Arkiv för mars, 2009

Både för mig och för många många andra. Han i detta fallet är Doug Sahm. Den 20:e mars släpptes en hyllningsplatta till hans ära med nästan uteslutande musiker från Texas, där Doug också kom ifrån. Plattan heter ”Keep your soul: A tribute to Doug Sahm”. Just nu ljuder spår nummer två ur högtalarna, och det är några andra favoriter – Los Lobos – som tolkar ”And it didn’t even bring me down”. Bra start på veckan, eller? Bland de andra tolkarna kan nämnas Delbert McClinton, Jimmie Vaughan och Alejandro Escovedo. Det jag har hört hittills skulle säkerligen göra Doug nöjd och stolt. Förresten är det i år 10 år sedan han gick bort. Han dog 18 november 1999 i Taos, New Mexico. Första gången jag såg Sir Douglas Quintet (där Doug var frontmannen) såg jag dom två gånger… Inte illa va? Nä, det var som så att jag hade fått några friplåtar att användas till valfria konserter på Rackis i Uppsala. Fick reda på att Sir Doug skulle lira där två dagar i rad, så första kvällen var vi på plats i tid, fru Berger och jag. Det blev en svettig och helt fantastisk konsert. Med i bandet på den tiden var bland andra även Louie Ortega, grym gitarrist och sångare, Augie Meyers förstås, och hjälten på sax, Rocky Morales! Hur som helst, det var bara att gå dagen efter också, men som jag minns det var kväll ett den bästa.

Doug Sahm, back in the day.

Doug Sahm, back in the day.

I höst kommer Sir Douglas Quintet tillbaka till Sverige, med sonen Shawn Sahm som frontman. I bandet finns även Louie och Augie med. Det vill vi se på Katalin, kan du styra upp det Finell? Men nu tycker jag ni ska ta och gå in på iTunes och lyssna på ovan nämnda platta, eller kanske till och med införskaffa den samma. Shawn Sahm förresten har ett fint litet band vid namn The Tex Mex Experience, kolla in dom på youtube eller myspace, rätt bra påställ där får man säga.

Och idag ska det prospekteras i intressanta nya projekt tillsammans med Kock-Mats, ett mycket bra sätt att få fart på veckan. Måndagar tenderar annars att vara de överlägstet sämsta dagarna i veckan, för att inte säga tråkiga.

Helgen som kommer blir dock intressant. Fatboy på Katalin på fredag. Swamp Thing på lördag, för er som inte sett dom rekommenderas verkligen ett besök på Pub 19 på lördag kväll. Sen slutligen helgens final, Ducks DeluxeAkkurat i Stockholm. Enligt Will Birch, som såg deras första come back-spelning härom året var det en av de bästa konserter han sett, nånsin. Och han har sett en och annan.

Och nu spelar datorn ”Texas me” med Delbert, man blir nästan lite sentimental…

Vi slänger väl in en lista med lite Doug Sahm-låtar förresten.

Slutligen ett litet grattis till Sirius, som igår gick upp i högsta serien i plastbandy. Vi hörs sen.

Annonser

Vi tog oss en liten promenad till Konsertbaren, åt en söndagmiddag med Tapio, fick oss några glas gott vin, lyssnade på högst söndagsmässig musik och pratade med de trevliga människorna som jobbar på nämnda bar. En söndagmiddag som söndagmiddagar ska vara. Tapio och jag åt varsin anka, och den smakade utmärkt, Fru Berger fick sig en forell, Jossan en Beeftoast och en efterrätt med mango och annat trevligt. Allt detta och goda vänner i servisen gör ju det hela till en mer än fin avslutning av veckan. Eftersom undertecknad nästan bor på baren i fråga fick jag även förtroendet att ladda upp en söndagslista, lång som ett tåg. Här är den, den heter KB Softa Söndagar, och den är, just det, soft. Och som min förståndiga fru säger, spelar man musik av det här slaget gör det inget om det är lite för högt. Sant.

Mellberg! Vilken man. Och hans kompis Daniel, vilka rensningar. Fem plus i Aftonbladet och fem getingar i Expressen. Jag håller med. Dessutom gick mitt 0-0-tips in. Inte så kul kanske med mållös match, men ändå. Nu ska vi slakta danskar på nationaldagen och enligt säker källa ska jag vara på plats och se själva matchen. Trevligt värre. För övrigt har jag alltid gillat Mellberg, antagligen beroende på att han spelat i Degerfors. Men man måste säga att han efter flytten till Italien utvecklats nåt snäpp. Blivit lite mer följsam och även fått lite bättre kontakt med bollen.

Nu tror jag det är dags att stänga av en av världens bästa liveplattor (lyssna på Werewolves of London först) och sätta sig i schäslongen för att se Sven Wollter leka deckare, vi hörs.

Javisstja! Och Spanien vann! Trevligt, dom vill vi se i Sydafrika.

I vanliga fall brukar jag inte tycka att det är så mycket att stå sig efter. Men med det här så kallade vårvädret längtar man till och med efter såna saker som ett par skor fyllda med lite fuktig medelhavssand… Eftersom det inte går att uppbringa detta just här och nu kan man istället lyssna på den utmärkte Dean Owens och hans låt ”Sand in my shoes”. Dean är en skotte som släppte albumet ”Whisky hearts” förra året. Och nu är det så fint ordnat att man kan avnjuta detta på Spotten också. Dagens lista vid namn Bergers 44 startar för övrigt med detta utmärkta spår. Listan innehåller som vanligt allehanda konstigheter, men genomsyras av nån slags vårlig känsla, hoppas jag.

Vår vän från Skottland, Dean Owens visar glatt upp sin nya skjorta.

Vår vän från Skottland, Dean Owens, visar glatt upp sin nya skjorta.

På kontoret ska ett av de säkraste vårtecknen av alla skådas idag. Nämligen tändning av grill. Det lagas mat för glatta livet till grillreportage för Aftonbladet, och snart tror jag dom ska ut på gården och elda på. Det ska bli spännande att ta del av maten framåt kvällen. Jag har sett både entrecôter och laxfiléer susa förbi här nedanför det lilla loft jag sitter på, så en rejäl aptit är under uppbyggnad.

Senare ikväll blir det en sväng till Hotell Linné för att vara hjälpa till lite med välkomstdrinkarna när första numret av den nya gratistidningen Opsala ska firas. Därefter blir det antagligen något så originellt som en sväng till KB, eftersom bostaden är belägrad av ett gäng soon to be 14isar som ska ägna sig åt pizzaätning, läskiga filmer och annat kul. Så det är bara att hålla sig borta.

Upptäckte idag något som verkligen visar att man är medelålders. Såg att Mott the Hoople ska göra comeback, det blir fem gig på Hammersmith Odeon i London. Kontaktade genast herrarna Forsberg och Lehman, som inte var nödbedda, så går det här som vi tänkt sitter vi där tisdagen den 6:e oktober och spanar in Ian Hunter (som fyller 70 den 3:e juni!) och hans gamla polare. Hunter är ju faktiskt fortfarande igång, och gör dessutom riktigt bra plattor, som t. ex. den här från 2007.

Sverige-Portugal imorgon alltså. Eftersom jag har för vana att tippa resultat, och göra det dåligt, så gör jag det även idag. 0-0. Ska hur som helst bli intressant att se, och extra intressant att se ska bli vem som ska agera häftplåster på Ronaldo. Om vi nu ska spela på det viset förstås, men det kan nog behövas nån som skaver lite extra på flickidolens små hälsenor i matchinledningen. Han har ju en förmåga att kunna bli lite trumpen då, gossen.

Degerfors spelade 2-2 mot Norrköping i en träningsmatch härom dan. Bra jobbat grabbar!

För alla som undrat så är Bill Mellon nu lokaliserad. Han lever i Storbritannien och finns även representerad på youtube med några högklassiga musikfilmer, kolla här. Herr Friman och undertecknad kan nu andas ut efter många år av sömnlösa nätter. Nu väntar vi bara på en youtubefilm från något av Bills legendariska gig på Uppsalas första pizzeria, Lucullus, under 70-talet. Kultur på högsta nivå! Förresten så tog jag en Calzone på Luckan förra fredagen, stället där man som tioåring åt sin första pizza. Cirkeln är sluten, eller nåt. Vi ses, ha en trevlig fredagkväll.

Elvis lever.

Publicerat: mars 26, 2009 i Uncategorized

Dessutom släpper han snart en ny platta vid namn ”Secret, Profane & Sugarcane”. Då talar vi givetvis om Elvis Costello, den ihärdige, ständigt skivproducerande engelsmannen. Den här gången är det en platta producerad av gamle favoriten T-Bone Burnett. Enligt pressreleasen låter det lite som 1985 års album ”King of America”. Sättningen är i huvudsak akustisk, förutom T-Bones elektriska gitarr. I banden finns bland annat den eminente dobrokliaren Jerry Douglas. Sånghjälp kommer från Jim Lauderdale och Emmylou Harris. Köper man plattan på vinyl får man en dubbel-lp med två bonusspår, Lou Reeds ”Femme fatale” och en gammal traditionell amerikansk sak vid namn ”What Lewis did last”. Låter som att det här skulle kunna vara en trevlig skiva att möta våren med. Och har ni inte hört T-Bone Burnetts klassiska album ”Truth Decay” så är det bara att inhandla. En av dom vassare rockplattorna på marknaden om ni frågar mig, men det kanske ni inte gör.

Kungen av Amerika är från England. Han heter Elvis.

Kungen av Amerika är från England. Han heter Elvis.

På sportsidorna skrivs det just nu hejvilt om filmningens vara eller icke vara inom fotbollen, och då huvudsakligen i Sveriges match på lördag. Förstår inte riktigt diskussionen. Enligt vad jag kan utröna så är filmning icke tillåtet inom fotbollen, och upptäcks det ska det rendera avblåsning och gult kort. Alltså ligger det enligt reglerna på samma nivå som alla andra otillåtna försighavanden på planen. Som t.ex. sparka benen av motståndare, dra i tröjan, bentacklingar och fan och hans moster. So whats the deal? Ett roligt (eller nästan lite gulligt) argument som dyker upp här och var i dessa diskussioner är  att Glenn Strömberg filmade till sig en straff en gång på 80-talet, och att detta tydligen gör att filmning är antingen bra, helt legitimt eller något som vi även håller på med i Sverige. Kan ni inte släppa den där Strömbergaren nu, den börjar bli lätt dammig. Min åsikt är hur som helst att filmning är osportsligt, och när man sportar ska man vara sportslig. Måhända också det lite dammigt och världsfrånvänt, men det bjuder jag så gärna på. Minns själv förresten en gång när jag fick skäll av en tränare i paus eftersom jag inte lagt mig i straffområdet när jag blev lite knuffad, och istället försökte få iväg ett skott på mål, tyckte jag var lite märkligt.

Dagens lunch: Kåldolmar på Lingon, efter två lunchförsök på nämnda krog med inget vidare resultat får dom en chans till. Det som inte var riktigt godkänt tidigare var Fläsklägg med rotmos. Köttet var inte fläsklägg utan nån slags tjock skiva skinka. Nästa gång var det dillkött med jättestora torra stenhårda köttbitar. Husmanskost är en konst att få till minsann.

Vi avslutar detta med en liten Spotify-lista, Bergers 43 som koncentrerar sig på engelskt 60-70-tal. Mest 70 dock. Hejdå!

Det här är riktigt läskigt…

Publicerat: mars 24, 2009 i Uncategorized

Enligt en av våra större kvällstidningar kan det bli ett rent mardrömsscenario… Den 19:e juni 2010 tänker Knugen gifta bort sin dotter Vickan till nån AIK-fantast från Ockelbo. Det är ju en sak – men – samtidigt spelar Sverige kanske match i fotbolls-VM i Sydafrika. Hur tänkte dom där? Ska dom bara missa matchen sådär utan vidare? Eller spelas den på en sån tid att det kan vara storbilds-tv på bröllopsmiddagen? Kan man i så fall komma med blågul ansiktsmålning till kyrkan, eller måste man hem och svida om till landslagsdräkten mellan kyrkan och middagen? Det är många saker att tänka på nu för gänget på Slottet. Hoppas dom sänder en tacksamhetens tanke till de alerta journalisterna på Aftonbladet som uppmärksammade detta i så god tid. Förresten, om man gifter sig med Vickan, borde man inte vara Djurgårdare då? Jag bara undrar. Kungafamiljen känns lite djurgårdaraktiga sådär tycker jag.

Och nu lite mindre läskiga saker. Omar Kent Dykes, som i vanliga fall brukar gigga med sitt Omar & the Howlers, har släppt en ny platta. Denna gång just under namnet Omar Kent Dykes. Plattan heter ”Big Town Playboy” och en hel del av gitarrspelandet sköts av Jimmie Vaughan. De här två herrarna gjorde en skiva fylld av Jimmy Reed-låtar tillsammans för ett par år sedan, med utmärkt resultat. Nu har jag inte hunnit hör nya ännu, men det verkar onekligen lovande. Release är i mars, och det är ju nu, så den kan finnas på amazon och andra välsorterade ställen. Dock inte på iTunes och Spotify ännu. Med på plattan finns även folk som munspelslegenderna Lazy Lester och James Cotton. Dessutom hjälper Derek o’Brien och Lou Ann Barton till. Enligt pålitliga källor ska det låta riktigt bra om det hela. Omar såg jag förresten första gången på Rackis den 14:e november 1985, tillsammans med Roger Rake. Att jag minns datumet beror helt enkelt på att det var dagen när min och fru Bergers son Marcus föddes. Så det var bara att gå direkt från BB till Rackis. Vill minnas att det blev en så kallad helkväll.

Det verkar som att Omar och Jimmie gjort det igen.

Det verkar som att Omar och Jimmie gjort det igen.

Slänger väl in en Spotify-lista också. Bergers 42 plockades ihop vid 7-tiden imorse, kanske är därför den är såpass lugn, för att inte säga sömning?

Den 8/4: Liverpool–Chelsea i Champions League. Spännande grejor.

Och här kan ni läsa lite engelsk musikhistoria (med drivor av namedropping) berättad av Bobby Valentino. Undrar om inte han lirar fiol på nån gammal Tom Petty-singel (på b-sidan då)? Men det vet väl Åke M bäst.

Nä, nu är det väl dags att göra lite nytta igen. Ajöken.

Plötsligt dök den bara upp.

Publicerat: mars 23, 2009 i Uncategorized

Eric Lindells nya platta alltså. Hade ingen aning om att det var dags igen. Eftersom både jag och andra delar av familjen haft stort utbyte av de två föregående så var det en välkommen överraskning så här på veckans beigaste dag, måndagen. Namnet på plattan är ”Gulf Coast Highway” och det låter ungefär som tidigre. Tråkigt, tänker ni då. Nej, inte alls.Har lyssnat igenom lite snabbt ett par gånger idag, och man kan säga att Eric har vässat sin formel ytterligare. Det är lite New Orleans-stuk på det hela, lite blues, lite soul, lite rock och dessutom en grym sångare och låtskrivare. Den här gången har han förresten plockat in tre väl valda covers också – Buck Owens “Crying Time”, Delbert McClintons “Here Come The Blues Again” och Waylon Jennings & Willie Nelsons “I Can Get Off On You”.  Och det må väl vara hänt när han ritat ihop ytterligare 12 låtar på egen hand. Plattan finns på amazon.com bland annat, inte på iTunes ännu, och heller icke på Spotten. iTunes har dom två förra grymma plattorna ”Change in the weather” och ”Low on cash, rich on love”. Kolla upp dom för tusan!

Eric Lindell är en glad lax! Undra på det, när han gör så bra plattor. Dessutom har han ju nästan ritat lika mycket på armarna som Berger Jr.

Eric Lindell är en glad lax! Undra på det, när han gör så bra plattor. Dessutom har han ju nästan ritat lika mycket på armarna som Berger Jr.

På lördag ska vi spela fotboll mot Portugal, i Portugal. Och vi, det är alltså det svenska fotbollslandslaget. Utan Zlatan, tyvärr. Utan ganska många målgörare överhuvudtaget förresten. Och Lasse & Rolle, dom vill inte plocka med vår lovande kille Henok Goitom som nätar nere i Spanien både då och då. Inte så konstigt kanske, Henok är ju född 1984. Hade nog gått bra om han varit född 1884, då hade han fått lira från start.

Inte nog med att Chelsea klantade sig å det grövsta i helgen, 1-0-förlust mot Tottenham. Nu har Anelka skadat sig och blir borta en månad, det behövdes verkligen inte.

Uppsala står kvar efter bandyhelgen, men om man tittade igenom lunchkrogarnas menyer på nätet idag så var det väldigt mycket pytt i panna… Ett ställa hade till och med gräddstuvad pytt som veckans erbjudande… Vad kan vi utläsa av detta? Kan möjligen bandypubliken ha börjat snegla på andra typer av mat? Och då ska vi vanliga dödliga drabbas av detta, och tvingas äta pytt hela veckan? Nästa år kanske det blir bandyfrukost med sushi och stor stark, jag väntar med spänning på detta. Grattis Västerås förresten! Det satt fint med en seger för Gurkstan.

Vad händer annars i veckan? På lördag spelar Granstens Bluesband på Pub 19, men då ska jag se på fotboll. Ni som inte gillar sport kan går och titta tycker jag, brukar vara riktigt bra. På fredag är det EldkvarnKatalin, men dom har jag sett elvahudrafjorton gånger, så det hoppar jag nog.

Fatboy var visst inte förrän nästa fredag förresten. Men den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge.

Höga berg och djupa dalar är ett annat fint uttryck, och det passar bra idag. Har ätit finfina middagar i två dagar nu, men ikväll blir det grillad korv med stekt potatis. Överlever antagligen detta i-landsproblem.

Slänger väl med en liten Spotify-lista som vanligt. Bergers 41 innehåller bland annat den charmiga saken ”If your lookin’ for a fool” med Big John Hamilton. Dessutom ett spår från Paul Collins Beat och deras senast platta. Trodde inte dom fanns längre, men dom kuskar tydligen runt i Spaninen och Frankrike med flera länder och spelar fortfarande. Vi hörs och ses.

Dags att rulla ihop kalven.

Publicerat: mars 21, 2009 i Uncategorized

Hittade ett lite kul recept häromdan som vi tänkte prova på familjen Forslin ikväll. Involtini på kalv kallas det. Man tager sig ett gäng kalvschnitzlar, bankar ut dom lite grann, kryddar med salt och peppar, lägger i en skiva lagrad ost, en skiva mortadella och en förkokt eller grillad grön sparris. Rulla ihop det hela, rulla dom dessutom i mjöl kryddat med salt och peppar. Bind upp rulladerna med hushållssnöre. Stek på låg värme. Ta ur ruladerna och gör därefter en sky i stekpannan med marsala- eller vitt vin. Lägg i rulladerna i skyn. Vad ska man ha till då? Inte vet jag, men här tänkte vi göra det enkelt med ugnsgrillade delikatesspotatisar, lök, morötter och sånt. Och lite kalla grejor till det, grillad inlagd paprika, marinerad kronärtskocka och en sallad. och några flaskor italienskt vitt och rött, vad man nu vill ha. Så då vet jag vad jag ska göra i eftermiddag när alla andra gubbar står och försöker få syn på en bandyboll där nere vid ån. Fint väder för bandybolls-spotting i och för sig.

Såg idag att favvisarna Fatboy kommer till Uppsala ändå, nästa fredag på Katalin om jag inte såg helt galet. Det bör inte missas.

Mike Younger gör i sitt rätta element, spelandes gitarr på gatunivå.

Mike Younger i sitt rätta element, spelandes gitarr på gatunivå.

Upptäckte ett nytt musikaliskt fynd på Spotten häromdan. Namnet är Mike Younger, en före detta gatumusikant från San Fransisco, som upptäcktes av Rodney Crowell, han producerade även Mikes första platta. Den finns dock inte på Spotten, men den som finns, ”Every stone you throw” duger gott. Luktar lite Mellencamp och annat trevligt. Lade med ett spår från plattan på Bergers 40. Denna lista börjar lite blandat, och fortsätter med nån slags Bay Area-tema inriktat på sent 60- och tidigt 70-tal. Typ. En del småskumma fina låtar faktist, om jag får säga det själv. Och det får jag väl, jag har ju inte precis skrivit låtarna, bara lagt dom i en lista. Några favoriter just nu där är gamla godingarna Balloon Farm, och Captain Beefheart med Ry Cooder på gitarr, en klassiker.

Londonderby idag, Tottenham-Chelsea, skulle man vilja se, men det går tyvärr inte. Får kolla text-tv:n istället.

Dagens tips: Liverpool-Aston Villa 1-1. Önsketänkande på hög nivå, men ändå.

Ska bli bra att bo på ett hotell ovanpå en pub. Då vet man var man ska avsluta kvällarna.

Dagens önsketänkande 2: Bourbon Toola.

Söndagsmiddag på Konsertbaren imorgon anyone?

Har ni hört Hot Tuna förresten? Deras plattta Hoppkorv har världens kanske bästa namn. Namnet tillkom faktiskt när Jorma Kaukkonen och hans amerikanska vänner befann sig i norra Sverige för att åka skridskor(!) nån gång i mitten av 70-talet. Bandet stod utanför en korvkiosk, där en rätt påstruken svensk herre beställt sig en korv med bröd, senap och ketchup. Korven levde dock sitt eget liv och hoppade ur brödet, varpå det landade på herrns vita skjorta, och herrn yttrade de klassiska orden ”Jävla hoppkorv”. Självklart fick därför Hot Tunas kommande platta namnet ”Hoppkorv”. Klassisk poptrivia. Förresten skulle bandet helst velat heta Hot Shit, men det tyckte inte skivbolaget.

Så var det med det. Ha en trevlig lördag, det tänker jag ha.