Fåröförkylningar, lite country och en och annan stänkare.

Då var det dags för några rader igen. Tiden flyger, såg att senast jag var här och knattrade var den 5:e september. Skärpning. Men nu när jag icke arbetsför sitter hemma och snörvlar efter att få ta del av den legendariskt segslitna Fåröförkylningen ska jag väl få ner några rader. Familjen Chef på Carlssons restaurang, Fårö gick härom helgen och snörvlade rätt så överordentligt, och det måste vara denna farsot som även drabbat undertecknad och fru. Inga skuggor falla över Familjen Chef dock, vi hade minst sagt a hell of a time under Fårönatta och dagarna innan och efter. Det blev dessutom en kräftskiva extraordinaire, som innehöll inte bara långa banor av kräftor och snaps, utan även en pizzabagare i silverklänning, och frivillig dans av undertecknad (tydligen). När jag börjar närma mig frivillig dans är det läggdags för ungefär två timmar sedan.

Förra onsdagen hölls countrykväll på KB under namnet Country Gazette. Livemusik av Dece och Per, som jag tyvärr missade eftersom jag var inlåst i köket. Därefter vände Sören G och jag plattor några timmar för de som orkade lyssna. Mycket trevligt, vi ber att få återkomma om sådär tre veckor.

Apropå country, sitter här och lyssnar på ett band vid namn Mic Harrison & the High Score. Hittade dom på allas vår Eric Ambels sida, och det, tänkte jag, borde vara en kvalitetsstämpel. Vilket det var. Finns tre plattor på spotten under länken ovan. Lite rock, lite country, bra låtar och ett tajt och skönt band. Comes highly recommended.

Är det dundertåget där bakom? Läs artikeln här så får ni kanske veta. http://www.thedailytimes.com/article/20100715/ENT/307159964/-1/ent

Såg förresten ett rätt nonchalant Chelsea mot Marseille igår kväll, 2-0 kunde lätt varit 5- eller 6-0 om dom haft lite mer skärpa. Och norra målställningen på Stamford Bridge skakar fortfarande efter Alex frispark…

Duke Robillard på Katalin imorgon, men då är man väl fortfarande sjuk förstås.

Hade en fantastiskt trevlig söndagkväll förresten, som skulle börja med ett glas vin på Biztron, det glaset blev ganska enkelt tre. Därefter blev det en god middag med herr och fru Hägg. Och sen blev det alldeles för sent.

Hur ska Degerfors klara sig undan kvalstrecket? Hur ska Sirus klara sig upp? Det är två svåra frågor jag ställer mig idag. Ingen som vet.

Eftersom det var long time no see, kommer här två listor. Berger 133 och Berger 134. Det är så mycket konstigheter i dessa listor, så det får ni ta och reda ut själva. Men så mycket kan jag säga, det är rätt blandat.

För övrigt verkar det vara retrorätter som gäller just nu på KB. Storsäljare för tillfället är Biff Rydberg och Ugnsgratinerad flundrafilé med duchessepotatis och hummersås.

Så var det med det, man kanske skulle försöka få tag på en och annan stänkare till kvällen, gärna av typen Gotlandsbittar, för att se om halsen rycker upp sig lite och febern går ner sig? Vem vet, konstigare saker har funkat. Vi hörs.

Söndag, the king of weekdays, typ.

Så är det väl? Här känns det så i alla fall. Sitter här och lyssnar på The Unkool Hillbillies (som är ett minst sagt lysande rockigt och bluesigt band från Uppsala med omnejd) och tar en sval öl. Under tiden kokar en Coq au Vin-variant på spisen. Det är rockenråll, det är lugnt och skönt. Det är söndag.

Efter några kvällar i KB-köket blir det några dagar med andra uppgifter, vi får hoppas att höstens stora projekt går i hamn snart, då blir det jobba av på allvar. Under tiden kan vi se fram emot till exempel en antagligen rätt medioker fotbollsmatch mot San Marino (eller vad dom heter) på tisdag. Samma kväll blir det besök på Stans skönaste Italienare med Maestro Hägg.

Just det, det lysande lilla bandet Tyla Gang har lagt ut sin klassiska gamla platta ”Yachtless” på Spotten. Det kräver några lyssningar, i och för sig har jag den både på vinyl och CD redan, men ändå. Dessutom ryktas det om att Sean Tyla (från Tyla Gang och Ducks Deluxe förstås) bildat nytt band tillsammans med trumslagare extraordinaire Ingemar Dunker, gitarrspelare Billy Bremner och saxspelare Micke Finell. Bandet ska kallas Trouble Boys, efter Billys klassiska låt med samma namn. Frågan jag ställer mig är om det kommer att finnas en basist också, och isåfall vem. Kan hur som helst säkert bli trevligt att kolla in.

Fenomenmannen kom härom veckan med den lysande idén att vi i höst ska åka till Leamington on Spa och kolla in Southside Johnny & the Asbury Jukes. Så det ska vi nog göra. Hoppas bara att han hinner lägga in det i schemat mellan alla bouletävlingar och Tequilarace han deltar i…

Tror att jag blivit beroende av rosépepparsås.

Och inom en snar framtid kommer det att bli countrykväll på KB med livemusik och två kofösare till DJ:s. Dessutom T-bone-steak, sizzling fajitas och annat trevligt i matväg. Vi får se om vi kan få hem lite Lone Star också.

En gammal klassisk Keith Sykes-platta som finns här i vinylhyllan. Dock inte på Spotten tyvärr.

En lista. Berger 132 hittar du här. Vi brakar loss med Roy Loney i högform och lite Southside Johnny förstås. Längre ner i listan hittar ni en herre vid namn Keith Sykes. Låtskrivare och sångare från Texas om jag inte minns helt fel. Han jobbade en del med bl.a. Rodney Crowell på 80-talet och har skrivit en räcka bra låtar. De tidiga plattorna finns tyvärr inte på Spotten, men väl ett gäng lite nyare, som jag inte lyssnat så mycket på ännu, men det kan helt klart vara värt att göra. Han har även skrivit låtar som bl.a. spelats in av Dr. Feelgood och Mitch Ryder. Check him out, helt enkelt. Och hittar ni Mitch Ryders John Mellencamp-producerade platta, med Keith’s låt Big Time, köp den.

Det var väl det hela för den här gången. Nu återgår jag till spisen för att se hur det utvecklar sig där. Ha en fortsatt fin king of weekdays gott folk. Det ska vi ha här.