blir baconlindade extragoda köttfärsbiffar med parmesangratinerad klyftpotatis och en tomat- och rödvinssås. Lite gott rött från Australien till det, så är man hemma.

Och i helgen blir det Chelsea-Liverpool. Tänker inte tippa något resultat där, det vore att utmana ödet. Men spännande lär det bli.
Dessutom är det dags att domptera kusar imorgon igen. Gick ju riktigt fint förra gången, så nu är vi lite lätt styva i korken. Dessutom har ekonomichefen i hästfirman lovat oss en öl. Inte illa. Vi hörs.

Det skulle behövas något spanskt.

Efter att för en gångs skull inte använt vinterledigheten till en spanienresa, känns det verkligen som att man skulle behöva något spanskt. Därför får det helt enkelt bli ett besök på vår lilla stads mest spanska bar, Tilltugg. Ganska svenskt namn dock. Där kan man få sig både Serranoskinka, en skvätt Veterano, ett krus Cruzcampo och mycket annat med spansk härkomst. Eftersom frun i huset upplyst mig om att det idag är 26 år sedan vi förlovade oss, så är det väl lite läge att fira idag dessutom. Annars kan jag säga att min absoluta favoritbar med spansk touch ligger just i Spanien. Närmare bestämt i Nerja, dryga fem mil öster om Malaga. Baren heter Esquina Paulina, och där brukar familjen Berger och familjen Garcia spendera mycket tid och en och annan euro. Ägarna Loek och Pauline är invandrade från Holland, och har drivit detta fantastiska ställe sedan mitten av nittiotalet. Som det ser ut just nu så blir vårt nästa besök där inte förrän i mitten av juli, men det är väl bara att bita ihop och vänta.

Vad gäller musik hade jag gärna åkt och tittat på Rodney Crowell imorgon i Stockholm. Tyvärr var jag sent ute och igår kunde det endast erbjudas biljetter ”med skymd sikt”. Kändes inte riktigt bra, så det får bli nästa gång den gode Rodney dyker upp i vårt avlånga land. Annars lyssnar jag just nu en del på Billy J Kramer, efter att ha läst om denne man på Lennart Perssons sajt. Finns ett par grymma låtar på spotify med denne man. Dessutom spelar den gamle hjälten Mick Green gitarr på ett av spåren, ”Forgive me”. Lägger med en liten lista vid namn Bergers femtonde där bland annat detta kan avlyssnas. Håll även öronen öppna efter en man vid namn Seth Walker, hans nya och tredje platta dyker upp i mars. Där gästas han av bland andra Delbert McClinton. Hans just nu senaste finns även den på Spotify.

Apropå barer, så kan jag idag lova att jag helt klart satt foten för sista gången på Bistro Hijazz. Så det så.

Och nu är det lunchdags. Vi ses och hörs.

Lite från västkusten.

Då pratar vi amerikansk västkust alltså. Boz Scaggs, en gång i tiden (runt 1966) gatumusikant i Sverige, därefter medlem i Steve Miller Band och mycket mer, har släppt en ny platta vid namn ”Speak low” med väldigt sansad och soft jazz. Kanske med ålderns rätt, vad vet jag? Som det mesta herr Scaggs gör så låter det dock fantasktiskt bra, och dessutom finns det på Spotify. Han har hunnit med mycket, den gode Boz. Nuförtiden är han mest restaurangägare i San Fransisco, och spelar in plattor när han känner för det. Han brukar dessutom göra en mindre USA-turné, också det när han känner för det verkar det som. De plattor jag tycker bäst om i hans rätt digra produktion är nog nittiotalsinspelningarna ”Come on home” och ”Some change”. Speciellt ”Come on home” är en klassiker. Det är dessutom Scaggs gamla favoritlåtar från hans ungdom han spelat in där. Mycket r&b, lite soul och lite rock & roll. Som ni förstår så är länkarna till skivtitlarna ovan Spotify-listor.

Boz fokuserar på texten. Den måste sitta den här gången.

Vad äter man då lämpligast till lyssningen av Boz Scaggs. Västkust, det måste väl bli en rejäl skaldjurstallrik. Eller en klassisk räkmacka.

Nu bär det av till IKEA igen. Ett vardagsrum måste bli klart. Laters.

Gammalt är bra!

Kom just på det när jag satt djupt försjunken i Spotify-träsket. Ramlade över det gamla fina och inte helt okända bandet The Rolling Stones. Någon som hört talas om dom? Satt därför ihop en lista med några av deras okändaste låtar. Nu är ju i och för sig Stones allra okändaste låtar ganska så mycket mer kända än många andra artisters allra kändaste inspelningar, men ändå. Tyckte nog att det blev en riktigt hyfsad lista, döm själva, den finns här.

Ingen färskvara det här direkt. Mycket lång hållbarhetstid, antagligen på grund av mängden tillsatt konserveringsmedel.

Annat gammalt som kan vara bra är mat, inte om själva maten som slängs upp på tallriken är gammal förstås, men gamla recept. Hörde precis att man på Konsertbaren ikväll bland annat serverar oxbringa med pepparrotssås och potatismos. Gammalt – och gott. Så det får bli kvällens middag. KB kör husmanskvällar både måndag och tisdag, så det finns chans imorgon också för den som är intresserad. Antagligen skulle det passa utmärkt och spela lite Stones till själva intaget av denna fina gamla rätt, får väl ta med mig lite sånt, för det tror jag chefen Gary där borta har lite dåligt med, den gamla disconissen.

Lördagkvällen som startade på KB, tillsammans med diverse goda vänner, fortsatte på Katalin. Claes Yngström var i fin form och mycket gamla bekanta dök upp, för att hedra Uffes minne. Mycket trevligt.

Såg att Mikel i Chelsea varit ute och betett sig. Kört bil när man inte ska, och så. Det är fullt upp i domstolarna där borta på dom brittiska öarna, och fotbollsspelarna verkar vara stamkunder. Mycket märkligt, dom får ge fasen i att ge spelarna ledigt helt enkelt, lås in dom när dom inte har träning eller match, det kan dom väl stå ut med i ett par år, så bra som dom tjänar?

Nej fy tusan, nu är det dags att jobba lite igen, och därefter gå ner och bestämma lite i tvättstugan. Vi höres.

En kväll på Katalin.

Ikväll lördag blir det blues på Katalin. Conny Rodson Blues Band med Claes Yngström. Enligt UNT ska det hela även bli en kväll tillägnad allas vår Ulf Carlsten. Vi blir nog ett ordentligt gäng gamla bekanta som ses där hoppas jag.

Har inte riktigt kunnat fokusera på bloggskrivande efter denna trista vecka, men det kommer nog igång endera dagen. Efter en trevlig kväll på Sturegatan igår är ialla fall humöret på väg upp. Och nu är det snart dags att gå ner på stan och lista ut hur hästarna springer, dom opålitliga blivande påläggen.

Slänger in en liten spotify-lista, där musiken är inriktad på artister som Uffe ordnade hit till stan åt oss glada entusiaster. Vi ses och hörs.

http://open.spotify.com/user/andyb/playlist/1O4h7h3D14mCGLJwLYiwXJ

En sorglig dag i Uppsala.

Fick imorse samtal från en av mina bästa vänner, Stefan. Han meddelade att vår gemensamma kompis Uffe Carlsten gick bort i natt.
Uffe hade varit krasslig ett tag, åkt ut och in på sjukhuset, men man ville ändå tro att det skulle ordna sig.

Uffe Carlsten på Rackis i början av 90-talet. Bilden togs av Göran Johansson till en intervju vi gjorde för tidningen 018.

Om någon har betytt något överhuvudtaget för populärmusiklivet i Uppsala så är det Uffe. Han var med och startade Rackispuben på 70-talet, där i stort sett varenda rockmusiker av betydelse i vårt land har spelat. Och några till. Dessutom har så många utländska artister gästat stället, att det är omöjligt att radda upp ens en 100-del här. Efter att Rackis lade ner har Uffe haft hand om artistbokningar och annat på Katalin, vårt lysande musikställe här i Uppsala. Senast för ett par månader sedan ringde han upp mig för att fråga vad jag trodde om att boka Rodney Crowell till Katalin. Han släppte inte ens sina bokningar när han låg på sjukhuset, den gode Uffe.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om Uffe och hans inflytande i musikvärlden, hans koll och timing vad gäller bokningar av band.
Fast det man saknar mest är såklart personen Uffe – alltid schysst, alltid raka puckar och med ett gott hjärta.

Ett av de sista minnena är när min dotter ville ha en modevisning för sitt klädmärke på Katalin. Självklart sa Uffe, det fixar vi. Inga problem. Ljus och ljud kom på plats, min dotter fixade modeller och artiser som uppträdde. Det dök upp ett antal hundra pers, och Uffe fixade dessutom så min dotter tjänade en hacka på kvällen. Typiskt Uffe, ställer alltid upp när det behövs, inga problem.

Slutligen vill jag bara tacka för att jag fick lära känna dig Uffe, och tankarna går idag till din familj. Det blir tomt i Uppsala utan dig.

Trodde att det var dags nu.

Att gå och jobba lite idag. Men den envisa influensan/förkylningen gjorde storstilad comeback under senare delen av söndagen. Lördagen däremot var riktigt bra, med utflykt till stadens centralare delar, lösning av världsproblem och hur hästar ska springa. Kock-Mats, Grill-Janne och jag var helt överens om att hästsystemet var helt klockrent. Vi fick också nästan till hälften rätt. Fast vi tänkte helt rätt. Dessutom hade vi ju en trevlig stund på Plock med god mat och dryck tillsammans med frun, barn och Kock-Mats fru. Så ska en lördagslunch se ut.

Mina blåklädda vänner i Chelsea fick mig att sätta hjärtat i halsgropen, som tur var lyckades mannen med stort M – Frank Lampard sätta dit 2-1 med hjälp av Ballacks rygg. Dessvärre lyckades även United att sätta en balja i slutminuten, så nu ligger dom i topp.

I musikens finurliga värld har jag hör ryktas att gamla Booker T. Jones ska släppa en ny platta inom kort. Medverkande på denna är bland andra Neil Young och Drive By Truckers. Låter spännande. På Halvars blogg har det regnat in fina spotify-listor på senaste tiden. På den här sidan lade ÅkeM till en fin lägerledshistoria häromdagen. Finns under kommentarer. Funderar på att göra en separat del på den här bloggen också, där man kan samla sina listor, själklart är alla välkomna att slänga in sina listor även på denna blogg! Kör på bara.

Booker T & The MGs när det begav sig. Donald "Duck" Dunn, Steve Cropper, Al Jackson Jr, och sittande, Booker T Jones himself. MG står förresten för Memphis Group, fick jag en gång i tiden lära mig.

Har suttit och funderat på Beef Wellington ett par veckor nu. Så fort tillfrisknandet är här är det dags att testa tillagning av denna smakskiga maträtt. Såg på The F-word igår, och vad gjorde Gordon Ramsay? Beef Wellington såklart. Dessutom snickrade han ihop en fin Waldorf salad som man kanske ska testa också, det är ju aldrig fel.

Här kommer en liten listsa vid namn Bergers trettonde. More to come när jag piggnar till. Vi hörs.

En het hundring.

Satt och läste nr 183 av den utmärkta engelska musiktidningen Mojo häromdagen. Kufarna som driver denna blaska har en viss förkärlek för listor. Kanske inte så konstigt, det är något med musiknördar och listor. Hur som helst, i detta nummer listade man Topp 100 av skivbolaget Motowns produktion, enligt Mojo alltså. När jag idag gick hem tidigt från kontoret för att ägna mig åt en febertopp med inbyggt halsont fick jag en liten idé. Självklart bör man göra en Spotify-lista av denna Mojo Motown Topp 100. Sagt och gjort. Här är den. Med ett undantag: Låt nr 98 på listan ”Who’s the fool” med Singin’ Sammy Ward kunde inte Spotify uppbringa. Den ersatte jag helt självsvådligt med en av herr Wards andra melodier ”Big Joe Moe”. I övrigt fanns allt med. Listan börjar med låt nr 100, ”Somebody’s watching me” med Rockwell. Vilken låt som är nr 1 ser ni själva, längst ned i listan. Trevlig lyssning.

Förresten så slog Chelsea Southend med 4-1 igår i cupen. Inte så konstigt kanske, och Anelka satte en balja. Skulle jag hålla på något annat lag i England förutom Chelsea så är det faktiskt Southend. Därifrån kommer nämligen Mickey Jupp, en av pubrockens okrönta konungar. Juppen har låtar som ”Switchboard Susan” inspelad av bl.a. Nick Lowe, och Ring damn you ring, som The Refreshments spelade in på sin första platta way back when. Häromåret spelade det en herre vid namn Jupp i Southends lag, vi kan ju hoppas att det var sonen, skulle vara lite coolt. Måste nog kolla upp detta. Och om ni kollar in Juppens officiella sida, så kan ni kika in under ”scrapbook” där finns en recension av en spelning han gjorde på Rackis i Uppsala, signerad undertecknad. Inte illa va? Såg precis att det även finns en www.mickey jupp.com den har jag inte utforskat ännu.

Mickey Jupp gör sin berömda Chuck Berry-imitation.

Idag blir det Andersson & Tillmans utmärkta grillkorv med bröd till lunch. Därefter Marabou chokladkaka med kaffe till dessert. Det kostar att ligga på topp. Kock-Mats har tipsat om soppa till middag. Låter som en bra plan. Potatis- och purjolökssoppa får det bli.

Ska sedan försöka beta av slutet av julklappsboken ”Aldrig fucka upp”, riktigt hyfsad underhållning. Ibland är dock språket lite svårt för en 47 och 1/2-åring. Kallas visst Rinkebysvenska har jag hört. Skulle kanske finnas ett litet språklexikon i slutet av boken? Nu fick jag flashbacks till barndomens dagar. Läste i tioårsåldern en bok av och om Nacka Skoglund. Där stod Södersnacket som spön i backen. Och vad fanns i slutet av boken? Jo, ett slanglexikon. Man lärde sig många snajdiga uttryck där som man kunde dela med sig av på rasterna i Domarringens skola. Måste nog leta rätt på den boken. Det är antagligen stor läsning.

Vi får väl se hur det går.

Följetongen i Chelsea fortsätter. Idag kan man läsa i pressen att Drogba vill bort igen. Dessutom har Anelka börjat gnöka, kan man kanske förstå. Han har varit bänkad ett tag nu, trots att han gjort 16 baljor i serien så här långt. Nä, det är lika bra att kränga Drogba och se till att ha en glad Anelka där framme. Bevisligen levererar han, och trivs dessutom i laget, vilket inte kanske är hans främsta kännetecken från tidigare klubbar. In med honom från start mot Stoke i helgen, så sätter han minst två. Vi får hoppas att Scolari kan reda ut det här, annars har han nog inte så många veckor kvar i dessa fashionabla kvarter.

Såg på Rootsy att det kommer en hyllningsplatta till Chris Gaffney, nyligen bortgången (april förra året) sångare och gitarrist bland annat i utmärkta bandet Hacienda Brothers. Ingen dålig uppställning skivbolaget Yep Roc Records fått till. Eller vad sägs om namn som Dave Alvin, Joe Ely, Los Lobos, Calexico, Alejandro Escovedo, Tom Russell, James McMurtry, Dave Gonzalez, Dan Penn, Boz Scaggs och Peter Case? Det blir nog till att investera, skivan släpps 31 mars, och överskottet går till Chris Gaffneys familj. Köp den.

Den alldeles för tidigt bortgångne Chris Gaffney.

Det ägnas spaltmetrar och bloggkilometrar åt Lisa Marklund och hennes böcker för tillfället. Är alldeles för dåligt insatt i denna debatt för att kommentera. Däremot hade jag väldigt roligt när jag läste Aftonbladets webbupplaga idag. Några författare fick där kommentera Marklunds-frågan. Herr ”Författare och Poet” Ernst Brunner tog liksom finkultur-drygheten till en helt ny nivå med sina svar på nedanstående frågor:

1 Anser du att Liza Marklund lurat sina läsare?
2 Har det påverkat förtroendet för henne som journalist/författare?

Ernst Brunner, författare och poet, 58
1 Ja, men Marklunds problem är inte fiktionskaraktären eller sanningshalten utan hennes oförmåga att skriva. Det är problematiskt att kalla det för en roman när det per definition är ett skönlitterärt arbete med en konstnärlig ambition och det har den boken absolut inte.
2 Säkert. Plötsligt så kommer det ett sådant besynnerligt krav från denna gigantiska grupp av läsare som har nöjt sig med en torftig sekundärtext som aldrig kommer att betyda något i svensk litteratur.

Pretto, moi? Liksom.

Efter detta så är det väl bäst att man börjar med maten. Det får bli köttfärssås med makaroner. Inte stuvade dock, det gjorde jag en gång. Den betongklumpen jag då lyckades framställa används numera som farthinder här ute på gården.

Vi slänger väl in en spotify-lista idag också då förresten. Hittade tyvärr inga Brunner-dikter på Spotify, annars hade jag klämt in det också. Eller inte. Bergers elva. Förresten! Spotify verkar strula ordentligt idag. Bara så ni vet, det är inte era egna burkar det felar i. Enligt de senaste rönen på Halvars sida så jobbar Spotify-gänget på att lösa det hela.

Inte direkt ett nyårslöfte.

Men det känns ändå lite så. Gick och köpte nya träningskläder igår. Ska försöka para ihop dom med de fina springskorna jag köpte i somras, dom ligger och tittar på mig i hallen varje gång jag går förbi, och ser ut att behöva sällskap. Hade tänkt springa en sväng igår, men då stod tvättstugan ivägen. Idag står en nyinförskaffad förkylning ivägen. Så det får väl bli framåt helgen då kanske. Under tiden får det bli lite fingergymnastik vid datorn istället. Har dessutom ätit onödigt nyttig mat i två dar också. Inte druckit något gott vin heller sen i lördags, men det är ju bara tisdag idag så det är kanske inte så konstigt. Däremot är jag redan sugen på något onyttigt som t.ex. jättegod hemgjord pommes frittes. Det dröjer nog innan den åker fram på bordet tyvärr, om projektledaren får bestämma.

Fet musik däremot, det bör jag kunna konsumera fritt. Så idag blir det nog till att lyssna på Gentleman Jesse och hans album ”Introducing Gentleman Jesse” i iTunes. Beskrivs i senaste numret av Mojo som ett powerpoppigt mästerverk. Sånt faller jag självklart för omedelbart, och behöver inte ens provlyssna. Har köpt hem plattan och den ska strax provköras.Han håller tydligen på att sätta ihop ytterligare ett band som ska skramla på i fotspåren på Rockpile också. Verkar vara en trevlig ung man.

Gentleman Jesse. Det kan liksom inte bli fel med en Rickenbacker. Däremot kan det bli rejält fel med den där mustachen.

I övrigt tycker jag att man, om man gillar gammal powerpop alltså, bör söka upp Holly & the Italians i Spotify. Deras gamla platta från nånstans 1979-80 håller förvånansvärt bra fortfarande. Speciellt ”Tell that girl to shut up” och ”I wanna go home”. Annat lyssningsvärt en trist tisdag som denna kan vara Mary Weiss. En dam som när det begav sig frontade The Shangrilas, en av de största tjejpopgrupperna på 60-talet. Även Mary har musik ute på Spotify. T.e.x. hennes come back-platta ”Dangerous game” från 2007.

Apropå musik, ny spotifylista, en bergersk tia, kommer här. Kan även kallas varannan damernas, av förklarliga skäl.

Bandy is a Sirius game heter det ju. Men det har väl inte varit det nån gång egentligen sedan den sloganen började användas. Förrän nu. Hade tänkt gå och kolla in matchen mot Gurkstadens IF ikväll, men förkylningen håller mig från läktaren. Det får bli nästa hemmamatch istället. Problemet är ju bara som vanligt. Man ser ju inte bollen. Fast är det festligt, folkligt och fullsatt kanske det är gott nog. Man kan ju, som Blomman föreslår, damma av bandyportföljen också. Så får det bli. Men inte förrän nästa hemmamatch alltså.