Ibland dyker dom upp, bara sådär. Den här gången hände det på Spotify, och han som dök upp var Russell Smith. Russel Who? säger väl dom flesta nu. Mannen i fråga var (och är även nuförtiden då och då tror jag) sångare i det amerikanska bandet Amazing Rhythm Aces. Dom är väl mest kända för sina två hits från 1975 ”Third Rate Romance” och ”Amazing Grace (Used to Be Her Favorite Song)”. Hur som helst, nån gång i början av 80-talet köpte jag en (obetitlad) soloplatta med Russell för sådär 9:95, på BK-foto. Det visade sig vara en helt fantastisk skiva inspelad i Muscle Shoals-studion i Alabama, med alla studiorävars studiorävar på plats. När jag några år senare gled in på Ritz i Stockholm för att se Mink de Ville, var jag faktiskt nästan lika nyfiken på att se support acten, som var, förstås, Russell Smith. Kompad av Minkens band drog han iväg ett set som man sent ska glömma. Att sen Willy de Ville kom in och tog över showen totalt, är en annan historia. För att avsluta den här utläggningen, så vill jag bara säga att det finns ett album med herr Smith på Spotten som du hittar här. Lyssnar på det för första gången just nu, och det låter som det ska. Bra, mycket bra.
Och så ser den gamla plattan ut. Fast min är ju inte cut out förstås.
Annars då? Jotack, vi håller på och rotar i ett projekt som vi hoppas ska kunna landsättas nån gång under sena hösten/tidiga vintern. Som isåfall kommer att innebära en hel del jobb. Kul jobb.
Imorgon ska Sverige spela fotboll i mot Holland, i Amsterdam. Det kan man ju undrar hur det ska sluta. 0-1 vore inte helt fel, det skulle man kunna nöja sig med.
Missade Tyla Gang på Akkurat igår, men vi hade en trevlig middag med The Garcias istället, Sean Tyla och hans anhang får vi försöka ta en annan gång. Men bra var det tydligen har jag hört från säker källa.
Hatten av för John Lennon som borde fyllt 70 i lördags. Och R.I.P. Solomon Burke, som gick ifrån oss igår i Amsterdam, på flygplatsen jag kallar Shithole (Schiphol). Detta öknamn började jag använda mig av när jag för andra gången av två möjliga blev av med mitt bagage där.
Två av bröderna Berger sitter visst i London och meckar med musik hela oktober månad. Ett gott skäl att ta sig dit, vi får se hur det går med den saken. Willie Nile lirar på 12 Bar Club den 21:a, det skulle ju funka som en bra combo…
En lista kommer här. Berger 135 ska det väl vara om jag räknat rätt, och har jag inte det så hör väl Herr Stuhre av sig? Vi kör på i stadiga hjulspår. Lite rock, lite pop, lite soul, lite r&b och, ja lite annat. Det låter väl som en skivspelarkväll med undertecknad bakom spakarna, typ. Men det visste ni väl redan. Några exempel, Shelby Lynne med ett spår från nya plattan, Cheap Trick likaså, där dom tolkar Slade. Argentinsk pop med The Kavanaughs plus sådär 30 låtar till.
Avrundar med att meddela att vi åt en lysande rådjursgryta på PA & Co i måndags. PA-gänget håller stilen, bra servis som vanligt och Mauro satt förstås och dividerade i baren. Dessförinnan hann vi med att besöka Spanska Vindagen 2010 och även klämma in ett par bira på Zink. Det var en måndag det, för en vecka sen. Vi hörs.
Andyberger's Blog 