Arkiv för april, 2011

Grönsakerna står som spön ur backen, åtminstone lite smågrönt är det, speciellt vid äldsta dotterns kolonistuga. Där verkar det hetaste hänget vara just nu för familjemedlemmarna. I övrigt inväntas såklart årets fetaste ägglossning som sägs komma under den senare delen av den här veckan. Själv är jag väl inte maniskt förtjust i ägg, så det får nog mestadels bli annan föda. Fick Ägg Royale igår och det var ju inte helt fel. Det tyckte verkligen inte Sune heller, han åt upp den större delen av Royalen.

2011-pop från New Jersey, det är gamla favoriterna The Smithereens som samlat ihop sig och gjort ett nytt album. Verkligen på tiden. Köpte deras första platta någon gång under första halvan av 80-talet, en mini-lp med sådär 5-6 låtar. Därefter har jag troget följt bandet, förutom när dom gjort sina hyllningsplattor till The Beatles och The Who, kändes lite överflödigt. Deras nya, betitlad just ”2011” är som vanligt fullsmetad med luftig pop, ringande Rickenbackers och välsydda sångstämmor. Bara att investera alltså. Lyssna på Spotify går också att göra.

The Smithereens. Popkungar från New Jersey. Om jag inte minns fel så är det sångaren Pat Dinizio som är i hatten.

Det hände något intressant för en dryg vecka sedan. Fru, son och undertecknad tog sig till en krog i centrala Uppsala för att kolla in en minversion av det utmärkta bandet Big Road. Vi kom lagom till andra set,  det var ett mycket trevligt set dessutom. Sonen och jag tog några öl, fru Berger tog ett glas rött. Eller förresten, glas? Den ”hemtrevliga” krogen serverade sitt vin i plastglas. Så nu vet vi det, nästa gång (om det blir en sån) tar vi väl med oss ett glas. Jag kanske bara är gammaldags. Man kanske beställer ”ett plast vin” nuförtiden istället för ”ett glas vin”. Har inte varit ute så mycket på senaste tiden kanske? Nej, där tycker jag nog att the bottom is nådd.

Imorgon blir det DM i gratänger här i huset.

I mitt lilla huvud snurrar det okontrollerat runt saker hela tiden. Hotell, Fårö, Spanien, fixa tillstånd, boka resor, fixa kopior, skriva inbjudningar, göra webbsidor, visitkort, flyers, laga mat, hyra lägenhet, hyra ut lägenhet. Hinner inte ens se på fotboll. Sus i kupan är bara förnamnet. Häromnatten vaknade och trodde att jag glömt sådär 60 stycken Crème Brulée i ugnen på en restaurang som jag inte ens vet vilken det är. Strange, very strange.

Snart är det Valborg också. Det kan ju bli trevligt och man går hem i tid. Alltså vid sådär 17.00-tiden. Tyvärr kan det nog inte bli tal om att följa traditionen och ta en kvällspizza från grannpizzerian. Där har det bytts ägare och kvalitén har sjunkit från en bit över medel till en mil under medioker.

Skärtorsdag på Katalin firas med The Refreshments. Man kanske kan lura med sig svärfar dit? I lördags hade dom Fatboy på senen, men mitt jobbpass var inte slut förrän 23.00 och då hade Fetgossarna redan lagt ner.

Allsvenskan har kommit igång och jag känner mig för tillfället totalt ointresserad av detta. Får helt enkelt försöka komma in i matchen. Spanska, italienska och engelska ligan verkar ju vara i stort sett avgjorda nu.

Höll på att glömma en sak. Listan. Berger 146 kommer här.

Den 29:e april är Los Lobos på Nalen. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv. Det ska jag nu sitta och lite halvtjurigt begrunda. Vi ses.

Annonser

Sådärja. Eller vad ska man säga?

Vi börjar väl helt enkelt med att berätta att tre generationer Berger, – min far Sune, Åsas och min son Marcus och undertecknad tog en söndagsflight från Västerås till Malaga (för exakt en vecka sedan faktiskt). Vidare taxibilade vi oss från Malaga till familjens favoritstad Nerja, där vi inkvarterade oss på Via Real numero 3. I kikaren hade vi inte bara en fyradagars semester, vi tänkte även undersöka möjligheten att kunna förvärva en av stadens finare (om vi får vara lite partiska) krogar. La Capilla del Mar som restaurangen heter, har fru Berger och jag själv bevistat ett antal gånger och alltid trivits bra på. Den drivs av eldsjälen José och hans trevliga familj. Nu är det dags för José att gå i pension och dessutom driva sin ”Fixarbyrå” på heltid. Därför har han beslutat att sälja sin fantastiska krog. Eftersom stora delar av vår familj jobbar i mat- och krogbranschen tyckte vi det var värt att göra ett besök hos José för att se om det kunde tänkas bli affär. Och det har det blivit. Kontrakt är påskrivet, och överenskommelsen är att vi tar över rörelsen från 1 augusti 2011. Smack dab in the middle liksom, snabba ryck. Vi har väl inte riktigt ”landat” i det här ännu, men det börjar väl klarna lite i knoppen på några av oss att det faktiskt blir verklighet med ett eget ställe ganska snart. Dessutom i soliga Nerja, en av våra absoluta favoritstäder i världen, där vi tillbringat så mycket tid. Detta är förresten min mor hennes makes förtjänst, eftersom de hade den goda smaken att skaffa sig ett hus där nere för dryga tio år sedan. Tack för det morsan.

Så nu vet vi alltså vad vi ska pyssla med de närmsta 20 åren, typ.

Det här är förstås ett ypperligt tillfälle att hälsa alla vänner och bekanta välkomna till en av spaniens trevligare små städer, och självklart till La Capilla del Mar. Så – hjärtligt välkomna allihop! Jag piper till när vi uppdaterat hemsida, menyer med mera, men det blir som sagt framåt slutet av sommaren. Tills dess jobbar vi på här hemma med Hotell Linné, Uppsala. Och i juni och juli förstås –  Carlssons på Fårö igen – det ska bli fantastiskt kul att komma ner dit igen också.

Annars då? Jotack, lite skön musik skadar ju aldrig. Här kommer Berger 145. Som vanligt är det lite gammalt, lite nytt, lite nygammalt också förresten. Har lyssnat en hel del på Michael Monroes senaste soloplatta, inte dum alls. Dessutom med bland andra Steve Conte i kompet. New York Dolls nya är inte tokig den heller förresten. Annat trevligt på Spotten så här års – Kursaal Flyers, Lucinda Williams, Gentleman Jesse och varför inte Kelly Kessler (tack för tips igen Kai) och Docenternas nya?

Vi pratar inte så mycket fotboll idag eftersom Stoke fick 1-1 mot mina blåklädda Londonpojkar.

Här finns det som vanligt lite fin söndagsläsning. Ingen söndag är fullständig utan detta uppslag.

Nej, nu är det dags för den slutliga återhämtningen efter en alldeles för sen kväll på Hotellet igår. Stans godaste pizza – på Trattoria Commedia förstås. Frågan är hur man ska klara sig utan den i Spanien!?!?

Ha det så bra hörrni, det tänker jag ha. Vi ses och hörs. Och förresten, är det nån som vill rensa ogräs på en spansk bakgård är det bara att höra av sig …